Tele2 är som gangsters

Har i flera dagar sett Tele2´s försäljare bete sig som gangsters. Under några minuter såg jag hur en ung försäljare gick efter en gammal dam på torget i Eskilstuna, hon försökte vifta bort honom men han bara fortsatte att gå efter. Strax senare hörde jag samma unga man högljutt och tydligt hotfullt säga till en annan gammal dam att han ville titta på hennes mobiltelefon. Hon ville inte prata med honom men han gick efter och ryckte henne i ärmen flera gånger. Det pågick så länge jag stod där och tittade.

Drabbades själv av detta märkliga företag för några år sedan så de ljög och på något märkligt sätt lyckades sälja ett telefonabonemang som blev svindyrt, saknade teckning till och med mitt i innestan och erbjöd absolut inte de tjänster de lovat. Det hjälpte inte med massor av samtal med försäljare och dess chefer. De hävde köpet efter anmälan till konsumentombudsmannen.

Deras märkliga strategi verkar fortsätta. Tele2´s presschef lyckas verka förvånad när DN frågar varför.

Resväska

Idag har Håkan köpt en ny resväska !! En jättestor. Har nästan aldrig sett en så stor.
Det innebär att vi snart ska ut resa. Tralla la la la la.

En rejäl resväska med handtag och hjul så man kan dra den efter sig som en liten tax ger massor av vuxenpoäng. Jag har ju alltid rest med ryggsäck eller nån liten handväska. Nu ska inte bara solbrillor, iPoden och shorts med utan även vuxensaker som chinos, en skjorta och extra skor.

 

Isjouren

Hittade en gammal grej jag inte berättat. En sån där man spar till en dag med torka.

Egentligen är det inte på något sätt torka, det är klart fuktigt, nästan droppar från taket. Nu tänker jag inte bli sentimental utan gå rakt på sak:

Alla som varit i Stockholm senaste året har sett den. Klistermärkeseklamen.

 

Den finns överallt. Jag har alltid tänkt; kul med kreativa människor, måste vara bra affärsidé, men vem f–n köper is ? det fixar man väl själv, eller??

Mina goda vänner ställde till med stort kalas för en månad sedan (typ Pride-mingel). För att hålla sisådär 40 flaskor bubbel kylda krävs is. Massor av is. Det går inte att göra så mycket i en hemmafrys. Alltså ringdes det till ”Isjouren-drinkens bästa vän”. Priser och kartongstorlek finns på webben.

”Hej, jag skulle vilja beställa is”

”Hej hej, ja det går bra”

”Behöver 25 kg till ikväll”

”Ja, det går bra, i en låda?”

”Ja, när kan vi hämta?”

”Det finns personal i lokalen mellan kl 12-14, du kan komma då, säg att det gäller en ”drop-in-beställning”, Hornsg 103″.

Susar till Hornsg 103 kl 13. Finns en liten asfaltsplan på adressen med ett café och man kan ställa bilen, olagligt. Dessvärre inte så mycket mer. Strax dyker det upp en man.

”Hade du beställt?”

”eehhh ??”

”Is?”

”Aha, jo, ehh… visst”. Samtidigt så ser jag en skåpbil illegalt parkerad med isjourens klistermärke.

Killen öppnar skåpbilen som är helt fylld med frigolitlådor i olika storlekar. Han halar ut en ganska stor låda, sneglar sig omkring och viskar  ”295”.

Fick till och med ett handskrivet kvitto !!

Fast det kändes som att jag köpt en storpack superknark på rea så var isen finfin och festen räddad.

Tänkte att lokalhyran måste vara billig. Bra affärsidé ialla fall.

Extra allt

Har obegripligt mycket basilika i rabatten, helt obegripligt. Antagligen för att de sköter sig själva och det har regnat bra sista tiden. Nu är dessvärre allt snart överväxt och kommer snart att bli mindre välsmakande. Kris när man har för mycket. Skördade lite idag till en rejäl pesto. Köpt en 750 grams permesan och massor av pinjenötter. Om man tar mycket av allt, typ extra allt, så blir det väldigt gott. Och lite chili förstås, f´låt, extra chili förstås. Som det också växer grymt mycket av.

