Nu är det gjort!

Han har varit här. Utrotaren! Vinden är besprutad. Det lär har varit en försynt ung man i 30-årsåldern. Inga tuber på ryggen, ingen aggro-attityd, ingen gasmask.  Håkan fick ta besvikelsen, fast vet inte om han hade samma förväntan som jag hade.

Ingen får gå upp på övervåningen idag. Fast Svenne har smitit upp flera gånger. Ajabaja säger jag, men han fattar ju lite som han vill ibland. Har nu arrat med tvättställningen som hinder. Funkat hittills. Jag är ju inte så rädd för lite gift så jag har smygkikat. Det såg ut som vanligt. Fast inga flugor. Flyttar upp imorgon. 

i väntan på ”the exterminator”

Undrar om man kan skotta ihjäl sig? Jag ligger nog inte i farozonen, men tanken har funnits där. Framkomligheten sträcker sig till smala gångar till de nödvändigaste ställerna. Fast idag blev storskottning! Drog fram stegar och klättrade upp till toppen av Stentorpshuset.  Förberedde för killarna med tuber på ryggen och gasmasker och tjocka overaller, the exterminators är på väg, de kommer på tisdag! De ska förhoppningsvis förinta de miljontals flugor som invaderat huset. Äckliga vintersömniga yrskalliga flugor som flyger rakt på en och kryper på huvet och landar upp och ner och ligger och surrar tills man blir helt vansinnig. Av någon anledning har de multi-plulti-plucificerats till miljardtals små flugjävlar!!

 

Hålet i huset, redo för utrotarna

Svenne längtar till våren!!

Före ”storskottningen”

På Kurs, dag 2

Ni vet ju hur det gick dag 1. Jag sov i och för sig inte hela dagen men av någon obegriplig anledning tycks jag komma ihåg själva tuppluren allra mest. Det kan tyckas vara slöseri med offentliga medel att skicka mig på kurs. Sanningen är att jag faktiskt lärde mig en massa saker också.

Frågan om jag dreglade är obesvarad…………

Men dag 2 vann! Då träffade jag en före detta kurskamrat som jag inte har sett på kanske…….. 12 år. Hon är läkare på deltid och  operasångerska övrig tid och så mamma osv. Hon sjunger på Drottingsholmsteatern i sommar! Grymt. Dessutom så hände något härligt. En torr njurmedicinare med torr skön humor höll monolog där framme på scenen. Humor enligt min smak, och tydligen enligt ytterligare en till. Snett bakom mig hörde jag ett fniss, så välbekant men som jag inte har hört på sådär….12 år. Flashback direkt tillbaka till studietiden. Det var ett varmt och skönt återseende som fick mig att känna mig… vad har jag ägnat mig åt? Jo plikter och plikter och  plikter, som en mespropp sitter jag här och bloggar. Fan, jag kommer aldrig att sjunga opera, men rock´n´roll here I come!

Slumrade inte ens till dag 2. (var tydligen utvilad)

Tupplurande på kurs!

Jag har varit på möte/kurs/konferens idag. I Västerås. Läkemedelsforum. Det var riktgit bra, tror jag. Somnade tyvärr efter lunch. Mitt under redogörelsen för kostnadseffektiv onkologbehandling. Grannarna påstod att jag snarkade, fast det tror jag inte på. Det var så där, ni vet, man känner hur huvudet blir tungt och plötsligt nickar man till. Så skärper man sig en stund, sitter med rak rygg. Sen går det inte att hålla emot, så nickar man plötsligt till igen, och igen. Det blir värre och värre. Till slut är det bara att ge efter …. sov nog som en stock, oklart hur länge. Hemsk känsla när man vaknar och inser att man inte har riktigt koll, kanske snarkade jag ialla fall. Det var i alla fall inte läge att försöka neka till tuppluren.

Sen hemåt Eskilstuna för kvällsjour. Tog förstås en evighet i snöovädret. Fast det är tur man har en finfin Mini, det går fint i alla väder. Kom i alla fall lite för sent till jouren. Jobba jobba jobba.

