Gapflabb

Brukar testa inläggen på Svenne, han brukar avge helt ärliga reaktioner.

Idag kan man säga att jag blev ratad, förintad och förlöjligad.

Så därför, blev det inge mer idag.

Trånhem och Bräkne-Hoby

Nyss hemkommen från föräldrahemmet Trånhem utanför Bräkne-Hoby, Blekinge. Blekinge är naturskönt (bortsett från K-tanterna förstås, de finns överallt och är inte alls unika). Tyvärr hinner man ju knappt inget av allt man har tänkt sig. Mor och far är viktigast och egen njutning med avkoppling kommer i andra hand. Jag berättade om pappas livsverk ”Trånhems Kvarn och Såg” i samband med att hela klabbet såldes. De ”nya” effektiviserar de gamla turbinerna och installerat elgeneratorer som de säljer till elnätet. Omgivningarna förblir desamma. Kan knappast bli bättre.

 

Kräftpremiären beslutas av fiskeriföreningen och var i år senarelagt. Fick bara titta ner på djuren, så nära men ändå så långt borta….

Bräkne-Hoby har värsta bästa charkbutiken, slakteri på baksidan där man slaktar från gårdarna omkring. Finaste och billgaste köttet. Öppet fredag och lördag och alltid långa köer.

 

Kåvalådan (Korvkiosk, förf översättn) mitt i byn har funnits sedan stamkrigets tid och lär fortfarande vara tillhållet för mopedburen ungdom och alltså centralpunkt för många bybor.

Karlshamn city

Ni vet gamla vanor, man gör saker av gammal vana. I samband med Blekingebesök ingår vissa obligatoriska moment. De har ingen praktisk betydelse, men ger någon form av emotionell tillfredställelse. I många år upplevde jag ett stort behov av att få handla kalsonger på ICA Kvantum i Ronneby. Det var nog så att de var bra, billiga och kanske hade varit ganska snygga (med betoning på ganska) under en period, men det var något övergående. Så trots att ”bra och billiga” begreppet inte alls gällde längre så var det svårt att motstå Kvantumbesöket. Efter några år med abstinensträning gick det förstås. Det händer att jag besöker Kvantum nuförtiden men då håller jag mig känslomässigt helt neutral. Nu är det istället Karlshamn som gäller. Hembyn liggen mitt emellan Karlshamn och Ronneby och mina sista år i Blekinge bodde jag just i Karlshamn, så det finns en orsak till att det är emotionellt viktigt med ett besök. Dessutom har jag i många år sett lilla Karlshamn som en fin stad med stort utbud där torghandeln hålls levande pga avsaknad av köpcentrum utanför city.

Karlshamnsbesöket i år blev till ett antiklimax. Det gick snabbt att konstatera att alla affärer har likadana expediter, kvinnor i 55-60 års-åldern med samma frisyrer och som är ganska otrevliga. Håkan ville veta priset på en fin klocka i ett skyltfönster och gick in i affären. Där arbetade 3 kvinnor i 55-60 års åldern, alla med exakt samma frisyr och ett lätt ogillande ansiktsuttryck. Efter en stund fick vi hjälp av en av de tre som lät meddela att klockan var dyr, kostade femtusen nånting, var av Schweiziskt fint märke som ofta prydde sina klockor med en ädelsten. Ja, inte just den här klockan förstås, men andra klockor……snip!

På systembolaget var också alla 55-60 år och med den obligatoriska frisyren. Gick sen till det pålitliga och mycket speciella antikvariatet som har allt. Allt, allt, allt. De mest obskyra böckerna, jazzskivorna och seriemagasinen. Staplat från golv till tak. Har faktiskt aldrig sett någon motsvarighet i Sverige. Blev omkullsprungen i dörren av ägaren som uttryckte stort missnöje över att jag stod ivägen. Han häll på att bära ut kartonger med böcker och skivor. Han var allmänt sur och jag hittade en nyutgiven Thåströmbok som han skulle 250 spänn för. En pocketbok (som fö kostar 150 på Adlibris)! No no no. Gick till Bokia och köpte John Ajvid Lindkvists ”Lilla stjärna” istället. Den obligatoriska tanten jobbade där också. fast hon log lite när jag ville betala för en bok.

Gick till Konditori Kristin på gågatan, fiket som alltid funnits, där jag satt med vännerna 1982 varje lördag. Värsta bästa läget med stor uteservering. Killen bakom disken var om möjligt ännu mer ointresserad av att sälja. Trots att han var ung och hade en helt annan frisyr. Han visste inte var en mazarin var (som var en av de 4 olika sorter som fanns att välja mellan), kaffet smakade bränt och allt kände otrevligt.  