Ett tips är att fräsa grönsaker & bacon i indisk stark currypasta, smakar faktiskt mycket bra med pastapesto.

Alla har inte lika mycket att skörda…

Egenterapi

Ägnat mig åt kognitiv fobiterapi. Det innebär att man genom praktisk övning och aktivt tänkande kan få bort höjdskräcken.

Varit däruppe igen (”closer to god” som NIN brukar sjunga). Igår gick det bra, jag gjorde till och med lite lättare snickeriarbete där uppe. Idag var det nästan omöjligt, kunde knappt ta mig upp, ännu värre att försöka måla. Värst är att måla nocken, man måste liksom böja sig bakåt och måla ovanför huvudet så rödfärgen droppar i ögonen. Det var så hemskt att jag till och med kunde uppskatta Lars Winnerbäck på iPoden.

Nu är det ialla fall gjort för den här gången, fast det ska ju målas en vända till och så en massa vindskivor som ska vitmålas osv.

Fast det är nyttigt med psykoterapi. Det går dessutom framåt. Och bakåt dessvärre. Totalt sett sakta framåt. Jag har sagt det förr, men tål att upprepas. Det gäller att inte lyssna på alltför svängiga låtar däruppe. Om psykoterapin blir alltför lyckosam är det risk för att tappa fokus och börja gunga i takt. Därför är det bra med Lars Winnerbäck. Ingen man får lust att dansa till.

Jag har dessutom en skyddsängel. Y som är ortoped och gör så att jag inte skadar mig så pass att jag behöver söka akuten. Hon vakar över mig när jag klättrar på stegen. Det borde även alla andra olyckskorpar också ha.

  

Larv

Har lagt locket på i några dagar. Haft en slags bloggsemester, pausat några dagar. Hinner inte, vill inte, orkar inte. Arbetat, spacklat, varit hos min kära barndomskamrat och ätit musslor och druckit några fler ale än vad som var riktigt nyttigt. Är nu hemma och slickar såren, kände att det var dags att titta in, jösses va kommentarer. Mobilfrågan är ett känsligt ämne. En formfråga rent utav? Kom att tänka på när jag såg TV-programmet ”Ballar av stål” för länge sen, en reporter gick runt på en kändisfest och intervjuade folk med en mikrofon som var utformad som en stor dildo. Kanske vore nåt för mobiltillverkarna, man ska ju ha en stor nuför tiden. Motsatsen till androgyn HTC… De flesta kändisarna märkte fö inte mikrofonformen utan pladdrade på, lyckliga över att få synas och komma till tals. 

Min hybris är över. Påskriven beställning, men 3 veckors leveranstid. 3 veckor utan möjlighet till SMS (min kära Nokia saknar numer flera funktioner, bl.a möjlighet att ta emot SMS, se vem som ringer mm) Nej jag längtar inte. Jag är inte sån. Det går bra ändå.

Bifogar lite lördagsgodis:

I min serie ”vilda djur” har vi idag kommit till larven. Klart påträngande men målinriktad. Stor som en utomjording, fullständigt orädd klättrar den bara upp.

    

Hybris

I min vånda över vilken telefon jag ska köpa så pågår förfallet av min gamla. Inser att det inte är många som har en bakelittelefon med nummerskiva i dessa dagar när det ska vara pekskärm, surf och 7400 appar. För att inte falla isär behöver min telefon en ansenlig mängd tejp. SMS-funktionen har upphört. MMS meningslöst eftersom skärmen är så repig att det inte går att se någon bild.

IT-avd på Landstinget tänker inte låta mig installera iTunes på jobbdatorn eftersom det inte är en ”jobbtelefon”. Hjälper inte att jag använder telefonen i jobbet, det är bara chefer som får ha jobbtelefon.  Jag är inte chef, och tänker inte bli det heller. Man jag är ju så sugen på en iPhone! Merde!

