”We’re A Happy Family”

Mer Ramones, en påminnelse, bara för att texten är helt genial.

We’re a happy family
We’re a happy family
We’re a happy family
Me mom and daddy

Siting here in Queens
Eating refried beans
We’re in all the magazines
Gulpin’ down thorazines

We ain’t got no friends
Our troubles never end
No Christmas cards to send
Daddy likes men

Daddy’s telling lies
Baby’s eating flies
Mommy’s on pills
Baby’s got the chills

I’m friends with the President
I’m friends with the Pope
We’re all making a fortune
Selling Daddy’s dope

Now I Wanna Sniff Some Glue

Livet går i cykler. Minns min första Ramonesskiva. Rocket to Russia. Stencool! Snorcoolt band. 1977. 12 år gammal. Hade hört ”Sheena is a punkrocker” på Poporama med Kaj Kindwall. Satan i gatan. 12 år och överkörd. Lyssnade sönder de första skivorna. Obegripligt hur många variationer det finns på 3 ackord i samma tempo.

När de spelade på Hultsfred -93 tröttnade jag efter 3 låtar. Tröttnade!! Slappade i tältet istället, var annan minut hördes ”one-two-three-four” från stora scenen å så ett 2 minuters kompakt muller. Kommer troligen att hata mig själv i åratal för den jävla blundern. Jag skäms när jag tänker på att jag hellre kollade på Nitzer Ebb…….

Läser nu Bengt Ohlssons ”Rekviem för John Cummings” alias Johnny Ramone, gitarrist.  Det känns nu självklart att återuppliva Ramones (fast de är ju döa allihopa. John i prostatacancer, Joey i lymfom, Dee Dee i knarkträsket, en och annan trummis lär visst leva). De gjorde ju en oändlig massa plattor, nån gång till och med en låt med en liten variation.

De har ju gått massor av härliga och skruvade rykten om Johnny (ska man kalla honom Johnny eller John? Cummings är i alla fall det allra snor(!)coolaste namnet av alla). Han lär varit ultrakonservativ, nervös och snodde flickvänner från bandpolarna.

Läs boken för f-n. Bengt Ohlsson lär inte ha träffat mannen men det glömmer man snabbt. En sann grej dock: ”Joey var som en spindel, han kunde ju inte ens gå över gatan som en normal människa, en väldigt läskig person”

Vill inte bara sniffa lim, vill starta Ramonescoverband !

HALLÅ !!!

Rock´n´roll är livsfarligt

Söndag kväll betyder för mig ofta rock´n´roll. Det strävsamma rockbandet lever och lever och lever (ingen har väl missat länken till ”Human gas” på blogrollen). Överåriga rockrävar borde man säga. Så länge vi inte diskuterar ålderskrämpor (som jag och även de övriga i bandet tror jag, är helt befriade ifrån, ialla fall på söndagskvällar) så känns det helt OK. Vi stänger helt enkelt av hörapparaterna och kör på känsla. Vilken känsla sen. Idag hade Pelle dammat av ”I wanna be your dog”, Iggy & the Stooges gamla örhänge. Man kan ana ett visst drogbruk i samband med orginalinspelningen, eller i alla fall mixningen. Låter helt overkligt. Det är samma ackordföljd i hela låten, så den funkar nog bäst med ett illegalt rus. Fast det är ju inte alls aktuellt för oss stadagade mellanålders män förstås. Vi spelar bara, även knarkarmusik tydligen. Fick till en Ramoneshit också, ”KKK took my baby away”. Ramones var egentligen ett mycket märkligt band. Spelade 3-4 ackordslåter i samma 4-taktstempo i 20 år. Ändå med lite variation. Sångaren Joey var ytterst liberal, gitarristen Johnny konservativ och var fascinerad av vapen och bassisten Dee Dee var manodepressiv och knarkade hej vilt. Joey skrev låten ”KKK took my baby away” efter att konservativa Johnny hade tagit Joeys flickvän ifrån honom. Låten finns på deras 7:e album, de spelade in låten på skiva och spelade den live, och fortsatte att spela tillsammans i 15 år.  Fast de lär inte ha pratat med varandra. Kul sätt att umgås… Alla 3 är för övrigt döda, 2 av dem i cancer ! och Dee Dee i trolig överdos.

Rockkarriär är inte att rekommendera om livet ska bli långt, varierande, utvecklande och socialt stimulerande.

 

Vi som har åldern inne minns väl vad Sivert Öholm tyckte om ”WASP” eller vasp som de så klämmigt blev omdöpta till.  

Rock´n´roll är livsfarligt!!