Chef v/s Chef

Har idag ”tackat av” min chef. Hon rekryterade mig till mitt nuvarande jobb. Det blev ett halvårs samarbete. När jag fick beskedet att hon skulle sluta var det ganska omtumlande och jag tänkte, jaha, här kommer jag att sitta utan fasta doktorer och utan chef. Det dyker väl upp nån administratör som gått nån chefsutbildning och lärt sig hur man pekar med hela handen. Oklart om jag kände besvikelse eller bara löjlig efter att ha blivit lurad till jobbet.

I morgon tillträder den nya chefen. Vi har träffats kort i förra veckan. Blev tillfrågan om jag ville följa med på SFAM´s nationella kvalitetsdag (SFAM =specialistföreningen för allm medicin). Det ger mig hopp, energi och en ny förväntan på något nytt. Framför allt slippa ensam gapa om kvalitet- och kompetenssutveckling.

Fast jag kommer att sakna min gamla chef i alla fall.

Sommarens sista söndag.

Målat uthuset/vävstugan. Under tiden vilade jag örat till Radioheads Best of på random, PJ Harvey och Phantom Planet. Försökte mig på Fleet foxes fast tröttnade denna gången också efter några låtar. 5 timmar tog det, men fick avslutada en aning för tidigt pga ösregn. När jag gjorde ren penseln upptäckte jag att färgen var vattenlöslig och blev lite lätt orolig. Känner mig lite sliten i högerhanden. Några dörrfoder som ska bli vita och sen en strykning till med rödfärgen, sen är det klart.

I pausen mellan målning och löpträning kunde jag inte låta bli att titta till svampskogen. Den är ju annars ganska farlig så här års, ffa på söndagar när stadsborna är ute och provar lyckan i skogarna överallt, inte minst häromkring.  Men mina kantareller hittar de inte.

 

Kan knappt bärga mig innan plommonen är mogna.

För övrigt nytt PB på milen, dryga 52 min på pigga ben.

Pärlhalsband

De känns som knottror när man kliar honom i nacken. Som om det fanns en massa extra spinalutskott (lat för piggarna som sticker ut bak på ryggraden, förf anm) i nacken. Dessutom en massa knölar bakom öronen och under hakan. Det största är som mogna blåbär, har till och med hittat några stora som hasselnötter. Fast litteraturen säger att de blir max 10 mm. Det kanske är sant. Jag finner fästingar inte på något sätt otäcka, bara väldigt onödiga. En aning fascinerande trots allt. Jag har ibland stark etomologisk dragning, och kollar denna fina sida då och då, till och med på arbetstid….(en av få intressanta sidor som ännu ej är cesurerad av Landstinget Sörmland). Katter lär inte bli sjuka av Borrelia och andra fästingburna smittor. Tur för Svenne för i så fall hade han varit död nu, och det är han inte.

Dessa var gårdagens skörd, plus några små som smet.  

Funderade länge på hur man bäst tar död på dem. Man kan ju inte bara spola ner dem, de lär kunna leva och lägga livsdugliga ägg även i ett vanligt avlopp. Då är ett alternativ att elda upp dem. Säkert och dessutom kan man få de största att ”ploppa” till. Lite omständligt bara, fast miljövänligt. Sen ett tag kör jag nu med tejp. Då läggar man bara de på rad på klistersidan och sen viker man ihop tejpen och vips har man ”förpackat” fästingarna och så kan man tryggt lägga de i soporna.

Hoppas inte Pettan hittar stavfel nu igen, 500 pix i hans bralla svider.

scoopet från kräftskivan

Mamapaparazzi har varit på fest. En bild säger inte allt, men mycket!

Little Britain

Äntligen är de tillbaka, Little Britain. Groteskt burläska och går inte att klara sig utan. Ikväll var det premiär med Little Britain USA. Har sett de 3 gamla säsongerna fram och baklänges på alla möjliga textningar, helt legalt inköpta. Ganska synkront med nypremiären gödslar grannen närmsta åkern med griskiss. Men ammoniakstanken färsk i doftorganet så går tankarna till en tänkbar säsong 5: ”Little Britain goes farming”, eller ”Little Britain Country”.

Jobbat ”heldag” (8-21). I morgon kväll är det specialistförenings första höstmöte, då blir det vårdkvalitésnack för hela slanten. Fantastiskt kul. Faktiskt. Till och med influensadebatt är kul. Vissa gillar politik, vissa ekonomi, andra poesi, divergens förgyller.

Bloggen tenderar just nu att minimeras till sporadiska inlägg. Tiderna förändras och jag har just nu mer behov av att läsa än att komministera, så det kan fortsätta vara lite glest emellanåt.

Kräftor och nytt liv

Det har varit glest mellan inläggen här på Stentorp. Kanske inte händer så mycket, ialla fall inte sånt som passar sig att publicera offentligt. 

Det var kräftskiva igår, älskar verkligen de små skaldjuren, gillar alla skaldjur för övrigt. Den fast förankrade traditionen om hur man äter kräftor är ju också trevlig. Så länge det inte går över styr. Anar att det fler än jag som nån gång efter en liknande skiva bestämt sig för att; ”Nej, det här är inte bra, från och med nu börjar ett nytt liv.”

