Facebook v/s kultur

Nu har jag hittat till facebook. Snurrar runt bland ett flöde av kommentarer. Ett av mina sinnelag är nyfikenhet, så jag försöker förstå. Hur och varför. Det ger sig nog. Gårdagens tassande i genuslandskapet väckte också lite nyfikenhet. Jösses, så mycket jag missat på det området.

För övrigt saknar jag kultur. Ska pausa och läsa en bok.

Gonatt!

Roten av kvotering

Ämnet könskvotering är i allra högsta grad aktuellt. Könstillhörigheten är ganska självklar, transpersoner håller nog inte med, med all rätt. Kvotering på grund av kön är inte lika självklar. Borde var betydligt mer intressant att finna orsaken till att behovet har uppkommit och varför det finns ett intresse för att kvotera pga kön. Varför vill man att fler män ska bli veterinärer, duger det inte med kvinnliga? I så fall, varför vill inte män bli veterinärer längre? Läkaryrket går mot samma utveckling, det finns en lite diskretare form av kvotering även till läkarutbildningen, män gynnas på något sätt i lottning. Lite märkligt tyst om det. Av rent egoistiska själ tycker jag det är bra med ungefär lika fördelning av kön i yrket. I yrkesutövningen tycker jag förstås inte att det gör någon som helst skillnad. En äldrekollega sa en gång; ”För stort kvinnoöverskott ger yrket lägre status”. Sug på den! Lika bra att börja snacka om att den inställningen florerar och är nog ganska vanlig. Könskvotering förstärker förstås den inställningen. Ett uttryck för desperat försök att bibehålla gamla uttjänta könsroller på arbetsmarknaden. Eller är det till och med så att när statusnivån för yrket sjunker så minskar antalet manliga sökande?

Maklig väntan, bland ångor och curry

Håll i er, för nu ska Stentorparn börja kvittra. Långt före alla andra. Snart. Jag säger till när jag börjar.

Tycker fortfarande att väntan på att nåt ska hända går för långsamt. Vill att det ska bli varmare. Suget att vara ute och gräva, cykla och springa blir bara värre och värre, som ungarnas spring i benen. Så långe man är inne alltså, väl ute är det alldeles för lerigt. Efter ett tips av en god vän, (tack Johan) så hittade jag jogg.se, där kan man kolla på kartan och rita sin löprunda och se hur lång den är, titta på andras statistik och föra egen träningsdagbok. Man kan teoretiskt börja utelöpa alltså. Inte alls dumt. En träningform som kan passa alla.

Så i väntan på allt som ska komma så besökte vi i dag Eskilstunas enda riktigt thaikök för lunch. Laan Thong. Några thaidamer som inte försvenskat maten. Mycket trevliga, alltid. De har haft alldeles för få sittplatser, men nu har de tagit över frisörens lokal brevid och slagit hål i väggen, och vips… Käkade bland målaburkar och stegar. Lösningsmedelsångorna från lackfärgen tog lite udden av helhetsupplvelsen, men tog extrastark grön curry för säkerhets skull (OBS: thailändsk extrastark). Inget lösningsmedel klår extrastark grön curry på Laan Thong!

 

Nu får det vara nog!

Det är 27:e mars, snart slut på första vårmånaden! Här finns det inte en tillstymmelse till vår, visst, det är ljusare och i övermorgon blir det sommartid. Sommartid!! Skit! Gå och dö!  Trafiken kröp i 40 pga halkan hela vägen hem.  Fast det är nog mest synd om haren, han har hunnit byta till sommarpäls.

Övertid, för vem??

Det måste finnas sjukvård tillgängligt dygnet runt, det är självklart. För de svårast sjuka. För olyckor. För riktigt akuta sjukdomar. Därför har vi skapat dygnet-runt akutmottagningar. För att just dessa personer som drabbas ska kunna känna trygghet. Inte för att snuviga barn ska kunna söka på jourtid för feber sedan några timmar, dessutom helt gratis. Nu har det blivit en rättighet och en valfråga. Ingen törs säga att öronvärk kan vänta till i morgon, feber hos småbarn behöver oftast inte antibiotikabehandlas.

