Miniminimini

Amerikanarna är ju inte precis kända för sina små, bensinsnåla bilar. Med ett bensinpris på 5,50 SEK/litern så kan man köra omkring med sin husbil stor som en SL-buss och ha sin SUV eller Jeep på släp….

Så är det, men, det finns förstås smolk även i den fördomsbägaren. Kvittrade glatt när jag såg den första Mini Coopern i San Francisco (iofs inte den allra mest bensinsnåla småbilen, men ändå). Gladdes även av att se den andra, tredje och fjärde…. fan tro´t men Mini Coopern är helt enkelt en vanlig stadsbil i San Francisco och San Diego. Det är stil och klass det, tänker förstås den frälsta Cooper ägaren.

Hinner knappt hem förrän TV´n är full av Mini-reklam. Visseligen snygg och lite skojiga inslag, MEN, en liten skavank blev det allt i anseendet. Mini ska inte behöva visa TV-reklam eller vara en amerikansk folkbil. 

Associerar fritt, men hamnar hela tiden hos Thåström

forts: Mini och blodvite

Efter en dramatisk morgon med bilbärgare, försening och allmän stress så är bilen nu ikväll åter i finfint skick. Det var ett enkelt elfel på en fönsterhiss som orsakade hela haveriet. Väl på verkstaden fick jag dessutom en skaplig lånebil, en helt ny BMW 520. Jag har nog aldrig åkt i en liknande bil, plötsligt förstod jag vad komfort kan innebära. Intressant upplevelse och inte alls oangenäm. Och det hade inte alls gjort något om de inte hade lyckats fixa till min bil på några timmar.

Hur det det med fingret? Jo, det stora bandaget var smutsigt och jag bad en bra syster om plåster. Hon tyckte efter en mycket snabb bedömning att såret gott kunde luftas ett tag och jag borde tvätta med tvål och vatten. Jaha ja, så fick det bli. Funkade i ca en kvart, tills jag glömde bort alltihop och skulle skriva recept och nån remiss.  Det häftiga tangentknackandet gav upphov till nytt blodvite när såret sprack upp och tangentbordet är nu i behov av rengöring. Tanklöst.

Mini mot blodvite 1-0

Miniproblem

Den sorgligaste dagen på året är idag, dagen då det blir vintertid. Sorgligaste av praktiska och sentimentala skäl. Det blir mörkt redan tidig eftermiddag så med normal arbetstid blir all uteaktivitet förpassad till lediga veckoslut. Vintertid påverkar på så vis motionsmöjligheterna. Det är dessutom sorgligt att mörkret härskar och att det blir allt värre och vintern står redå att stationeras just här, alldeles snart med snö och mer kyla. Med detta i minnet så ägnades dagen åt ”höstaktiviteter” som uppeldning, insamling och ihopplockning och nedklippning. Det sistnämnda orsakade blodvite när häcksaxen kom åt höger långfinger. Bandaget orsakar skrivsvårigheter eftersom fingertoppen har blivit klumpig, stor och känslolös. Ideligen blir det fel tangenttryckningar.

Till råga på allt besvär med fingertoppen så blev det elfel i nya fina Minin. Den går helt enlkelt inte alls att starta. Alla varningslampor verkar försöka uppföra en ljusshow, det mesta blinkar lite hur som helst. Har plötsligt fått se en massa nya symboler och nya färger på instrumentpanelen. Till slut så lös en gul indikator som föreställde en bil som var upplyft högt upp i luften i någon slags upphängningsanordning. Motorn hade då inte gett ifrån sig minsta antydan till att starta, och med risk för att bilen skulle lyftas upp i luften så la jag ner. Då upptäckte jag att det inte gick att få ut nyckeln ur startlåset, inte heller att låsa bilen. Där får den stå, och det känns en aning vanskligt, men ingen kan ju sno bilen i alla fall.

Glädjande nog så ingår Mini-assistans i köpet. Man bara ringer och någon kommer och hämtar bilen. De ska få det uppdraget i morgon bitti. Sen får vi se vad som tar längst tid, läka fingertoppen eller få Minibilen körduglig.

Spänningen fortsätter……

Dag 2

Funderade ganska länge över var ”raggarundan” går i Eskilstuna. I små städer och byar är det oftast en självklarhet. Blev nog aldrig klok över vilken runda som gäller, kommer inte att leta mer. Det var en engångsföreteelse, men bilen är ju bara ny en gång. Håkan och jag körde mest runt med Minin och letade efter parkering. Ville fika och stå bra till….

Det blev till slut kaffe på Sylvia och parkering utanför på gatan. Efter några vändor på grusvägen så är nya bilen skitig, har faktiskt tvättat bakluckan lite, var väl egentligen mest damm.

Nå, livet pågår ändå, trots ny Mini. Har t.ex. övat inför Midnattsloppet, dryga milen på 56 min, bra för att vara jag. Ska banne mig inte bli sist.

I morgon blir det Pride, Dusty Springfield-tribute första dagen. Hennes röst berör verkligen, kanske därför alla covers av hennes låtar.  Hoppas att det blir bra.

Vill passa på att visa Stentorps fina EAN-kod. Känns digitalt och modärnt…