Vill, vill inte, vill, vill inte

Ska börja jobba i morgon. Väldigt ambivalent till det fenomenet. Hade precis fattat att jag inte behövde gå till jobbet. Det är precis samma sak i slutet av varje sommar.
Har en del förhoppningar inför hösten. Ny chef från 1/9 som jag har höga förväntningar av. Massor med administrativa förändringar som jag tänker dra fördel av. Tänker fortsätta gapa mig hes om behovet av fortbildning och utvecklingsarbete. Jag hoppas på nya, kanske till och med fast anställda kollegor. Den tyngre biten är att min bästa kompis ska ju sluta (dö Falk, dö… 🙂 och flytta till Småland, det är ju bra för honom men INTE för mig. Han kommer att få det bättre och trivas som fisken, det är han värd. Han fattar precis, hur det är liksom. Det kommer att ta ett bra tag att hitta en ny vän som fattar på samma sätt.

 
Som avslutning på sommarlovet så gjorde jag personbästa på 6 km med 29,36. Länge haft målet att komma under 30 min. Berodde säkert på mina nya fina joggskor från löplabbet. Proffsfolk på det stället.

Dessutom har pappa och jag byggt ny dörr till friggeboden/vävstugan. Nöjd med det också.

Vi hörs.

Fortbildning och fyrkantsknapp

Har varit i Stockholm på fortbildning. Så fort jag kom hem fick jag läsa en upprörd insändare i lokala kuriren om hur hemskt det varit för en småbarnspappa som inte fick sin antibiotika till sitt febriga barn redan på förmiddagen. Tur att det var just fortbildning jag ägnat min frånvaro åt. Jag har bl.a. just åter fått det bekräftat att vi öser ut antibiotika till befolkningen, ffa till barnen. Vi har dock blivit lite bättre de senaste åren. Bakterieresistensen ökar. Till viss del förstås pga av att vi inte står ut med att våra barn får feber och att man måste behandla med penicillin ”för säkerhets skull”, trots att vi vet att de flesta inte behöver nån medicin, de blir bra lika snabbt utan. Naturligtvis ett pedagogiskt jätteproblem, för oss doktorer. Man har tydligen lyckats lära befolkningen i Jönköping detta, de senaste 10 åren har ”host-besöken” minskat, nu har man bara en 3:dje del så många som söker för hosta som inte behöver behandling. Intressant är att 45% av dessa ”hostbesök” får antibiotika. Då som nu.   Alltså, bättre att lära befolkningen än doktorerna!

Å så fler erfarenheter från storstan:

Var i går eftermiddag på stan, ”tjuvlyssnade” på 2 tonårskillar. (för er som missat detta fenomen, det är ju så man får reda på allt, tonåringar pratar inte med 40+´are om man inte är deras förälder eller lärare) 

Tonåring 1: Vad ska vi se för film ikväll?

Tonåring 2: Vet inte, den där Patrik 15 kanske?

Tonåring 1: 15? Tror den heter en och enhalv, typ. Fast det är ju en BÖGFILM.

Tonåring 2: Usch, nej fan, vi tar nån annan.

Tonåring 1´s mobil ringer: ”Tja” ”bla bla bla…” ”Vi tänkte gå på bio.” ”Va, har du sett den!” ”Jaha, Ok. Å fan”

Tonåring 1: (till Tonåring 2): Han hade sett Patrik-filmen, han sa den va bra!

Tonåring 2: Jaha, ska vi ta den då?

Tonåring 1: Ok.

 

Sen gick fyrkantknappen sönder på min nya mobil. Knappen lossnade.

Telefonen var ju i och för sig flera veckor gammal… Trogna läsare känner till detta. Nya hänvisar jag hit.

Nu är det nån dag sen, man kan lära sig att leva utan fyrkantsknapp också. Lite svårt att SMSa och svårt att få upp knapplåset. Man jag kan fortfarande svara om nån skulle ringa.

På Phone-house sa dom att det tar 2 veckor att limma dit den knappen. Like it or not. 

Hemma å helt slutkörd.

1-0 till stan