Igår fick jag precis motsatta beskedet av min chef. Alla som vill ska ha rätt att träffa läkare även sent på kvällen. Det ska inte innebära att vi minskar verksamheten på dagtid. Läkarresurserna på kvällen räcker inte till utan vi måste vara fler i tjänst. Landstinget har handlat upp en rådgivningstjänst som ska betjäna med telefonrådgivning och kunna boka till vår jourmottagning. Fler och fler ringer för läkarbedömning, eftersom det är en ”jourmottagning” får man inte ha fullt. Rådgivningsbyrån bokar alltid fullt. Alla somvill ska få komma. Nu måste alla läkare arbeta mer kvällstid eftersom ingen kan hänvisa till dagtid för banala åkommor. Om det är fullt så söker de till akutmottagningen istället, där måste de ta emot alla som söker. Vi får inte minska dagverksamheten. Öhhh, blir det inte övertid då??

Är det inte något som är konstigt. Jobba mer utan att det görs på övertid. Ändå ska läkartillgänglighet finnas jämt. Vilken service ska vi ge medborgarna? Inte bara för de svårast sjuka, utan för att alla ska få välja när de ska söka.

En enkel man, tydligen med brister i matematik, men för mig går det inte ihop.

Idag är man kritisk till att läkare arbetar övertid.

Det är jag också!!   

Girighet eller ansvarslöshet?

Vill skriva om Wanja L-W. Snacka om att hamna i hetluften. Med all rätt. Obegripligt antal styrelseuppdrag och samtidigt ordförande (på heltid ?) för LO.  Måste vara lättsamt jobb att vara LO-boss. LO-folket måste känna sig blåsta. Arbetarrörelsens hjälte på motståndarsidan.  

Nej, vill inte prata mer om det, det har andra gjort så bra.

Tips: Lägg kollekten i annan påse!

Dagens diskussion.

I dag försvann all sjukdomsskänsla som hängt med de sista dagarna. Vardagen blev så otroligt påträngande att alla ”helgrester” försvann i ett nafs. I mitt fall så är vardagen inte alls enbart av ond karaktär. Ägnar mig åt en massa fantastiskt roliga saker, visserligen helt väsenskilt från de roliga sakerna som helgen bjöd på.

En av dessa mycket givande arbetsuppgifterna är handledning. Innebär ungefär att vara en diskussionspartner till en yngre eller mindre erfaren kollega i varierande ämnen. Huvudsakligen medicinska problemfrågeställningar förstås. Sällan kan något vara mer lärorikt, för mig alltså. Meningen är det ska vara ”den yngre” som ska lära sig mest. Osäker på den punkten. Det är vid dessa tillfällen man upptäcker var man kan och vad man inte kan lika bra. I medicinen är det så att det sällan finns sanningar, bara vedetagna förfaringssätt. Dessa kan alltid ifrågasättas och diskuteras, annars kan man lätt börja uppfatta de som sanningar som är orubbliga och man fastnar i ett konservativt tänkade. Det gynnar ingen. Alltså, ett mycket effektivt lärande. Ska snart åka på vidarutbildning i handledning och bli bättre på att handleda. Det måste ju med mitt resonemang leda till att även jag själv lär mig ännu mer. Supereffektivt!