Hem till kvällsvaden. Mums.

 

Godnatt

I analog med det analoga…

…digital musik med analoga instrument, alldeles …. bra !

fö perfekt på löpbandet och på motorvägen

Windows v/s Mac 0-0 Leve analogin !

Jag är teknikfientlig! Så är det. Inser att det uppstår konflikter i livet och man kommer till nya insikter varje dag. Min förmåga till kritiskt tänkande har det aldrig varit något fel på. Självreflekterande.

Ok, så är det: Hatar Windows, microsoft har helt spårat ur. Varje ny uppdatering blir mer och mer ologisk, snyggare men vad hjälper det är det inte funkar och man kan inte göra nåt åt det. Windows 7 är bluff och båg, möjligen bättre än Vista, men inte mer än så. Apple är ju inte bättre, och jag orkar definitivt inte lära mig något nytt system som inte är det minsta logiskt (kolla bara iTunes som tar priset i obegripliga ologiska knäppheter). Snyggt, visst, men som sagt, vad hjälper det.

Man måste vara helnördig för att orka hålla på med alla dessa knäppheter. nej, nu ska jag återgå till det analoga. Plocka fram kassettbanden och mysa!

Glädjs åt att vinylen återkommer allt mer.

Neej! Inte nu igen…

Rekordkyla, nu igen. Det är förstås Hällberga som står för det rekordet. På ”vanliga” ställen var det ca 20 minus, medan Hällberga slår på stort som vanligt, som alltid när det gäller kyla.

I kylan lät jag mig förvandlas till en snöängel. Kändes som en naturlig process faktiskt. Har ju varit snögubbe i samband med tidigare köldknäppar (knäppar…!), det var inte lika….hm, kändes som personligheten blev inlåst och mindre rörlig, inte riktigt jag.

Vad gör man då som snöängel? Äh, för mig var det ingen större skillnad. Kände mig mest lite luddigare i kanterna och kanske något yvigare. Rent emotionellet fanns ingen skillnad. Nu ikväll är jag återuppvärmd och fått i mig 2 glas rödvin och mumsar nu på St Agur och jordgubbskompott. Vingarna har svält i stugvärmen liksom hela den vita skruden. Har änglar gloria förresten?

snösnösnösnösnösnöööööö

Till slut har jag landat mjukt, i soffan. Nästan rena turen. Jösses så mycket snö. Ägnat några mil på vägarna ikväll. Möte i Torshälla, ”a pickup” i Fröslunda och möte om ”kvalitet i primärvården” i Strängnäs. Stan var slirig redan under eftermiddagen, nu ikväll var motorvägen till Strängnäs rena äventyret. På hemvägen hade det lugnat ner med nederbörden och plogbilen hade varit före mig på flera ställen. Fick dock ta sats för att komma fram sista biten. Fastnade till slut lite i en snödriva, fast då var jag redan hemma och det gick lätt att skotta fram Minin. Nu har jag skottat gångar till olika platser här på Stentorp. Till och med en liten gång som går till altanen……för Svenne! Han kissar och bajsar därunder och han riskerar att drukna i all snö på väg dit. Nu går till och med Svenne säkert.

PS: Såg just att till och med Ullared fått snö, 20 cm. DS.

För oss lite äldre…..kalenderbitare

Det blir gärna lite mycket text, så jag tänkte att en bild säger så mycket. Jag har nämligen varit i Karlshamn och i världens absolut bästa antikvariat. Att säga att man har fyndat känns fjuttigt underdrivet.

Om någon undrar hur många Smash Hits-låtar Bee Gees hade i heta högen, eller hur länge Chris Spedding´s Pogo Dancing fanns med är det bara att fråga, numer vet jag allt sånt!

Kalaset!

