Sjukvård, del 14; ur väsentlighetens dagbok

Fick en plötslig lust att vara lite eftertänksam. Har inte haft tid till för sånt på sistonde. Nu på söndagkvällen sitter jag här och funder över det stundande vårdvalet. I årsskiftet införs det ett nytt ersättningssystem för primärvården på många håll i landet. Det blir lag på valfrihet i primärvården och att vårdgivare ska ersättas efter hur mycket de presterar. I grund och botten en mycket lockande tanke, men ack så svår att genomföra på ett någorlunda rättvist sätt. En uppsjö av viljor vill vara med och påverka. Framför allt politikers viljor. Ju fler politiska uttalanden om vårdvalet jag läser destå mer övertygad blir jag; Sjukvård ska inte styras av prestigefyllda politiker som dels saknar grundläggande kunskap om sjukvård och som alltid har en dold agenda bakom varje agerande. Vårdvalet i Stockholm har ju fått nackhåret att resa sig. Sjukvård som en shoppingprodukt som ska erbjudas till alla, alltid, närhelst du önskar. De med allvarligare sjukdomar får stå tillbaka i masskonsumtionen. Snabbt in och snabbt ut. Antibiotikaförbrukningen ökar och ökar. Detta borde vara en politisk angelägen fråga, men icke. Sjukvården skulle kunna bedrivas billigare, effektivare och mer evidensbaserad om huvudmannen var en politisk obunden myndighet som fördelade resurserna.

Så, nu känns det bättre.

I morse ringde min gode vän. Han befann sig i en hydda i Goa, Indien. Dagen innan hade han rekommenderat 2 st asperin till en ryss. Denne ryss bränt sig i solen till en nyans av välmogen tomat, trots denna befarande katastrof  var han dagen efter, med 2 asperin i kroppen, åter lika blek som den intagna asperinen och var glad och nöjd. De hade dock hamnat i osämja som berodde på vilken mekanismen som åstadkom asperinens ”anti-bränn-effekt”. Hjälpte min vän genom att redogöra för dessa mekanismer samtidigt som jag var i full färd med att gräva fram bilen ur snömassorna. Livets väsentligheter kan verkligen variera från plats till annan.

Resistens i vårdvalet

Nu kommer det ta skruv, det gör det alltid när det mediapådrag,  DN´s förstasida ger extra ”skruvpoäng”. Äntligen om ni frågar mig. Har länge velat diskutera medicinsk kvalitet och få med vilka förutsättningar det finns att bedriva kvalitativt utvecklingsarbete i de olika vårdvalsmodellerna. Det har alltid varit svårt att få gehör för den frågan. Antibiotikaförskrivningen är verkligen en kvalitetsfråga. Kvalitet innebär att rätt patient får rätt behandling, dvs de med potentiellt farliga infektioner ska ha antibiotikabehandling i rätt dos under rätt tid, de andra kan behandlas symtomatiskt med smärtstillande o.dyl.

Tyvärr har det inte varit någon prioriterad fråga den senaste tiden. Tillgänglighet är det aktuella ledordet. Om alla ska få komma till doktorn, alltid och när det passar ”kunden” betyder det fler konsultationer per tidsenhet eftersom antalet doktorer inte blir fler. Då måste man effektivisera och ändå behålla medicinsk säkerhet. Enklast: ge de flesta antibiotika så blir man inte fälld i ansvarsnämnden, dvs man bibehåller den medicinska säkerheten men ger avkall på kvalitet som inte alltid är samma sak. Det går snabbare att skriva recept på antibiotika än föklara och motivera varför man inte behöver behandla. Man missar dessutom ingen potentiell farlig infektion. Dessvärre blir troligen flest nöjda med att få behandling, även om det är helt i onödan, och väljer därför den vårdenheten i framtiden. Klirr i kassan alltså. Mycket enkel ekvation. I de områden där läkartätheten och konkurrensen om patienterna är störst skrivs det mest antibiotika (ex Sthlm´s innestad och Kävlinge). Sörmland ligger ganska bra till i statistisken, och har den näst lägsta läkartätheten i Sverige. Då kan man tro att det blir mer kvalitet i vården ju färre läkare det finns…men väljer vi att ha stenhårda ekonomiska vinstkrav utan kvalitetskrav i vården så får man betala för det resultatet.

Det är upp de de styrande att bestämma riktningen.

Fattigvård eller ambulansdoktorer, ett storstadsproblem

Känner mig lite nere idag, det är svårt att toppa gårdagens ”all time high” med vidoerelease och allt (tack fans för ert stöd). Måndagen blev påtaglig, lite lätt meningslös, en lätt känsla av allmänt gråblask. Dagstidningarna skriver mest blaj (tror jag, får söndagstidningen på måndagen och hinner knappt veckla ut söndagsDN förrän frukosten är slut, så egentligen har jag ingen aning). Blev inte gladare av att Oasis ska på turne,igen, och ger ut ny skiva, igen. Blev otroligt trött på Gallaghers gapande redan på 90-talet . 

Till slut hittades en lite intressant sak i DN. Det är läkarprotest på 2 håll. Att ambulansläkarna dras in känns som ett i-landsproblem för en allm läkare i Sörmland, där man inte ens har bestämt sig för om akutläkare på sjukhus är nåt att ha. I Stockholm oroar man sig för att inte nå de ”perifera” delarna snabbt nog vid olyckor. Blir lite löjligt med landsortsfiltret påslaget. Tankarna går förstås till Norrland, nästan en hel världsdel i periferin och utan ambulansläkare. Det är skillnad på folk. 

Har däremot studerat vårdvalsfenomenet ingående. Halland var först, genomarbetat men inte utan fallgropar. Sen Stockholm, inte genomtänkt alls i jämförelse, det kvittar ju oftast när det handlar om en politisk manifestation. Hur som helst, en huvudsaklig kritik mot vårdvalet är bristen på socioekonomisk viktning, dvs systemet ger inget extra för den ökade sjuklighet som finns i låginkomstområden, på så vis blir det ekonomisk oattraktivt att etablera sig i dessa områden. Ärade Filippa har nu vänt i frågan och är beredd att ge en ökad ersättning till bl.a. tolkuppdrag. Nu rasar Läkarförbundet över detta. Självklart blir det inte mer pengar totalt utan en omfördelning, från en annan utsatt grupp, de äldre. Tja. Ändan blir kvar därbak, oavsett om man mest vänder kappan eller har mer seriösa intentioner. Antar fortsättning följer.