Lösningsalternativ:

• Skita i att synka kalendern och missa varannart möte och gå på iPhone 4
• Köpa en löjlig androgyn HTC
• Demonstrativt börja använda ej jättestor kalender med en massa löslappar som jag dessutom alltid glömmer överallt.
• Byta arbetsgivare
• Byta planet
• Dö

Slutet är här.

 

Känns märkligt att folk dog omkring mig, där på Midnattsloppet. En i kyrkbacken och en i upploppet. Det är lite konstigt med tanke på att det inte är någon extremprestation att springa 10 km, det är inte som t.ex maraton. Eller det är kanske just därför. Man kan ställa upp även om man är ganska otränad, man behöver inte vara så noga förberedd. Och så de övertygade övermänniskorna som motiverar sitt deltagande med den klassiska repliken ”jag har ju en bra grundkondition”, som om grundkondition automatiskt överlever tio år av inaktivitet.

Det var oväntat varmt med mycket hög luftfuktighet som kan krama musten ur den bäste om man har anlag för astma och kanske missat att tanka vätska. Men, varför de där två dog är och förblir nog bara spekulationer. Tragiskt i alla fall.

För egen del kändes det alldeles utmärkt. Skuttade på pigga ben genom folkmassan…. nja, det kändes bra, var oerhört roligt och fick lite stålmannafeeling när det fanns ork kvar i slutet av kyrkbacken och massor av spurtkraft kvar till upploppet.

Egentligen bara missnöjd med två saker;

• Tiden, försämrade med en halvminut sedan förra året. 57.04, är för mig en kass tid. Var nog därför jag kände mig så pigg, jag sprang ju så långsamt! Skyller på trängseln, omöjligt att hålla bra tempo.
• Jag ”high-fivade” en skock hejande Bajenfans. Fattade inte det förrän det var för sent, en tvärmiss jag verkligen ångrar.

Årets Midnattsloppanekdot: Tjuvlyssnar i trängeseln vid starten. Många har iPoddar. Ett gäng står intill mig och en av grabbarna är nervös, han tror inte han ska klara att komma runt banan, men vill verkligen komma under timmen, det var visst nån vadslagning inblandad. De andrar berättar hur de har lagt upp sin spellista och vilket tempo de har på låterna osv. Nån frågar den nervösa stackaren ”vad har du i iPodden?” ”eh, jo, jag laddade hem Bosse Parneviks sommarprogram, pod-version är ju precis en timme långt, så jag tänkte att jag måste vara i mål innnan programmet är slut.”

I morgon är det jobbdax. Min vana trogen kommer jag att ligga sömnlös, svettas, ha klåda, bli kissnödig och törstig och fastna i konstiga tankar……trots att jag tycker det ska bli ganska skoj att jobba igen.

 

På G !

Nära slutet

Provjobbat  idag. Kändes som en ångestlindring att gå till jobbet några dagar för tidigt, kolla mailen och den analoga brevlådan och få en uppfattning om vad som väntar på måndag. Det verkar ha varit ganska lungt, inga jättehögar som måste åtgärdas, min flitiga kollega har tagit hand om det mesta som behöver åtgärdas. Känns helt OK att gå till jobbet på måndag.

Sista anhalten på semestern är midnattsloppet på lördag. Träningen har haltat, har inte kunnat bestämma mig om det är bäst att vila sig till bästa formen eller genom sedvanlig träning i löpspåret. Nog mest kompromissat mellan de bägge träningsformerna. Är i alla fall betydligt mer lugn i år. Förra året gick halva sommaren åt till att övertyga mig själv om att jag skulle ta mig runt de där 10 km.

