Gott slut ?

Jag hyser en stor vurm för årskiften, decenniumskften, bokslut och milleniumbyten. Det är då man får summera, fundera över hur man ska gå vidare och utvärdera, men framför allt njuta av alla dessa krönikor. Det är alldeles underbart. Jag slukar allt. Ju äldre jag blir destå större tycks behovet vara av kronologisk minnesuppdatering. De flesta händelser känns bekanta, framför allt det som hänt den senaste månaden, men mycket är kusligt obekant. Jag plöjer alla krönikor, småleende och konstant upprepande ”ja visst, ja, ja, visst, ja ja”. Repetition är ju kunskapens moder så troligen kommer något att bibehållas i minnet. Annars är oftast nyårsnatten som en ”defaultknapp”, vaknar helt ovetande om vad som hänt….

Älskar även topplistor, bottenlistor, genomsnittslistor osv. Av årets alla ”best of” så toppar föreningen ”Naturvetenskap och folkbildning” som ger priset till årets förvillare till Annika Dahlqvist. Hon som är högutbildad läkare ska stå för Sokrates läkaretik om att alltid använda sig av vetenskap och beprövad erfarenhet i sina gärningar. Hon gör ingetdera. Dessutom missbrukar hon befolkningens allmänna förtroende för läkarkåren i sina uttalande om att kolhydratfri kost skulle förebygga cancer och H1N1-flusa och annat trams. Hon blandar ihop vetenskap med privata åsikter och gör därmed ett grovt klavertramp. Hon förtjänar verkligen priset som förvillare. En skam för kåren.

I det stora hela så kommer det att bli härligt med ett nytt decennium, 00-talet känns både svårt att säga och noll noll är ju som bekant ingenting. Så 10-talet kommer att bli mer betydelsefullt. Så nu utbringar jag en skål för för den gamla skiten och ser med tillförsikt fram emot nytt, nytt och nytt.

Love you all folks!!

PS, näst bäst i år är återkomsten av Kjell Alinge och Janne Forsell i och med ”Hemma hos”-boxen.  Notera att det står Box 1! Kommer det en 2:a??

Kvarnen, barndomen och nostalgi, igen.

Vill för alla inblandade klargöra att jag inte är missnöjd med att min far har sålt ”Trånhems kvarn och såg”! Blev bara lite nostalgisk och emotionell. Som barn sprang jag omkring där, byggde fullständigt livsfarliga hopptorn, lärde mig hur man plockar kräftor med ficklampa och att man visst kan ta 4 st åt gången i varje hand. Burit ved och plank. Hoppat och byggt kojor i sågspånshögen. På senare år har även Stentorp fått exklusivt virke därifrån, både fasadvirke och lärk till trädäcket.

Igår fick jag skaka hand med de nya ägarna så nu är jag mer än nöjd. Glad för min fars skull. Sannolikheten att någon skulle vilja använda stället var ju inte stora. Nu ska den gamla turbinen bli elkraft (3 m fallhöjd kan tydligen ge lönsamhet på elmarknaden). Det lär till och med finnas planer på att den gamla kvarnstenen ska få ge ifrån sig ekologiskt mjöl igen.

Inte så konstigt att man blir lite emotionell när minnen väcks till liv. Har ägnat lite av tiden i julhelgen till att fota och minnas. Allt är precis sig likt. Illustrerar med bilder som beskriver min barndom, så ni förstår hur glatt det var, hur jag lekte och hoppade…..

 

 

Skräckkammare

Juldagen har varit en skön dag. Startade upp med en märkligt annorlunda frukost bestående av ett helt julbord! Dopp i grytan, bruna bönor, revben, sill och hela köret. Jag som vill vara ett fiberfreak och hälsosam…. Resten av dagen har gått i slapphetens tecken, ätit otroligt mycket godis och varje gång jag öppnat boken har jag somnat. Slappt.

