Julafton, med glädje

Då var det dags igen, att susa söderut. Julen är ett bra tillfälle att se om de nära och kära. Så blev det. Fick en tidig julklapp innan avfärd; CD-boxen med ”Hemma hos” med Kjell Alinge och Janne Forsell. För er lite yngre kan jag berätta att det var ett legendariskt radioprogram på 70-talet. Vi andra minns ju väl, eller hur? (hur jag nu kan göra det med min ringa ålder, alltså den ringa ålder jag hade på 70-talet undrar ni förstås. Har själv inte det riktigt klart för mig, möjligen suggerering in i det omedvetna, på nåt vis)  Delar är väl återutgivet tidigare, men nu, på 7 CD´sar. Stora doser är aldrig bra av alltför goda saker så jag greppade skiva 1, en termos kaffe, iPod och en banan och så iväg. 06.30. Halvbråttom eftersom lutfisken skulle serveras kl 12. Det är 50 mil och med lite risk för halvslirig vägbana var det ändå läge för försiktighet.

Så iväg, med nya vinterdäck på Mini´n kände jag mig trygg. Morgonpasset i p3 var ovanligt roligt att lyssna på och jag skrattade högt flera gånger. Mötte 2 bilar de första 7 milen. Drack upp sista kaffet vid Norrköping. Sjöng och skrålade till alla möjliga låtar på iPoden, och kan fö rekommendera ”Bat for lashes” Sleep alone, bra sväng. Känns lesbiskt och bra. Närmar mig Jönköping. Kom att tänka på Mian Lodalen som kommer just från Jönköping som förra året intervjuades på radio just när jag åkte förbi Jönköping. Suggestivt. Gillar Mian. Respekt!

Jag är alltså på mycket gott humör som ni märker. Anar man ugglor?? Nej, gör inte det. I Lammhult kom jag ihåg ”Hemma hos-CD´n” . Redan på spår ett drar det igång. Jag skrattade galet, högt, skrek och applåderade i bilen (undrar fö hur många som såg det??). Kom till spår 5 och kunde konstara att jag var en fullständig trafikfara. Jag hade nästan legat på golvet, (i Växjö körde jag fö fel och fick vända) av skratt. Det dög inte. Lite mer uppmärksamhet måste lägga på trafiken.

Hur som helst så kom jag fram i tid, hel och ren men lätt svettig. 

Nu är julafton slut, ligger i sängen, mätt och belåten. Försöker läsa, blogga, surfa men det är nåt som ligger och stör. Det vill sig inte riktigt. Efter att ha lyssnat på ” i Blomsteraffären” (spår 2) en gång till. Infinner sig sakta lugnet, kommer nu att sova skönt. Skinkan och revbenen får smältas vidare. Kommer nog att drömma om Mians smulsystrar….

Dramatik i Jönköping, del 3

Dramatiken tilltar, först insåg jag att Jönköping är en rymdstation, sen regnar det pengar över stan som befolkningen omsorgsfullt bär till polisen. Sen försvann Jesus. Nu är Jesus återfunnen, guppande i Vättern. Jag tycker mig ana en viss liknelse med Moses..

Allt detta sedan jag fick klart för mig att det är den utflyttade Mian Lodalen som är officiell ambassadör för Jönköping.

Jag har länge vetat att Jönköping behöver Mian, Mian behöver inte Jönköping.

Mian: Det är magi! The world needs you!

Det glittrar i Jönköping

Susade längs E4, söderut. Har gjort det många gånger förr. Där i mörkret, efter Gränna, så infinner sig samma upplevelse varje gång. Efter timmar med bara längtan att få komma fram så öppnar sig ljuset. Där nere glittrar moderskeppet, ljuset klättrar längs sluttningarna. Den upplysta motorvägen slingrar sig inåt, mot landningsbanan. Vägen leder till moderskeppet i Månbas Alfa. Space Oddity kan man säga. Snyggt så det förslår. Förstår att folk är religösa i Jönköping. Under hela ”inflygningen” så sänds en repris av en intervju med Mian Lodalen på radio. Hon är officiell ambassadör för Jönköping, blir faktiskt lite nyfiken på stan.

Sen är det mörker. Det lyser några lampor i Växsjö, möter 4 bilar de sista 10 milen. Temp-1, torra vägar, ännu ingen glädje av mina nya vinterdäck för tusentals kronor.

Men nu är det jul.

 Julfrukost, fiberfritt!