Staten äger ditt kön

Min vårdcentral ska bli HBT-certifierad framåt vårkanten. Va ä e derå kan man undra?

Det är nåt fint, väldigt fint. Till och med finare än jag kunde ha en aning om. Lyssnar och fnissar för mig själv och tänker ”det här skulle vara nyttigt för flera av mina politiskt korrekta och jämställda kamrater”. Ens värderingar ifrågasätts och vänds upp och ner av 2 söta spolingar från RFSL.

Gått HBT-utbildning del 2 idag.

Lärt mig följande: 1972 fick en person i Sverige en viss laglig möjlighet att byta könstillhörighet. Sverige var först i världen med denna möjlighet. Sen dess har inget hänt med den lagen, förutom att resten av västvärlden har hunnit ifatt och sprungit om. I Sverige råder följande lagstiftning:

Könet är juridisk och ägs av staten.

HALLÅ !!

Staten äger rätten till ditt kön! Vill du byta så måste man genomgå statens prövning, granskas, anatomiskt korrigeras i den utsträckning som staten har bestämt och som dessutom varierar beroende på vilket ursprungskön man tillhör, hormonbehandlas och slutligen tvångssteriliseras. Könsceller får INTE sparas. Alla möjligheter till fortplantning skall vara undanröjda.

I Australien kan man tillhöra neutrala könet X om man så önskar. I Sverige är könstillhörigheten inskrivet i personnumret och går inte att ändra.

Från och med nu kräver jag att juridisk könstillhörighet upphör!!

”We’re A Happy Family”

Mer Ramones, en påminnelse, bara för att texten är helt genial.

We’re a happy family
We’re a happy family
We’re a happy family
Me mom and daddy

Siting here in Queens
Eating refried beans
We’re in all the magazines
Gulpin’ down thorazines

We ain’t got no friends
Our troubles never end
No Christmas cards to send
Daddy likes men

Daddy’s telling lies
Baby’s eating flies
Mommy’s on pills
Baby’s got the chills

I’m friends with the President
I’m friends with the Pope
We’re all making a fortune
Selling Daddy’s dope

Now I Wanna Sniff Some Glue

Livet går i cykler. Minns min första Ramonesskiva. Rocket to Russia. Stencool! Snorcoolt band. 1977. 12 år gammal. Hade hört ”Sheena is a punkrocker” på Poporama med Kaj Kindwall. Satan i gatan. 12 år och överkörd. Lyssnade sönder de första skivorna. Obegripligt hur många variationer det finns på 3 ackord i samma tempo.

När de spelade på Hultsfred -93 tröttnade jag efter 3 låtar. Tröttnade!! Slappade i tältet istället, var annan minut hördes ”one-two-three-four” från stora scenen å så ett 2 minuters kompakt muller. Kommer troligen att hata mig själv i åratal för den jävla blundern. Jag skäms när jag tänker på att jag hellre kollade på Nitzer Ebb…….

Läser nu Bengt Ohlssons ”Rekviem för John Cummings” alias Johnny Ramone, gitarrist.  Det känns nu självklart att återuppliva Ramones (fast de är ju döa allihopa. John i prostatacancer, Joey i lymfom, Dee Dee i knarkträsket, en och annan trummis lär visst leva). De gjorde ju en oändlig massa plattor, nån gång till och med en låt med en liten variation.

De har ju gått massor av härliga och skruvade rykten om Johnny (ska man kalla honom Johnny eller John? Cummings är i alla fall det allra snor(!)coolaste namnet av alla). Han lär varit ultrakonservativ, nervös och snodde flickvänner från bandpolarna.

Läs boken för f-n. Bengt Ohlsson lär inte ha träffat mannen men det glömmer man snabbt. En sann grej dock: ”Joey var som en spindel, han kunde ju inte ens gå över gatan som en normal människa, en väldigt läskig person”

Vill inte bara sniffa lim, vill starta Ramonescoverband !

HALLÅ !!!