H och jag har också bestämt att göra förändringar i livet, åt det nyttiga hållet men detaljer kommer inte att offentliggöras. Beslutet togs inte idag.

Idag visas ”Om konsten att flyga till Kabul” på SVT. Mina vänners vansinnesresa. Dokumentärfilmen höll på att aldrig bli klar pga massa prestigetrams av kulturfolk. Spännande film som vunnit en massa priser. Väl värd att se flera gånger. 

  

Plym provkör Minin, jag fick passa på att inviga ”baksätet”, funkar bra att sitta bak om man är ihopvikbar.

Sover Dolly P på rygg?

Har egentligen inget att tillföra idag, men… Kan inte låta bli att kommentera den ”nya” nyheten att dålig luft med mycket föroreningar förkortar livet. Dessutom störs innestadsbor ofta av buller! OK. Det tar ett tag att smälta den. Slog den nyheten ner som en bomb? Skärpning DN!

Fast lite kul hade det varit om någon kunde visa på tvärtom.

Höstintroduktion och genetik

Jobbat en dag. Förvånadsvärt lite i inkorgen, bortsett från 47 VIP-mail med superviktig info, varav ca 75% innehåller akutell info om ”den nya influensan”.  Det försigår en massa ”bakom kulisserna” i smittskyddsnästet. Gårdagens sanning är reviderad idag. Just nu ska inte primärvården stå för vaccinationen, ska tydligen organiseras separat. Det var i alla fall klokt.

Kvällskylan biter i skinnet. Men, skam den som ger sig. Middagen ska ätas ute. Mor och fars sista måltid på Stentorp före deras hemresa. Grillad korv från slaktarn i Bräkne-Hoby. Delikatesskorv, eller kåv som det egentligen heter (Blekingskan är enligt min uppfattning ursvenskan). Det finns olika uppfattningar om den saken.

 

Om mamma var östtysk kulstötare och pappa var östtysk kulstötare var blir då deras som? Jo, VM-guldmedaljör i diskus, självklart. Snacka och hyfsad genetisk förutsättning. Vissa föds med silversked i mun, andra med adrenalin och testosteron i bröstmjölken. Grattis Hartig ialla fall.

 

Klickbara sensommarminnen

Vill, vill inte, vill, vill inte

Ska börja jobba i morgon. Väldigt ambivalent till det fenomenet. Hade precis fattat att jag inte behövde gå till jobbet. Det är precis samma sak i slutet av varje sommar.
Har en del förhoppningar inför hösten. Ny chef från 1/9 som jag har höga förväntningar av. Massor med administrativa förändringar som jag tänker dra fördel av. Tänker fortsätta gapa mig hes om behovet av fortbildning och utvecklingsarbete. Jag hoppas på nya, kanske till och med fast anställda kollegor. Den tyngre biten är att min bästa kompis ska ju sluta (dö Falk, dö… 🙂 och flytta till Småland, det är ju bra för honom men INTE för mig. Han kommer att få det bättre och trivas som fisken, det är han värd. Han fattar precis, hur det är liksom. Det kommer att ta ett bra tag att hitta en ny vän som fattar på samma sätt.

 
Som avslutning på sommarlovet så gjorde jag personbästa på 6 km med 29,36. Länge haft målet att komma under 30 min. Berodde säkert på mina nya fina joggskor från löplabbet. Proffsfolk på det stället.

Dessutom har pappa och jag byggt ny dörr till friggeboden/vävstugan. Nöjd med det också.

Vi hörs.

I mål

För att undanröja alla tvivel: Jag kom i mål, till och med bland den första tredjedelen!!  Av ca 21000. Uppförbacken vid Sofia kyrka var överskattad. Det var ju så mycket folk, trångt på banan, trånga passager och folk vurpar. Men ändå var det en mycket kul upplevelse och jag är ganska pigg i benen idag. Kan nog bli fler Midnattslopp.

Dagen före

Käkat massor av pasta på italienaren vid Skanstull, Lilla Capri. Fin mat och väldigt gott husets röda. Prisvärt och rekommenderas. Man ska visst kolhydratladda. Avnjuter resten av kvällen på Globen hotell (nej, inte i baren). Bor kungligt till rabatterat pris. Anar att Hotell Bolinder i Eskilstuna är inblandat, tack iaf (man kan se det som en sponsring….). 

Funderade på att låna Lady gaga-peruken till loppet imorgon. Undrar hur den skulle stå sig, antagligen tova till sig o va risig mot slutet. Solbrillor är inte att tänka på, med tanke på mörkret och jag har ju redan åldersförsämringar på synen. Halvblind är inte att föredra bland 21000 löpare. Tur att jag startar på ca 18000:e plats…….inte så många efter att trampa ner.

Tack vänner som hejar, stöttar och ffa ni som kommer till klacken. Ring H och delta.

Dagens speldosa tillägnas Pelle och redaktörn, som alltid går att lita på. 

Slut eller sjuk?

