Resistens i vårdvalet

Nu kommer det ta skruv, det gör det alltid när det mediapådrag,  DN´s förstasida ger extra ”skruvpoäng”. Äntligen om ni frågar mig. Har länge velat diskutera medicinsk kvalitet och få med vilka förutsättningar det finns att bedriva kvalitativt utvecklingsarbete i de olika vårdvalsmodellerna. Det har alltid varit svårt att få gehör för den frågan. Antibiotikaförskrivningen är verkligen en kvalitetsfråga. Kvalitet innebär att rätt patient får rätt behandling, dvs de med potentiellt farliga infektioner ska ha antibiotikabehandling i rätt dos under rätt tid, de andra kan behandlas symtomatiskt med smärtstillande o.dyl.

Tyvärr har det inte varit någon prioriterad fråga den senaste tiden. Tillgänglighet är det aktuella ledordet. Om alla ska få komma till doktorn, alltid och när det passar ”kunden” betyder det fler konsultationer per tidsenhet eftersom antalet doktorer inte blir fler. Då måste man effektivisera och ändå behålla medicinsk säkerhet. Enklast: ge de flesta antibiotika så blir man inte fälld i ansvarsnämnden, dvs man bibehåller den medicinska säkerheten men ger avkall på kvalitet som inte alltid är samma sak. Det går snabbare att skriva recept på antibiotika än föklara och motivera varför man inte behöver behandla. Man missar dessutom ingen potentiell farlig infektion. Dessvärre blir troligen flest nöjda med att få behandling, även om det är helt i onödan, och väljer därför den vårdenheten i framtiden. Klirr i kassan alltså. Mycket enkel ekvation. I de områden där läkartätheten och konkurrensen om patienterna är störst skrivs det mest antibiotika (ex Sthlm´s innestad och Kävlinge). Sörmland ligger ganska bra till i statistisken, och har den näst lägsta läkartätheten i Sverige. Då kan man tro att det blir mer kvalitet i vården ju färre läkare det finns…men väljer vi att ha stenhårda ekonomiska vinstkrav utan kvalitetskrav i vården så får man betala för det resultatet.

Det är upp de de styrande att bestämma riktningen.