MC-klubb, Berlin och jag

Livet liksom rusar fram. Förbi skulle några säga, men jag känner mig fullt delaktig och kan lyckligtvis vara med och styra, men viktiga händelser dyker ändå upp, helt utan förvarning. Händelser som man i ögonblicket inte förstår dess verkliga vikt och betydelse. Idag handlar det om just en sån sak.

Som jag just berättat så besökte Stentorp Berlin nu i helgen.  Jag hade aldrig fått bekanta mig med Berlin förut (några dagstopp i Östberlin för 22 år sen räknas knappast). Var förberedd på både det ena och andra, och oväntade händelser och lite till. Som ett härligt Kinderägg slog allt in. Dessutom har jag plötsligt insett att tomteparad har fått en helt ny betydelse.  I piskande duggregn, 2 plusgraer och motvind, dök MC-klubben upp. Nu är det jul igen, liksom. Fina gossar!

Klicka på bilderna, de är finare i ”storformat”.

  

 

 Livet leker och jag njuter.

Bevara Berlin, Bowie och Blixa

Herr Gradvall har intervjat både Bowie och Iggy. Han skriver det mot slutet av artikeln, med stora bokstäver, ville nog att det skulle framkomma redan i rubriken. Frågan är om inte Gradvalls nära samröre med mästrarna ger lite extra trovärdighet. Om det är något jag ångrar är att jag inte var född lite tidigare och var i Berlin 1977 (fast gärna samtidigt i London oxå, svårt val, men det kvittar ju, i fantasins värld behöver man inte välja, fast har aldrig riktigt ångrat att man missade punken födelse, musiken blev bättre efter något år). Berlin, europas kulturella centrum, 1977. Höll den statusen länge, en av de mest mytomspunna städerna. Vet inte riktigt hur det är nu efter murens fall. Själv missade jag inte bara Berin -77, missade stan helt o hållet. Alltid velat gå på gaybaren på Hauptstrasse. Har mina egna föreställningar om hurdana människor som hänger där. Om Blixa Bargeld vore gay hade han säkert varit en av stammisarna. Sen hade jag stannat kvar några år. Hängt med Einsturzende Neubauten. Enligt Gradvall är inte konsumismen en religon i Berlin. Låter bra. Det gällde nog inte för forna tidens Östberlin som jag däremot lyckades hamna i flera gånger, på genomresa, men ändå. Där hade människor kunnat döda för lite shopping. 

I somras gick jag med Low i lurarna under tidiga mornar på Söder, gata upp och gata ner, fick inte riktigt in känslan (har i ärlighetens namn aldrig riktigt förstått den plattan) men nu förstår jag varför. Stockholm är inte Berlin. (Station to station funkade dock alldeles utmärkt, och självklart Heroes).

Jan, du har inte förgyllt mig med så mycket i livet, men din exposé över Berlin har satt guldkant på min fantasivärld. Lust for life………..