Känner mig helt färdig. Slut. Har redan somnat flera gånger i soffan. Känner mig inte alls utvilad. Tänk om jag håller på att bli sjuk !! Skulle inte har sprungit milen idag också. Fast då kändes det bra, knappt 54 min, fast tiden är egentligen bara ungefärlig då det blev tvångsavbrott pga av ko och kalv på vägen och jag fick rycka in som kofösare.

Nu är det tidig säng som gäller. God natt.

Pseudonymens bortgång

Vaknade med en märklig värk i kroppen. Inte som träningsvärk, men det var svårt att gå. Liksom ont i bäckenbenet, belastningsvärk under ena foten och allmänt stel. Sprang milen på 54 min i går. Kan det ha betydelse? Det är ju bara 14 år sedan jag blev 30, är ungdomen själv, så lite ska man väl tåla. Det gick över efter en stund, har vilat lite idag, en sista runda i morgon, sen är det dax, min livs nästan första löptävling. Midnattslopp på lördag. Det gäller att inte vara full. Ska nog klara det.

Blev oerhärt besviken över avslöjandet av Lars Keplers identitet, allt föll liksom. Ska det vara omöjligt att få skriva en bok under pseudonym längre. Arne Dahl, Nicci French och Barbara Vine lyckades mig veteligen betydligt längre. Heter man Alexander och Alexandra så bör man nog skriva under pseudonym, annars kan det bli svårt att bli tagen på allvar. Fast det är ju deckargengren som lockar. Alla läser deckare men ingen erkänner. Populära deckarförfattare blir rika. Samtidigt förloras deras anseende i framtida kultursammanhang och blir automatiskt sågade på DN´s kultursida. Förutom Jan Arnald (Arne Dahl) som redan innan var så etablerad kulturskribent att ingen vågade peta på honom.

Nu ska jag snart med lite mindre entusiasm närma mig ”Hypnotisören”. Myten kring boken har försvunnit och nu känns det hela lite mer vardagligt och halvtråkigt. Fast boken kanske är bra ändå, och jag gillar ofta den typen av socialrealism.

Göteborg.

Oj oj vad kul det var i Göteborg. Madonna var ju alla tiders, svängde och det är gott gry i gumman. Hon sjöng inte ”Like a virgin”.  Hon har nog insett att det är lite falsk marknadsföring, jungfrufödslar är omodernt. Finfina sammanfattningar finns på det här och här.

 Eva hade skaffat kanonbiljetter, ösregn fram till minuten före konsertstart, stämningen på topp. Big show. Ska inte förväxlas med rockkonsert dock. Det hela föregicks av lite ”kringaktiviteter” på obligatoriska Liseberg, säkert 15 år sedan sist. Plymen och jag åkte berg o dalbana (Eva åkte lite karusell också), träbanan Balder var bäst. Håkan vann så mycket Geisha att jag undrar om det verkligen kan vara nyttigt, men så vann han 5-kampen också. Själv kom jag i princip sist.

Och så lite bevis:

  

Celebriteterna vinkar och Madonns (?) på vift

 

Jag var där, på 4:e plats och Plymen också.

Var uppe på toppen av denna helvetesmaskin också.

Goa balder.

Yr och adrenalinstinn på några timmar, Liseberg funkar än.

Efter hemkomsten igår blev det en del gitarrer för att väga upp det hela.

Det här till exempel. Det är dax att återupptäcka gamla Manic Street Preachers, rackans bra platta.

Matkultur, Madonna och maffig middag.

Jag tycks leva lite i ett annat tidevarv, alla verkar haft sin sista semesterdag idag. Inte jag. Jag har ca 1½ vecka kvar. Det är så når man väljer sen semester. Jag vet att alla inte kan välja sin semesterperiod, men det kan jag och då väljer jag sen semester. Just nu känns det bra. Har hunnit löpträna och göra personbästa på 6 km, 30,26, som dessvärre inte kommer att hamna i historieböckerna. Förutom i min egen, och det är bra nog. Även anlagt grusgången färdigt med alla kantstenar och andra tillbehör. Lite mer gårdgrus bara, sen är det klart. EvaPeva, Plymen med sin hälft kom på kvällsmat. Vi åker till Göteborg i morgon, käkar skaldjur och kollar Madonna på söndag. Det var 19 år sedan sist, ”Blond Ambition Tour” på Eriksdalsvarvet. Då var det fortfarande skaldalrubriker kring Madonna och hennes struttuttar och låtsasorgier på scen. Då var det kul, nu lär det vara något annat som  förhoppningsvis också är kul.

Grillad lax och hallomi, röbetor, quinoa och chevréost, meseyoghurt med vitlök och tilltugg. Gino till dessert. Maffigt gott.

Kom att fundera över de svenska, eller snarare de nordeuropeiska matvanorna med olika rätter som serveras i tur och ordning med olika bestick och olika dryck. Värdelöst, stelt och asocialt för värden som ska plocka ut och in mat och porslin. Fram med allt på en gång och så får man plocka och äta hur som helst.  När ska vi nånsin bli internationella?