Som jag berättat tidigare så har pappas hela verksamhet med i Trånhems kvarn och såg” nu sålts. De nya ska tillträda efter årsskiftet. Vi är överens om att det bara är bra. Passade på att fota i kvarnen. Miljön där är unik. Alldeles full med spindelnät och gamla grejer. Man kan verkligen fantisera om att befinna sig i en skräckkammare.  Börjar med ett smakprov

Julafton, med glädje

Då var det dags igen, att susa söderut. Julen är ett bra tillfälle att se om de nära och kära. Så blev det. Fick en tidig julklapp innan avfärd; CD-boxen med ”Hemma hos” med Kjell Alinge och Janne Forsell. För er lite yngre kan jag berätta att det var ett legendariskt radioprogram på 70-talet. Vi andra minns ju väl, eller hur? (hur jag nu kan göra det med min ringa ålder, alltså den ringa ålder jag hade på 70-talet undrar ni förstås. Har själv inte det riktigt klart för mig, möjligen suggerering in i det omedvetna, på nåt vis)  Delar är väl återutgivet tidigare, men nu, på 7 CD´sar. Stora doser är aldrig bra av alltför goda saker så jag greppade skiva 1, en termos kaffe, iPod och en banan och så iväg. 06.30. Halvbråttom eftersom lutfisken skulle serveras kl 12. Det är 50 mil och med lite risk för halvslirig vägbana var det ändå läge för försiktighet.

Så iväg, med nya vinterdäck på Mini´n kände jag mig trygg. Morgonpasset i p3 var ovanligt roligt att lyssna på och jag skrattade högt flera gånger. Mötte 2 bilar de första 7 milen. Drack upp sista kaffet vid Norrköping. Sjöng och skrålade till alla möjliga låtar på iPoden, och kan fö rekommendera ”Bat for lashes” Sleep alone, bra sväng. Känns lesbiskt och bra. Närmar mig Jönköping. Kom att tänka på Mian Lodalen som kommer just från Jönköping som förra året intervjuades på radio just när jag åkte förbi Jönköping. Suggestivt. Gillar Mian. Respekt!

Jag är alltså på mycket gott humör som ni märker. Anar man ugglor?? Nej, gör inte det. I Lammhult kom jag ihåg ”Hemma hos-CD´n” . Redan på spår ett drar det igång. Jag skrattade galet, högt, skrek och applåderade i bilen (undrar fö hur många som såg det??). Kom till spår 5 och kunde konstara att jag var en fullständig trafikfara. Jag hade nästan legat på golvet, (i Växjö körde jag fö fel och fick vända) av skratt. Det dög inte. Lite mer uppmärksamhet måste lägga på trafiken.

Hur som helst så kom jag fram i tid, hel och ren men lätt svettig. 

Nu är julafton slut, ligger i sängen, mätt och belåten. Försöker läsa, blogga, surfa men det är nåt som ligger och stör. Det vill sig inte riktigt. Efter att ha lyssnat på ” i Blomsteraffären” (spår 2) en gång till. Infinner sig sakta lugnet, kommer nu att sova skönt. Skinkan och revbenen får smältas vidare. Kommer nog att drömma om Mians smulsystrar….

inte ens till jul kan man få slippa

3 timmar i stan. Se så det gick. Parkera aldrig under ett träd!!

Jo, det är verkligen fågelträck på hela bilen. Taket var fullt med snö men uppblandat med stora gul-orange slemhögar överallt. Gick inte att fota. Ganska ofräscht med tanke på att takluckan är i genomskinligt glas. Det blev tvätt direkt.

I kassan på Statoil:

”En stortvätt till minibil, tack” 

”Extra  avfettning?”

”Nej, bara nåt som löser skit”

”Ähh, jaha, jag vet inte………hm, det blir ……169, då ingår extra avfettning”

” Jaha??”

Men slutet gott; Minin är glänsande julfin, fettfri och utan ett spår av skit.

Julhälsning

Så här till jul brukar det bli mest julhälsningar. Det första från mig själv.

Den andra är en repris från förra året, från självaste Bagge, Laila Bagge (06001 à la Provencale ?)

 

click to enlarge (vissa görs sig bäst i fullformat)

Själv njuter jag av årets bästa köttbullar, Håkans hemmagjorda på älgfärs, lokalproducerad. Ett fint jultips till er alla!

