Mannens väg till hjärtat

Har funderat över hur man skulle kunna förställa vardagen till något lustigt, till något som lockar till läsintresse, något som är lite annorlunda och intressant. Det är ju bara att kika runt på bloggarna, ”Storstadspojken”, alla politiker och knäppa rasister. Författarna tycks inte göra annat än fundera på nästa inlägg, vara ute och göra en massa spännande saker, hinner läsa alla tidningar.
Själv äter jag frukost, åker till jobbet, (gapar och sjunger till min iPod på hög volym hela vägen, ganska uppiggande). Hetsar omkring på jobbet, tror att jag hinner gå på toa ca varannan dag (har en pålitlig festblåsa). Har aldrig gått hem vid den tiden som arbetstiden ska ta slut. Tränar, alt jobbar kvällen också, alt åker hem helt körd i huvet.
Har nu insett att vardagen är här. Hatar vardagar.
Det började så bra, var pigg efter semestern, kände mig som Tarzan. A så nu, knappt 3 veckor senare, helt slut. OK, man får väl leva med det.
Vill förresten visa min morot

Lika stor som IKEA!

Fast idag fick jag musslor, kokta i vin till middag, lyckliga jag. På en onsdag. Älskade Håkan (han kollar på Idol just nu). Det smakade underbart. Luther säger säkert att man inte ska dricka sprit på en vardag, det har jag inte gjort heller, bara vin (det gäller att förkomma och förneka det värsta).   

Nu känns det faktiskt bättre, ska nog klara av morgondagen oxå.

Dagens speldosa: Foods-”Meatballs makes you happy”. Gang of four: ”Cheeseburger”, Dag Vag:”Tjockhult”, Dead Kennedys: ”Fresh fruit for rotten vegetables”. Talking Heads: ”Stay hungry” Noname band: ”Human gas”

Prylar, prylar, I love prylar

Väl hemkommen från Pride, alltför mycket alkohol har dunklat tillvaron under flera dagar, men är idag nykter ”färdigpridad” för i år och åter på banan(en). Fö mycket roligt. Fick en 70 cm hög rosa trädgårdsflammingo i plast av min man. Han är älskvärd i vanlig ordning. Jag bar denna fantastiska pippi under armen under en hel dag i Prideparken. ”Flemme” skapade fler kontakter än en hundvalp av ovanlig ras. T.o.m. fotograftilldragande, finns förevigad (troligen under några få korta dagar, men ändå) på www.QX.se.  

Jag har inte varit helt främmande för tekniska prylar, men egentligen bara gillat grejer som förenklar världen och min egen tillvaro. Som de flesta tycker jag att manualer, eller instruktionsböcker (uråldrigt ord för en samlad instruktion, ffa avsett en teknisk apparat) är ett oytg. Man ska kunna allt på en gång. En ny pryl är en ny pryl som ska användas. Nu. Trial and error. Om och om och om igen. Denna inlärningstekniknik har blivit allt mer tilltalande sedan översättningsprogrammen omvandlade svenska språket till en programmerbar parameter med grammatiska buggar och obegripliga syftningar, men med total frånvaro av stavfel. Dessvärre är även den engelska versionen i sin tur automatöversatt från korianska (ursprungligen från japanska). Kolsyrafria läskeblasken Festis har gjort en festlig variant på viskleken. Ofta en häpnadsväckande skojig lek (utom instruktionsboksvarianten förstås).

Men jag vill ha en iPhone! Ursäkta men jag gilar inte Apple annars, men jävlar var kul iPod touch är. Min har bara 8 GB, finns nu med 32 GB. Just i detta fall kan jag leva med att bara ha en liten en. Gränssnitt har fått betydelse. iTunes (programmet som hanterar innehållet i iPod från datorn) är inte väldsbäst om man är van att använda PC, men går att leva med, men det vore svårt utan iPod touch. Kärlek.

iPod har brister, inte mycket att prata om, bara sånt oväsentligt som att volymen i hörlurarna, trots maxvolym alltsom oftast är så låg att gymhögtalarna överröstar och jag vet inte om min iPod är på eller inte. Vet oxå att detta beror på att Apple har försett iTunes med ruskigt dåligt rip-program. Detta har som väl är piratbyrån löst åt mig. Jag laddar hem illegala Mp3-filer som jag redan har betalt för.

Är fö helt övertygad om att iPod är helt ekologisk. Svanenmärkning onödig, pga sin självklarhet….