Pajsare nr 2
På tal om pajsare (ang förra inläggets pajsare) så hittade jag en sköning när jag kom hem. Den satt i godan go på farstuväggen. Strax intill fanns ett litet hål i väggen, förmodar att det är dennes bostad. Haft några små svårförklarliga sår här och var sista tiden. Han växer väl sig snart så stor att han fastnar i sitt bo.
6 kommentarer »
Kommentera
-
Arkiv
- november 2012 (1)
- april 2012 (1)
- januari 2012 (3)
- december 2011 (1)
- november 2011 (3)
- oktober 2011 (5)
- september 2011 (5)
- juni 2011 (2)
- april 2011 (1)
- januari 2011 (2)
- november 2010 (3)
- oktober 2010 (6)
-
Kategorier
-
RSS
Entries RSS
Comments RSS
Usch, dessa gillar jag inte. Tycker de är läskiga och de var väl dessa som kallades för ”vårtbitare” när jag var liten. Det gör inte saken bättre för vårtor är inte min favorit heller. Undra vad detta namn kom ifrån?
Kommentar av Plymen | 3 september, 2009 |
Ja inte vet jag. Stora är dom och rätt vackra…
Vår blogg är så moderniserad och hajpad just nu men en massa j-a brister att jag flyr över till din…
Men egentligen är det för att titta på Aggro-Svenne. Jag tröttnar aldrig på den bilden.
Jag har t o m snott ned den på min dator och funderar på om han ska ligga som bakgrundsbild på min dator.
Men jag tänker: oj om jag tröttnar?
Alltså återkommer jag hit och tjatar på…
Kommentar av Evapeva | 5 september, 2009 |
Eva: Du är alltid välkommen! Jag har lyssnat förr när du tjatat om bildbyte. Är helt säker på att Svenne både vill vara bakgrundsbild och skärmsläckare.
Kommentar av stentorp | 5 september, 2009 |
Jaa – kommer också ihåg uttrycket vårtbitare.
Hade faktiskt vårtor när jag var liten…….
Kommentar av Dunderharen | 12 september, 2009 |
Bet han dig ?
Kommentar av stentorp | 12 september, 2009 |
Jag undrar så varför de kallas just vårtbitare. Bet de på vårtor, eller kunde bota vårtor, eller tänker man på vårtor när man ser de?
Wikipedia: Vårtbitarna har fått sitt namn genom en folklig föreställning om att de kan avlägsna vårtor genom att bita av dem. Stor vårtbitare, Decticus verrucivorus (där verrucivorus betyder ”den som äter vårtor”), har en längd av 25 till 45 millimeter och fick detta namn av Carl von Linné sedan han uppmärksammat att allmogen på Gotland använde den till att ta bort vårtor med.
Ända sedan Calles tid har man kallat de för vårtbitare. Undrar hur det var då, på Gotland, när de bet vårtor?
Kommentar av stentorp | 13 september, 2009 |