Surt!   

Så nu har jag satt mig på abstinensbehandling och tänkter inte åka till Karlshamn mer!

Återhämtning med vedkap

Mellanlandar på Stentorp innan vi i morgon far vidare till Blekinge och mor & far som är väl värda besök. Kommer som alltid att bli alldeles ljuvligt. Tid för avslappning, löpträning, filosofiska diskussioner och å-bad. Hoppas förstås att några av mina bästa vänner vill få besök, inte bara för att de lagar den bästa maten utan även för att det är roligt att få glimta in i deras Blekingska värld, som inte alls är som min, men den är ofta väldigt tilltalande, den Blekingska. Fast av de glimtar jag bjuds in till är förstås de flesta ur den positiva vågskålen. Det är det som gör att det där gräset alltid blir grönare på andra sidan. Glömde att säga hur väldigt trevliga de är förstås…. Hillevi och från Håkan.

Ett guldkorn är att Stentorp idag blivit med vedkap! En röd. En investering som gör skillnad. Jag har sågat och klyvt ved i 10 år. Köper ofta ved i meterlängder eller hugger ner träd. Klyva går bra, funkar som aggggggressssionsterapi (yxa och storslägga) och från och med idag går även sågandet som en dans. Tjo va ved det blir ! 

 

Uppdatering

Vill bara uppmärksamma att gårdagens bild på nya husdjuret nu är uppdaterad och tillfixad och NU KLICKBAR ! Då kan man faktiskt se hans ögon (det borde vara en hane eftersom honspindlar är större….), han ger mig (i egenskap av fotograf) dessutom onda ögat. Titta noga så ser ni det. Strax efter blixten så fäller han in benen muttrar nåt ohörbart och drar iväg norrut. Däruppe i satt han sen resten av kvällen. Idag är han borta……

Grattis!!

Idag fyller Alla Smutsiga Detaljer år, 44. Man ska inte prata om kvinnors ålder, men nu är det gjort. Jag har nästan alltid missat din fördelsedag, trots att vi har känt varann väl, mycket väl i si så där 30 !! år. Alltså, jag brukar ta fel på dag. Genom åren har det gått nåt slags troll i det där, det blir alltid fel. Men i dessa facebook-tider är det problemet ett minne blott. Hela startsidan blinkar och det går inte att missa. Bra. Så härmed tar jag igen alla missarna. Så grattis! PS:Jag är fortfarande äldre än dig. Det lär nog förbli så ett tag till.DS

PPS: Det är allså 4 år sen ”the no name band” spelade Ramones och Clash låtar på din din 40-års fest. Obegripligt. DDSS

Puss & Kram

Kalaset!

Det var stort kalas igår. Min systers fördelsedagskalas med ca 60 personer. Mat och vin, allsång, toastmaster, tal och telegram. Allt med imponerande precision. Jag har aldrig klarat av pardans, eller sk styrdans, inte heller igår. Fast apropå det så fick jag uppleva något mycket märkligt i dansväg. Polonäs, lär visst även kallas evighetspolkan. Till en början verkade det som en lite mer avancerad ringdans. Efter några varv brakade det lös alldeles. De bildade olika formationer på helt obergipligt sätt. 60 personer som slaviskt följde löpande instruktioner. Som utflyttad och allmänt avvikande så blev det en kulturchock!! Det vara bara halta och lytta som inte behövde delta och jag kände omedelbart att jag tillhörde den befriade gruppen, av psykiska skäl. Det var bra det, jag njöt mer av att vara åskådare och fotograf till ett aldrig skådat skådespel. Av redaktionella orsaker och allmän sekretess kan inga bilder publiceras.

Fick även fina möjligheter att snattra med kusiner och andra jag inte sett på 20-30 år.

Tur det var vilodag idag och hemfärd först i morgon.

Trånhems kvarn och såg

I 3 generationer har min familj drivit kvarn och sågverk, farfars far, farfar och sist min pappa. Jag gör ju som bekant inte det och jag tror i ärlighetens namn inte min far någonsin önskade att jag, som är enda barnet, skulle ta över. Han hade högre önskningar om mig. Tack och lov, det underlättade nog mitt liv. Kvarnen är från senare halvan av 1800-talet, sågverket från tidigt 1900-tal. Ursprunger från något som är ännu äldre. Antikt kan man säga. Allt kan drivas med enkel vattenkraft från å-dammen, diselgenerator finns (knappast för grön disel, host, host)  Hela bygget är beläget naturromantiskt vid mina föräldrars hus, intill dammen i Bräknån.