Sjukvård, del 14; ur väsentlighetens dagbok

Fick en plötslig lust att vara lite eftertänksam. Har inte haft tid till för sånt på sistonde. Nu på söndagkvällen sitter jag här och funder över det stundande vårdvalet. I årsskiftet införs det ett nytt ersättningssystem för primärvården på många håll i landet. Det blir lag på valfrihet i primärvården och att vårdgivare ska ersättas efter hur mycket de presterar. I grund och botten en mycket lockande tanke, men ack så svår att genomföra på ett någorlunda rättvist sätt. En uppsjö av viljor vill vara med och påverka. Framför allt politikers viljor. Ju fler politiska uttalanden om vårdvalet jag läser destå mer övertygad blir jag; Sjukvård ska inte styras av prestigefyllda politiker som dels saknar grundläggande kunskap om sjukvård och som alltid har en dold agenda bakom varje agerande. Vårdvalet i Stockholm har ju fått nackhåret att resa sig. Sjukvård som en shoppingprodukt som ska erbjudas till alla, alltid, närhelst du önskar. De med allvarligare sjukdomar får stå tillbaka i masskonsumtionen. Snabbt in och snabbt ut. Antibiotikaförbrukningen ökar och ökar. Detta borde vara en politisk angelägen fråga, men icke. Sjukvården skulle kunna bedrivas billigare, effektivare och mer evidensbaserad om huvudmannen var en politisk obunden myndighet som fördelade resurserna.

Så, nu känns det bättre.

I morse ringde min gode vän. Han befann sig i en hydda i Goa, Indien. Dagen innan hade han rekommenderat 2 st asperin till en ryss. Denne ryss bränt sig i solen till en nyans av välmogen tomat, trots denna befarande katastrof  var han dagen efter, med 2 asperin i kroppen, åter lika blek som den intagna asperinen och var glad och nöjd. De hade dock hamnat i osämja som berodde på vilken mekanismen som åstadkom asperinens ”anti-bränn-effekt”. Hjälpte min vän genom att redogöra för dessa mekanismer samtidigt som jag var i full färd med att gräva fram bilen ur snömassorna. Livets väsentligheter kan verkligen variera från plats till annan.

Sommarminne

Nästan lite sorgset, som en kvarglömd sommarkatt som tittar in med sorgsen blick. Man kan undra hur det gick till, varför de blev kvar. Helt orörda sen flera månader. Mitt framför näsan påminns man varje dag. Som ett sista sommarminne.

 

Vattenblandaren

Tänk att man kan bli förbannad på småsaker och att det ibland måste till något rejält för att det ska bli nåt gjort.

För minst 7 år sedan lossnade kallvattenkranen från fästet här hemma i köket. Irriterande, men det funkade ändå, den lossnar bara stup i kvarten (och ramlar alltid ner i det skållheta diskvattnet, och så kan man inte skruva på något kallvatten förrän man fiskat upp kranen). Fick tag på en blandare för flera år sedan, insåg att det skulle bli ganska bökigt att byta så den blev liggande, i några år. Den kom till användning när gäststugan behövde ny köksblandare. Så så har det förblivit. Tills förra veckan. Då förvärrades situationen en aning då hela vattenröret från blandaren lossnade (se bild). Resultatet blev en massa vatten överallt. Men röret gick att sätta tillbaka och satt kvar så länge man inte vred på för stark tryck. Då flög den iväg igen också en massa vatten överallt. När det hände för femtielfte gången då blev jag riktigt förbannad.

   

En ny blandare blev till slut inhandlad, en modern, med vred istället för två kranar. Har ägnat precis hela kvällen åt att försöka få loss den gamla, såga upp ett större hål i diskbänken, svära åt gängtejpen. Nu är det klart!! Och det läcker nästan ingenting. Förutom att det rinner vatten från varmvattenberedaren från någon obegripligt ställe. Verkar så sakteliga att avta. Törs nog snart gå till sängs och hoppas att det är torrt inomhus imorgon bitti.

MC-klubb, Berlin och jag

Livet liksom rusar fram. Förbi skulle några säga, men jag känner mig fullt delaktig och kan lyckligtvis vara med och styra, men viktiga händelser dyker ändå upp, helt utan förvarning. Händelser som man i ögonblicket inte förstår dess verkliga vikt och betydelse. Idag handlar det om just en sån sak.