Att skilja agnet från betet

I morse blev jag återuppväckt från nostalgins grotthål. Jag är ju en mellanålders, vuxen man. Ska inte hålla på så här. Det finns en anledning till att det är vanligt med stillsamma parmiddagar i min ålder. Jag älskar middagar, älskar andra människor som också älskar middagar med allt det goda som tillhör, framför allt när vi gör det tillsammans. Parjoxet förstår jag inte, varför skulle maten bli godare när men är ett par? Kanske ett stabilt heteropar förväntas vara helt ofarliga, ler o smacka och tacka artigt för maten hur bränd den än var. Fast det gör jag också. Håkan också. Fast vi är ju ett par förstås. En singelkille med osäker läggning blir alltför nervöst kort. Nej, par ska det vara. Fast jag lovar. Hem hit blir aldrig någon bjuden på parmiddag! Bjuder gärna ett eller flera halva par, singlar och hela par, med eller utan ungar, fast aldrig på parmiddag.

Nu vet ni det! Det var egentligen allt för idag. Sen hittade jag en övervintrad råttfälla i jordkällaren när jag skulle hämta lingonsylt till middagen. Får gå som avslutning.

 

Hoppas det bara var osten som ruttnat.

Va det nåt, Ritz??

Ja, man hur var det nu, på Ritz Renunion Party?

Ja, herregud. Vi mellanålders personer passade på att roa oss, det var en frizoon. Dj´n skulle fylla 50 å jag är inte ens 45 så jag kände mig ung.  DJ´n  gjorde dessutom ett riktigt bra jobb. Har sällan blivit genomsvettig så snabbt. Das Moussolini med DAF fick mig nästa att tappa andan. ”All star band” var helt fel, Orup! Kayo! Johan Kinde är cool, körde några Lustans låtar, Ratata stod på scen. Har aldrig gillat dom, men förstod att många hade dem som husgudar. Illusterar med några ”action-bilder” (IRL, inga stunts)

      

 

Bildbevis på svetten!

Biljett biljett potatisgris….

Det fruktansvärda hände!
Jag körde ifrån biljetterna. De ligger kvar i Eskilstuna.
ASD ringde, vi skulle planera det sista inför morgondagen. Då kom jag på: Biljetthelv..et! Haft panik en stund. Det tar bara 3 timmar att köra fram och tillbaka så det går att fixa. Det är utsålt, på Pet Sound sa de att ”det finns många som skulle köra 3 timmar för en biljett!”
Sen kom mailet! Ticster har skickat nya biljetter. Någon hör bön.

Dagens medicin för Hotel Malmköping

Min arbetsgivare, landstinget Sörmland ägde tidigare Solbacka konferenscenter. Alltså samma Solbacka som för var internatskola på 50-talet och Jan Guillous lärosäte och som inspirerade honom till boken ”Ondskan”. Landsting ska nu inte äga sånt som konferensanläggningar och annat som ska drivas med vinstintresse, det är omodernt på 00-talet. Alltså såldes hela tjongalånget på auktion för nåt år sen. Den för mig okända köparen stängde alltihopa. Sörmland har en synneligen otymplig geografi och obefintlig infrastruktur. Eskilstuna i norr, Nyköping i söder och Katrineholm västerut. Sammanbundet med 70/90-km-landsväg. En nedläggningshotad järnväg går mellan Eskilstuna och Katrineholm. Solbacka var en naturlig träffpunkt, placerad mitt i länet, nästan lika omöjlig för alla att ta sig till, naturskönt och med stora konferensrum. Alternativen till Solbacka är inte så många. Ska ju vara ekonomiskt försvarbart. Kunna servera nåt ätbart till lunch. Så: Hotel Malmköping! En märkligt placerad anläggning mitt i ett mexitegelvillaområde, byggd i äkta 60-tals anda. Skapligt cetralt i Sörmland. Lär initialt varit ämnad som konvalescenshem för hjärtsjuka. Det är ju också omodernt nu förtiden. Kan tänka att verksamheten på Hotel Malmköping varit begränsad. Till nu.