Det var stort kalas igår. Min systers fördelsedagskalas med ca 60 personer. Mat och vin, allsång, toastmaster, tal och telegram. Allt med imponerande precision. Jag har aldrig klarat av pardans, eller sk styrdans, inte heller igår. Fast apropå det så fick jag uppleva något mycket märkligt i dansväg. Polonäs, lär visst även kallas evighetspolkan. Till en början verkade det som en lite mer avancerad ringdans. Efter några varv brakade det lös alldeles. De bildade olika formationer på helt obergipligt sätt. 60 personer som slaviskt följde löpande instruktioner. Som utflyttad och allmänt avvikande så blev det en kulturchock!! Det vara bara halta och lytta som inte behövde delta och jag kände omedelbart att jag tillhörde den befriade gruppen, av psykiska skäl. Det var bra det, jag njöt mer av att vara åskådare och fotograf till ett aldrig skådat skådespel. Av redaktionella orsaker och allmän sekretess kan inga bilder publiceras.

Fick även fina möjligheter att snattra med kusiner och andra jag inte sett på 20-30 år.

Tur det var vilodag idag och hemfärd först i morgon.

Ingelsta (kalkonriket), inkl illustr

Mobilkameran krabbade så jag fick inte in den illustrativa bilden till förra inlägget. Nu är det komplett!

Reseberättelse och kändishets

En kort redogörelse av dagens bilfärd till Blekinge: I dagsljus visade det sig att den nytvättade bilen var superskitig. Inuti. Eftersom det alltid är mörkt så här års så har jag inte sett att det är choklad på sätet, kexsmulor överallt och en mysko kladdig sak som är nerklämd brevid sätet. Bara att bita ihop. Vi kom iväg skapligt, ca halv tolv. Dax för McD (ja, jag vet, jag är ett offer för imperialismens infiltration och kontroll över den vanliga människan osv) Där kommer Stina gående. Ni vet, Dabrowski. Hon var ute och gick med sin hund. Hon hälsade faktiskt lite diskret. Senare satt hon och maken och mumsade strax intill oss. Tillsammans rullade vi ut på E4:an, Dabowskis i en jätteLexus och vi i en liten Mini…. En sekund kände jag ett behov av att visa att ”jag kan också, fast min bil är liten”  och körde om Lexusen. Sen kröp jag in i högerfilen och blev osynlig, jag hade liksom gjort mitt och lät Lexusen försvinna i diset. 

Strax innan Ödeshög körde Tommy Nilsson om i en Volvo ”cross the world 4000″, (eller om det kankse var en simpel XC 90). Kunde naturligtvis inte känna igen honom, han är nog medveten om sin mediokra stjärnstatus så han har tydligt märkt upp bilen med sitt namn.

Körde INTE vilse i Växjö, men nåt märkligt är det alltid där. Idag var det bilkö. På 2 ställen!! Fanns fler bilar på ett ställe än man trodde det fanns i hela Småland.

Ute ur stan och bara sista etappen kvar, andades ut och kände lugnet i Ingelsta, ni vet, kalkonriket.

Sen var det bara hästriket Tingsryd kvar. Är nu hemma i Blekinge, i lugnet.

Skjut doktorn om patienten inte är tillräckligt sjuk. Myndighetsansvar?

I mitt yrke så ägnas stor möda och tid åt intyg av varierande slag. Framför allt till olika myndigheter och sjukkassan allra mest. Sjukskrivningsreformen har förvisso minskat antalet sjukskrivningar ganska radikalt. Delvis beroende på att färre intyg om nedsatt funktionsförmåga skrivs, men också på grund av att allt fler får avslag på sin begäran om sjukersättning och sjukintygen underkänns av Försäkringskassan. Detta är ju synnerligen välkänt. De olika politiska lägren diskuterar ju vad som är rimlig nivå för sjukersättning osv. Blandar mig nästan inte in i den debatten, har fullt sjå att hälla mig uppdaterad i de nya intygsformulär, regelverk och ersättningsformer som jag ska ta ställning till. Oftast är det högsta prioritet att hålla rätt på myndigheternas nycker och kovändningar i regelsystem och den medicinska kvalitetsutvecklingen får stå tillbaka.