Som jag just berättat så besökte Stentorp Berlin nu i helgen.  Jag hade aldrig fått bekanta mig med Berlin förut (några dagstopp i Östberlin för 22 år sen räknas knappast). Var förberedd på både det ena och andra, och oväntade händelser och lite till. Som ett härligt Kinderägg slog allt in. Dessutom har jag plötsligt insett att tomteparad har fått en helt ny betydelse.  I piskande duggregn, 2 plusgraer och motvind, dök MC-klubben upp. Nu är det jul igen, liksom. Fina gossar!

Klicka på bilderna, de är finare i ”storformat”.

  

 

 Livet leker och jag njuter.

auf Berlin

Rippar den sista Einstürzende Neubauten och Bowies Lodger för att komma iform. Husvakt är ordnad och helgen i Berlin kommer förstås att vara alldeles för kort. Men ändå.

Undertröjan

På mitt arbete använder vi vita kläder, sjukhuskläder. Byxor och kortärmade, superstärka blusar, som dessutom är djupt urringade. Det finns en knapp för att knäppa ihop urringningen men den funkande nog bara de första 10-15 åren, vilket nu är historia. 1-2 gånger har jag funderat över om det skulle vara mer klädsamt om jag ansade brösthåret, de vill gärna bli iögonfallande. Det där med att superstärka är ett trix man kan ta till när kläderna är så urtvättade att tyget blir genomskinligt. Kan vara ett elände att veckla upp dressen och sen få på sig den, men efter ett tag så mjukas den upp, så man både kan böja benen och få ner armarna. Så långt är allt väl. Tyvärr uppstår en lätt komplikation så här års. Mitt skinn är ”frysknottrigt” på morgonen. Då längtar man till mjukmedel snarare än till styvhetsmedel. De där två små knottrorna på framsidan gillar definitivt inte styvhetsmedel…..

Alldeles nyligen kom en älskvärd undersköterska på att det fanns undertröjor att beställa hem från tvätteriet. Det är mjuka linnen i högst varierande varianter, längder och bredder, alla har dock storlek M, troligen syftande på storlek medium. Förutom M´et har de alla det gemensamt att de är för trånga i armhålan. De skaver i axillen.

Men; de värmer lite och är mjuka mot skinnet. Vissa är så långa att de räcker ner över magen. Ibland även till knäna, då blir man extra lycklig.

å tack Lena för härlig lunch och för din inspiration

Affären i Björkeryd

Detta är gamla affären i Björkeryd, Blekinge, alldeles i närheten av Trånhems Kvarn och såg. Nu är det ju ett tag sedan det var en affär som man gick och handlade i. Säkert 30 år sedan. Den var öppen när jag var liten (?). Tanten i affären var rysligt barsk och som liten fick man inte köpa cigaretter där, hur man än bar sig åt, men godis gick bra att handla och matvaror och pappersvaror . Undrar om nån har gått in där sedan dess, och undrar vad som nu finns bakom den dörren? Och vad hände med barska tanten?

Skitkallt

Eftersom fullmånen ger ett så trollskt sken och jag är amatörfotograf så måste jag ut i natten med kameran på stativ. -8 grader. Långkalsonger, 3 tröjor och jacka. Mössa. Som sann amatör är jag väl medveten om att jag behöver mycket tid för att träna med kameran,och kände mig ganska väl förberedd när jag steg ut i kylan. Svårt att kombinera vantar och kamera, så ganska snart stelnade fingrarna i kylan. Inte ser man nåt i mörkret. Små jävla knappar. Jag VET att det skulle kunna bli hur bra bilder som helst om jag bara kunde behärska kameran. Så öva. öva. öva. Klarade 15 min sen började de stela fingrarna värka. När jag inte stod ut längre så stod han där,  Mr Vildsvin. Taffligt och stel som en pinne försökte jag rigga upp kameran men han hörde mig förstås och stack iväg i full galopp. Så det blev ingen vildsvinsbild idag heller. Däremot fick jag panikvärkande fingrar.

Klicka för fullformat.