Stentorp

som en sjukdom på nätet

Jag nihilist ?

En kollega tyckte häromdagen att jag hade en nihilistisk inställning. Det måste vara samma sak som att se mig som nihilist. Jag fick huvudbry. Tänkte att jag kanske inte förstår begreppet. För mig innebär det att förneka moral och värderingar. Försöker vara fördomsfri, men nihilist? Nu har jag slagit i böcker, läst wikipedias tolkning. Känner inte igen mig i detta. Kollegan i fråga och jag har i och för sig aldrig samma uppfattning om någonting, förutom att IT-supporten är kass. Jag tycker nog att kollegan i fråga använder för mycket av sina egna värderingar i sitt arbete (och vi har inte samma värderingar). Nu två dagar senare blir jag förbannad. Först nu inser jag att jag blev kränkt. 

Det hela ursprunger från en diskussion om behandling av blodtryck. Min erfarenhet säger att det är ofta som blodtrycket är högre när man går till doktorn än det är hemma. Då tycker jag att det är fiffigt att mäta hemblodtrycket för att få ett ”normalblodtryck”. Om man behöver behandla ett högt blodtryck tycker jag att det är ”normaltrycket” man ska behandla, inte ”vitarockentrycket” (inom medicinen dessutom gängse synsätt). Det skulle annars kunna innebära att normaltrycket blev så lågt att man ständigt gick runt och var yr. Dålig livskvalitet och ffa onödigt. Det var då det blev kontrovers med motargumentet att: Det kan vara farligt att ha högt blodtryck när man går till doktorn, det kan ge hjärnblödning (inte vanligt kan jag säga). Osv.

Då har jag alltså en nihilistisk inställning. Jag låter åsikten att livskvalitet är viktigare än medicinsk säkerhet avgöra. I det här fallet inte ens vedetaget sätt att se på blodtryck och dessutom finns det andra mekanismer som styr trycket i huvudet och risken för stroke än vanligt blodtryck.

Å andra sidan blev jag kallad räddare i nöden från ett helt annat håll. Det värmde, och uppvägde allt det andra. Nu är jag go o glad igen.

2 november, 2008 Posted by | Sjukvård, Vardag | | 5 kommentarer