Bortsett från allt byråkratiska hårklyveri som tar allt mer resurser från sjukvården bli jag irriterad över myndigheters sätt att använda intygen emot mig. Försäkringskassan ska avgöra om någon är tillräckligt sjuk för att kunna arbeta eller inte. En person upplever sig för sjuk för att arbeta. Jag skriver ett intyg som beskriver aktuell funktionsförmåga (vilket verkligen inte är lätt på de 15 min man har att bedömma en person). Sen ska FK ta beslut om ersättning. Om de avslår så skyller man på doktorn för att intyget är för dåligt skrivet!! Inte för att vedebörande inte är tillräckligt sjuk. Dessutom är handläggaren på FK anonym och tel-nr går bara till en växel. Myndighetsansvar?  Alltså: det är doktorns fel att en person inte är tillräckligt sjuk för att få sjukersättning. Det är så man effektivt sabbar en förtroenderelation som ofta är en förutsättning för få till stånd en framgångsrik behandling och snabbt tillfrisknande. Istället för att gå vidare med effetiv rehab ägnas ännu mer tid åt intygsskrivande eftersom FK vill ha förtydligande osv. Effektivt ?? Sjukvård??

Kan bara tillägga att de knäppa arbetsgivare som ägnar sig åt att kräva förstadagasintyg för sina anställda får alltid, per automatik sjukskrivning i en vecka. Utan intygskrav hade de sannolikt gått till jobbet efter 2 dagar men blir hemma i en vecka istället och arbetsgivare får betala. Hi hi.

Hälsoråd och hälsoråd, ger journalistisk klasskillnad ett ansikte

Igår eftermiddag tog jag blien mot stora Stockholm. E20, mestadels motorväg och maxhastighet 120 km/h. Nånstans halvvägs ser jag i backspegeln en rosa liten bil i ytterfil, sekunden efter susar en knallrosa Renault Clio förbi i gissningsvis 150 knyck (jo, jag gjorde en löjligt lite försök att hänga på. Ja, jag vet tramsigt… brukar annars ha koll på testot). Hann notera loggan på sidodörren och förarinnan. Jo, men visst, självaste Zarah! Ni vet kanske inte vem hon är, men i Eskilstuna har hon skaffat sig ett välförtjänt rykte som den lokala förvillaren. Som en löjlig ”hälsocoach” har hon fått fullt utrymme i den lokala tidningen. Jag har skrivit om henne förr (kolloidalt silver och andra stolligheter). Hon surrar om en massa medicinska påstående och ger en käcka tips på ”vardagsmotion”. Uppenbart sponsrad av de ljusskygga naturpreparattillverkarna.

I gårdagens DN finns en alldeles vettig, lättbegriplig och troligen vetenskapligt underbyggt artikel som ger sopar mattan med tramsiga Zarah. Läsvärd. 

Som vanligt, tack DN.

Supervinter

Nu på söndag kväll, när resterna av helgens fester ligger som en dovt tryck över pannan och koncentrationsförmågan ännu inte återgått till full kapacitet, så……….har jag inte mer att säga om den saken. Jag känner mig lite sjuk bara. Beror inte på festerna, jag kan ha fått ett virus. Får väl se hur det kommer att arta sig.

Samtidigt har den hysteriska kylan lugnat sig och man kan börja gå ut igen. Det har ju varit ett besynneligt vinterväder hela veckan, rimfrosten har suttit som limmad på hela naturen. Det har väl hänt förr och brukar alltid vara imponerande. Strax blir det mildväder och allt töar bort, eller så börjar det blåsa så snön från grenarna faller ner. Dock inte denna gång.  Dramatiskt landskap som ett julkort från förr när ”det var riktiga vintrar” i en vecka. Igår var nog trots allt sista dagen. Det mesta har nu ramlat ner och nu är allt normalt snötäckt.

  

 

På andra sidan Atlanten är livet precis tvärtom, på Haiti finns det sannolikt ingenting som kan liknas vid livet här. Så fullständigt vansinnigt hemskt liv kan skiljas åt.