 

Min far är 75 år, pigg och kry, men han inser att det inte funkar att driva sågverk med uråldriga metoder hur långt upp i åldern som helst. Det börjar ta stopp. Framtiden har diskuterats flera gånger. Emotionellt är det svårt att tänka sig att sälja. Rent praktiskt är det svårt att tänka sig att någon vill köpa, framför allt någon som vill driva verksamheten vidare. Diskussionerna har alltså mest präglats av farhågor. Jag har nog ibland tänkt att köpa alltihop. Inte driva verksamhet, mest för att det ska bevaras och det skulle knappast fungera om jag inte flyttar ditåt. Blekinge har sin charm, vackert så det förslår, nära till skärgården och varma somrar. Men, nej, alltför orimlig tanke. Så det är bara att inse att jag inte kan bidra till bevarandet.

Idag berättade pappa att det har dykt upp en köpare som gav ett bra bud och vill göra snabb affär. Omvälvande. Sorgligt. Glädjande. Skönt, men framför allt mycket konstigt. 

 

Även det som förutsätts bestå måste förändras.

Loppis hos Stig i Halahult

I de Blekingska skogarna finns det godsaker. Problemet är natuligtvis att man måste få kännedom om läckeheterna på något vis. Antar att man måste ha massor av tid eller ofattbar tur att hitta just Stigs loppis. Att hinna se loppisskylten, ta den på allvar och komma dit när Stig är hemma. Loppisskyltar finns det ju lite varstans, dessa leder som regel till en trädgård där ägaren har ställt upp luggslitna eller delvis trasiga prydnadssaker från 70-, och 80 talet på ett trädgårdsbord. Loppisar är inget som jag i normalfallet tycker är tilltalande på något enda sätt.

Loppisskylten i Halahult gav vid första intrycket ut att leda till just ett sådant trädgårdsbord. Det fanns en skylt till: ”REA: allt kostar 5 kr, om ingen är hemma, lägg pengarna i lådan”

I huvudsak fanns det just bedagade saker från 70- och 80 talet på ett fuktskadat trädgårdsbord.

Efter en stund visade det sig att Stig var hemma, fö mammas kusin (som jag aldrig tidigare träffat). Han öppnade dörren till ladan….som inte var loppis utan antikaffär. 

För mig var det en riktig antikaffär med allt var det innebär, äkta 50-talsprylar, elektronikrariteter från 60-talet, tidningar och annat från min uppväxt och bakåt. Nu var det inte samma priser längre. Stig är synneligen prismedveten. Tur det eftersom en Mini Cooper är just en Mini Cooper, alltså en liten bil med begränsat utrymme. Det kom 2 par i en öppen BMW… pratade storstadsmål, de köpte en del lite dyrare saker. Försökte bjuda över en gammal järngryta Håkan ville ha i trädgården. Blev nobben.

 

 

Några fynd som inte ruinerade mig men som man ändå kan ha glädje av.

I barndomshemmet är allt sig likt

Grymt rörd över alla tillrop om min stressnivå. Ett och annat att smälta och ta till sig.

Nå, är under tiden i barndomshemmet. Här är allt sig likt, verkligen, allt. Det är klart, småsaker har ändrats, men det sker långsamt. I huvudsak är allt som vanligt. Mamma frågar om och är lite mer orolig än tidigare, men fyllt 83 år. Pappa lite stelare än förr och 75. Omgivningen är sig lik. Bräkneån slingrar sig fram alldeles intill, stilla och är ganska dyig. Badvänlig förutom att det är riktigt kallt just nu. Enstaka grannar har bytts ut genom åren, men de flesta har bara blivit äldre. Ändå verkar de vara sig lika.

Grillkväll hos syrran ikväll, allt var sig likt, gemytligt och familjärt.  Pappa och jag drack efteråt ett glas whisky, pratade om tax-free-sprit och EU-politik, allt var sig likt. Umgänget enkelt, lättsamt och välkomnande.

Mer stationär trygghet går knappt att få. Det har naturligtvis funnits massor av orosmoln som har passerat de sista 25 åren, inget har egentligen har gett någon stationär förändring. Cancern har varit botbar, prat om flytt varit tillfälliga. Allt förblivit sig likt.

Så har det alltid varit. Ingen kan komma och säga att uppväxten inte påverkar slutprodukten. Jag hade varit någon helt annan person utan denna totala, oföränderliga trygghet som råder i barndomshemmet. Som det fortfarande alltid går att återkomma till. 28 år efter avflytt.

