Härliga söndagen

Vilken fantastisk söndag. En hel timme extra på veckans första lediga dag. I effektivitetens högborg ser man till att utnyttja en extra timme. Så kl 09.00 var släpvagnen packad med trasigt taktegel och annat skit och så bar det iväg till återvinningsstationen. Uppskattar att jag varit där ca 45 gånger sista halvåret. Lämnat bort halva Stentorp, typ.

På tal om det så kommer snickarna för sista gången i morgon. Eller, om det är sista gången vet jag inte, men det är en liten jävla rörbit som ska fixas, ca en dm lång. Borde kunna fixas på en dag, men det kanske tar hela veckan. Det ekonomiska ska i alla fall göras upp på onsdag. Spännande att se om båda parterna minns de ingångna avtalen på samma sätt.

Illustrerar med en liten bild. Hittade skylten i nationalparken, uppenbarligen fanns en skola i området, men eftersom ingen bor i närheten så var det troligen personalens barn som gick på den skolan. I alla fall så har uppenbarligen även amerikanarna små ljusa stunder och ungarna slipper förhoppningsvis att bli pepprade. Ses nog som ett privilegium.

 

En dylik skylt borde införskaffas till Stentorp

Del 2 (finn bara ett fel )

Ok, godisgrisar, här är del 2.

Klicka och njut !

 

 

 

 

 den som gissar rätt vinner……ett piercing kit.

Gatufest i San Francisco, del 1

De kan i alla fall festa, San Franciscorna. När det är gatufest går man ur huse och visar upp sina finaste sida. Som alla vi vet: Kärlek ska byggas utav glädje.

OBS: Med omtanke till de känsliga så har jag censurerat bort det som kan verka stötande ! 

 

 

 

del 2 kommer ….håll andan

Miniminimini

Amerikanarna är ju inte precis kända för sina små, bensinsnåla bilar. Med ett bensinpris på 5,50 SEK/litern så kan man köra omkring med sin husbil stor som en SL-buss och ha sin SUV eller Jeep på släp….

Så är det, men, det finns förstås smolk även i den fördomsbägaren. Kvittrade glatt när jag såg den första Mini Coopern i San Francisco (iofs inte den allra mest bensinsnåla småbilen, men ändå). Gladdes även av att se den andra, tredje och fjärde…. fan tro´t men Mini Coopern är helt enkelt en vanlig stadsbil i San Francisco och San Diego. Det är stil och klass det, tänker förstås den frälsta Cooper ägaren.

Hinner knappt hem förrän TV´n är full av Mini-reklam. Visseligen snygg och lite skojiga inslag, MEN, en liten skavank blev det allt i anseendet. Mini ska inte behöva visa TV-reklam eller vara en amerikansk folkbil. 

Associerar fritt, men hamnar hela tiden hos Thåström

Återkomsten, aspekt 1

Lider av tvivel och tvekan. Skrivkramp men har lust. Omtumlande hemkomst efter 3½ veckors amerikansk roadtrip. Hann till och med anpassa mig till vissa amerikanska egenheter som att ständigt dricka oftast mycket god lokalproducerad pale ale, dricka 3 liter kaffe utan att få ett uns koffeineffekt och att lämna mat kvar på tallriken.

Jobbat i 3 dagar, stenad och ofokuserad på koncentrerat koffein och återupplevt hungerkänsla flera gånger.

Under resan opassande nog grottat ner i Thåström. Inser att det är min hjälte. Läst den i stora delar helt värdelösa intervjusamligsboken som nyligen gavs ut och kom på att jag ovetande led av grav Imperietabstinens och prisade Spotify vars Thåströmutbud dög som abstinsbehandling.

Samtidigt som boken är tröstlöst trist, framför allt eftersom journalisterna är hopplöst ytliga och varje intervju börjar med samma sammanfattning: ”det började med 3 frustrerade Rågsvedsynglingar som bildade Ebba Grön osv…..”  Varje försök karln har gjort att närma sig media har slutat med ”och vad är din favoritfärg”-trams. Heder åt integriteten.

Viva le Pimme !

[superosallad]

Nu har 4 amerikanoviser släppts lösa på upptäcktsresa i Kalifornien och efter snart 3 veckor är anekdotreservoaren fylld. Fylld. Fylld. Superfylld.

Servitörernas bistra uppsyn när vi hela tiden konsekvent svarar ” yes please” på frågan om vi vill ha  [superosallad] till förrätt. Allt är ju stort, jättestort så att en vanlig sallad kallas supersallad är helt naturligt. Tills någon till slut förstod att [superosallad] inte betyder stor sallad utan :

”Soup or salad ? [superosallad]”

”yes plz…”

” ehhh…..no, soup OR salad ? [superosallad]

”yes plz!!”

ni fattar att det blir jobbigt

Ett tips är att när man känner sig riktigt nedstämd och allt känns skit, som t.ex en vanlig måndag, så kan man skänka en tanke till en unge mannen som bemannade Shellmacken i Death Valley. Ungefär 90 minuters bilresa till närmaste bebyggelse, i en genomsnittlig dagstemp på dryga 40 grader och med en omgivning som ser ut som ett månlandskap. Inte ens nåt för en äkta gohtrockare. Han har det värre, tro mig! Amerikansk samhällstjänstgöring?

 

 

 

Genomresan genom Death Valley var speciell. Har nog aldrig varit mer orolig för att bilen skulle gå sönder som längst ner i dalen. Även med en fullförsäkrad ny SUV med assistans så vill man INTE få motorstopp där nere. Känslan av att man genomgår total genmutation bara av att vistas där längre än de 2 timmar det tar att köra igenom är överväldigad. Tvångstankarna om vad man kommer att transformeras till har aldrig varit mer övertygande och skräckfyllda. Att förvandlas till en vanlig giftskorpion vore en vinstlott.  Aldrig varit så tacksam över en Shellmacks existens som nere i helveteshålet. Bensintorsk hade aldrig kunnat bli mer pinsamt!