Stentorps spellista 12/8 Mutemath

Trånhem och Bräkne-Hoby

Nyss hemkommen från föräldrahemmet Trånhem utanför Bräkne-Hoby, Blekinge. Blekinge är naturskönt (bortsett från K-tanterna förstås, de finns överallt och är inte alls unika). Tyvärr hinner man ju knappt inget av allt man har tänkt sig. Mor och far är viktigast och egen njutning med avkoppling kommer i andra hand. Jag berättade om pappas livsverk ”Trånhems Kvarn och Såg” i samband med att hela klabbet såldes. De ”nya” effektiviserar de gamla turbinerna och installerat elgeneratorer som de säljer till elnätet. Omgivningarna förblir desamma. Kan knappast bli bättre.

 

Kräftpremiären beslutas av fiskeriföreningen och var i år senarelagt. Fick bara titta ner på djuren, så nära men ändå så långt borta….

Bräkne-Hoby har värsta bästa charkbutiken, slakteri på baksidan där man slaktar från gårdarna omkring. Finaste och billgaste köttet. Öppet fredag och lördag och alltid långa köer.

 

Kåvalådan (Korvkiosk, förf översättn) mitt i byn har funnits sedan stamkrigets tid och lär fortfarande vara tillhållet för mopedburen ungdom och alltså centralpunkt för många bybor.

Karlshanmnsfrisyr

Till Plymen, eftersom du frågar så snällt och jag ändå är på sarkastiskt humör….   här är hon:

Karlshamnstanten (K-tant):

 

Det är egentligen för många fel på bilden, frisyren ska vara mer ”uppfluffad” och mer grå. K-tanten är aldrig så glad och är dessutom salladspinkig.

Karlshamn city

Ni vet gamla vanor, man gör saker av gammal vana. I samband med Blekingebesök ingår vissa obligatoriska moment. De har ingen praktisk betydelse, men ger någon form av emotionell tillfredställelse. I många år upplevde jag ett stort behov av att få handla kalsonger på ICA Kvantum i Ronneby. Det var nog så att de var bra, billiga och kanske hade varit ganska snygga (med betoning på ganska) under en period, men det var något övergående. Så trots att ”bra och billiga” begreppet inte alls gällde längre så var det svårt att motstå Kvantumbesöket. Efter några år med abstinensträning gick det förstås. Det händer att jag besöker Kvantum nuförtiden men då håller jag mig känslomässigt helt neutral. Nu är det istället Karlshamn som gäller. Hembyn liggen mitt emellan Karlshamn och Ronneby och mina sista år i Blekinge bodde jag just i Karlshamn, så det finns en orsak till att det är emotionellt viktigt med ett besök. Dessutom har jag i många år sett lilla Karlshamn som en fin stad med stort utbud där torghandeln hålls levande pga avsaknad av köpcentrum utanför city.

Karlshamnsbesöket i år blev till ett antiklimax. Det gick snabbt att konstatera att alla affärer har likadana expediter, kvinnor i 55-60 års-åldern med samma frisyrer och som är ganska otrevliga. Håkan ville veta priset på en fin klocka i ett skyltfönster och gick in i affären. Där arbetade 3 kvinnor i 55-60 års åldern, alla med exakt samma frisyr och ett lätt ogillande ansiktsuttryck. Efter en stund fick vi hjälp av en av de tre som lät meddela att klockan var dyr, kostade femtusen nånting, var av Schweiziskt fint märke som ofta prydde sina klockor med en ädelsten. Ja, inte just den här klockan förstås, men andra klockor……snip!

På systembolaget var också alla 55-60 år och med den obligatoriska frisyren. Gick sen till det pålitliga och mycket speciella antikvariatet som har allt. Allt, allt, allt. De mest obskyra böckerna, jazzskivorna och seriemagasinen. Staplat från golv till tak. Har faktiskt aldrig sett någon motsvarighet i Sverige. Blev omkullsprungen i dörren av ägaren som uttryckte stort missnöje över att jag stod ivägen. Han häll på att bära ut kartonger med böcker och skivor. Han var allmänt sur och jag hittade en nyutgiven Thåströmbok som han skulle 250 spänn för. En pocketbok (som fö kostar 150 på Adlibris)! No no no. Gick till Bokia och köpte John Ajvid Lindkvists ”Lilla stjärna” istället. Den obligatoriska tanten jobbade där också. fast hon log lite när jag ville betala för en bok.