Slutet nära

Som sagts, superhelg, solfrosseri, haft de närmaste nära, ffa haft riktigt roligt. Även hunnit nära jorden och lite annat trädgårdsjox. 

Annandag påsk; Eftermiddag på Restaurang Akropolis sedan familjefilm med ”Damernas detektivbyrå” (75-årspresent). Pappa och jag tyckte i alla fall den var bra (min present till honom). Mor sov och klagade över konstig handling! Nu är det bara disken kvar.

Cykeln är inpackad i bilen, ska in till stan och gå till verkstan i morgon, göras redo för sommaren. Åtminstonde lite bromsverkan kan vara bra. Nog ett ålderstecken när man slutar fixa cykelbromsen själv. Gillar verkligen att cykla, har alltid gjort. Inte pga något miljötänk (mitt koldioxidutsläpp är nog att jämföra med en bensinsnål Toyota), utan mer att energiåtgången tar udden av affektutbrotten och dagen går sammantaget mer i harmonins tecken.

Cykla, löpa och gymma för att uppnå harmoni……tja, antar att det är nåt Mr Freud att bita i eller nåt för nästa släktträff att analysera.

Kalas

Min far fyllde 75 idag (vill helst vara inkognito). Firas på Stentorp. Mamma har varit sjuk med bruten arm och allmänt försvagad så hon slapp all markservice och är ännu mer till åren kommen, fyller 83 i morgon. Så hela helgen firas med alla flugor på smällen och flaggan i topp.  Faster Inga, 86, är med och kalasar.

Champange i vårsolen.

Håkan fixade festkäket: Nyfriterade vårrullar, oxfilé med råstekt potatis och grym rödvinsås. Hallonparfait med sherry.

Käkat för mycket hela helgen.

En 6 km´s runda blev det idag, och trots all käk 32,10. Dvs 20 sek snabbare än sist.

Vi har gått igenom en hel del barndomsminnen/synder, många varit väl dolda i mina välutvecklade förträngningsmekanismer. Där de låg bra…..

Lika som bär

Min favoritpappa och jag ser likadana ut.  

Kom på det när jag förstod att det fanns cam i datorn. Lite åldersskillnad förstås. Bra att veta hur man kommer att se ut när man blir äldre. Far är klok som en uggla och det går ju också i arv.

Kunde inte följa Obamas installation i kväll. Arbetsplikten kallade. Fast det var visst ovanligt glest på jourmottagningen ikväll. Glesare än under melodifestival och hockey-VM-final.

Med tanke på att världsordningen kan normaliseras med Obamas installation var det ovanligt opassande att TV3 visar ”independence day” just ikväll. Smaklös kanal, som vanligt.

Umgås i lugn o ro över en kopp kaffe

Igen! Risken för att insjukna i demenssjukdom minskar om man dricker skapliga mängder kaffe, det läste vi förra veckan. Som stor koffeinist kände jag mig extra klarsynt.

Får idag beskedet att personer med låga nivåer av stresshormonet kortisol löper lägre risk att sjukna i demenssjukdom. Alltså, om man lever ett rikt socialt liv, är mindre stressad och (min egen tolkning), är livsnjutare så är man lågoddsare för demens.

Om sociala kontakter via webben räknas och om de sista åren på gamla jobbet kan räknas bort så kommer mitt närminne att glänsa långt in i ålderdomen. 

Dagens råd från doktorn: Umgås i lugn o ro över en kopp kaffe, njut av livet och lös problemen med dina nära och kära.

Arbetslinjen tar inte jullov

Hade tänkt att det blir så lugn julhelg att det blir tid över för ”sånt som inte hinns med annars”, t.ex sortera 1500 bilder från Indienresan, sätta ihop det där bildspelet från personalfesten som jag har lovat och dessutom lära mig en massa om Photoshop och läsa den sista boken av Arne Dahl. Förutom att umgås med föräldrar och släkt.

Ni anar. Optimistiskt? Lugn och fridfull jul?

Jag har grovsorterat bilder, reducerat från 1500 till 450. Jag har hälsat på ”alla smutsiga detaljer” och vi har berättat historier och bestämt saker inför framtiden. Bl.a ska vi hålla punken levande, fortsätta njuta av god öl (förhoppningsvis nångång på Ölkultur i Eskilstuna). Det var mycket trevligt.

Läste att Sven Otto Littorin viftade med sitt diplomatpass vid Egyptiska gränsen och blev hemskickad eftersom han inte hade visum. Han var väl knappast på tjänsteresa! Än är inte julen slut och hoppas att det kommer att fortsätta hända roliga saker.