Allmänläkardagarna går av stapeln varje vår och höst. I princip det enda fortbildningstillfället för länets alla distriktsläkare. Tidigare på Solbacka, numer på Hotel Malmköping. Kunde idag frottera i samma matsal som Landstingsledningen som också valt Hotel Malmköping. För egen del var det andra besöket på EN vecka. Mycket modernt ställe att åka till nuförtiden. Föreståndaren, står ena minuten i receptionen och hälsar välkommen, pekar och visar vägen, alltid lika leende. Nästa minut fejar han i matsalen eller ordnar med bordsvatten och frukt. Köksans svettades nog, men inte värre än att en välsmakande lunch kom på bordet.

Den enes död, den andres bröd har sällan varit mer tydligt.

För övrigt handlade allmänläkardagen om ”Ungdomsmedicin”. Man skulle kunna tro att det rör det speciella sjukdompanorama som drabbar just de märkliga varelserna, sk ungdomar. Acne, ätstörning, aggressionsutbrott, impulsstörning, kobenhet, schlatterknän, ”provocera-förädrar-till vansinne-sjukan” samt ”springa-ute-om-nätterna-och-troligen-knarka-sjukan”. Den sistnämda ofta dödlig, för vårdnadshavaren, sällan för de unga. Nej, det handlar förstås om hur man kan göra mottagningen mer ungdomsvänlig och hur man skapar allians med unga människor som övar på att vara vuxna och inte beter sig som vuxna och kräver särskilda strategier av doktorn. Kul och lärorikt.

Vakar

01:26 Inte ens fullmåne.

Vakar in den nya dagen, tisdag. Inget särskilt väntas av denna tisdag, så det vore bättre att sova. Det var just det. Bättre att sova! Eftersom det bästa inte fungerar kanske man ska ta det näst bästa. Funderar och tror att det vore choklad och sprit, fast i omvänd ordning. Kanske ändå olämpligt, ska ju snart till jobbet, eller……en lockande tanke fladdrade förbi. Nej, choklad får det bli.

ett litet krig

Söndag. Repeterar sporadiskt med rock´n´roll bandet utan namn på söndagar. I en källare i Solna så brakar det lös. Jag har sagt det förr, både här och där  och t.o.m. här.

Det som var annorlunda ikväll var upptäckten, att det pågår ett krig, i våran replokal. Att vi delar lokal med nåra pojkar i varierande ålder som ägnar sig åt ”battle field” när vi inte är där, det vet jag, men jag har inte tänkt riktigt på vad det innebär. I lokalen finns två stora filtbeklädda bord och så hyllor fulla med nya, fina verktygslådor. Säker 50 st. Man ska ju inte lägga sig i det man inte har att göra med, men kunde inte låta bli. Fina små små soldater i perfekt ordning. Det måste vara ett fint litet krig som utspelar sig när ingen ser på, det är nog på natten som de smyger fram….. 

 

i vår sol, eller i vårsolen ?

Det är i mitten av mars man på riktigt känner att livet på landet är just, livet. Solen bländar, sitter och ser när snön smälter.  Hade tyvärr glömt att det är i princip omöjligt att använda datorn i solljus. Växterna sticker upp som torra öar ur rabatten, skulle antagligen ha klippts ner i höstas, men det kan man vara glad över att det inte blev gjort, ser ju snyggare ut som det är. Man anar hur det kommer att bli när det börjar bli grönt.

 

Måste väl kommentera gårdagens sk skräll. För en gång skull tyckte jag lite som folk i största allmänhet och höll af Uggla som bäst i schlagerkalaset.  Hon höll på att vinna hela tjotabalängen, det hade varit skoj. Operettsångerskan kommer att göra succé förstås, udda med lättillgänglig melodi. Otroligt trött på alla discolåtar som man tröttnet på innan 1:a refrängen är slut. Fast det ska ju vara show och då räcker det nog inte med ljusblå stövlar.

Appropå schlagers:

Bye bye

Inte bäst, men värmde mest.

Bye bye Bettan.

1.283438?videoId=1.893144