Gick till Konditori Kristin på gågatan, fiket som alltid funnits, där jag satt med vännerna 1982 varje lördag. Värsta bästa läget med stor uteservering. Killen bakom disken var om möjligt ännu mer ointresserad av att sälja. Trots att han var ung och hade en helt annan frisyr. Han visste inte var en mazarin var (som var en av de 4 olika sorter som fanns att välja mellan), kaffet smakade bränt och allt kände otrevligt.  

Surt!   

Så nu har jag satt mig på abstinensbehandling och tänkter inte åka till Karlshamn mer!

Återhämtning med vedkap

Mellanlandar på Stentorp innan vi i morgon far vidare till Blekinge och mor & far som är väl värda besök. Kommer som alltid att bli alldeles ljuvligt. Tid för avslappning, löpträning, filosofiska diskussioner och å-bad. Hoppas förstås att några av mina bästa vänner vill få besök, inte bara för att de lagar den bästa maten utan även för att det är roligt att få glimta in i deras Blekingska värld, som inte alls är som min, men den är ofta väldigt tilltalande, den Blekingska. Fast av de glimtar jag bjuds in till är förstås de flesta ur den positiva vågskålen. Det är det som gör att det där gräset alltid blir grönare på andra sidan. Glömde att säga hur väldigt trevliga de är förstås…. Hillevi och från Håkan.

Ett guldkorn är att Stentorp idag blivit med vedkap! En röd. En investering som gör skillnad. Jag har sågat och klyvt ved i 10 år. Köper ofta ved i meterlängder eller hugger ner träd. Klyva går bra, funkar som aggggggressssionsterapi (yxa och storslägga) och från och med idag går även sågandet som en dans. Tjo va ved det blir ! 

 

Postpartymood

Söndag morgon. Postpartymood. Att det kan smaka så konstigt i munnen. Saliven har en egendomligt seg konsistens med obehaglig smak av något som passerat bäst före datum. Man förväntar sig nästan att hitta nåt med päls på tandbortsen. När jag kollade mig i spegeln blev jag alldeles förskräckt, jag minns inte hur jag hade fått de två präktiga blåklockorna under ögonen. Jag måste varit uppe i natt, gått i sömnen och slagit emot någonstans….. Det tog ett tag att få bort allt grus ur ögonen och få synen att klarna. Till sist stod det klart att det inte var blåtiror utan bara vanliga ödem, eller påsar (i mitt fall snarare sopsäckar) under ögonen. Trycker man in dom så på putar det ut någon annanstans. Ja ja. Det går ju över, och det är ju bara söndag en gång i veckan och Pride en gång om året.

Tankar om medicinska komplikationer susar förbi, pancreatit, neuropati, leversteatos och vanlig skrumplever. Lägg sen till de vanliga ålderskrämporna som prostataförstoring, underbenssvullnad, ledvärk, yrsel och dimsyn så förstår ni att det är tur att jag har kvar 2 veckors semester för återhämtning. Dessutom är det mindre än 2 veckor kvar till midnattsloppet, då ska man vara i en annan typ av form.  Det är visst fest ikväll igen….

Igår var det parad med tjusiga ekipage. Massor av glada och stolta människor.

    

 

 

 

I sammanhänget var det kanske inte så konstigt att Fi fick den största uppmärksamheten av alla politiker.

Årets Prideanekdot:

Vid ingången till Pridefestivalens område i går kväll gick två poliser förbi. De kom uppenbarligen inifrån festområdet och de diskuterade bekymrat ”ikväll är det mycket relationsdramatik utanför bajamajorna…..”