Del 2 (finn bara ett fel )

Ok, godisgrisar, här är del 2.

Klicka och njut !

 

 

 

 

 den som gissar rätt vinner……ett piercing kit.

Gatufest i San Francisco, del 1

De kan i alla fall festa, San Franciscorna. När det är gatufest går man ur huse och visar upp sina finaste sida. Som alla vi vet: Kärlek ska byggas utav glädje.

OBS: Med omtanke till de känsliga så har jag censurerat bort det som kan verka stötande ! 

 

 

 

del 2 kommer ….håll andan

Postpartymood

Söndag morgon. Postpartymood. Att det kan smaka så konstigt i munnen. Saliven har en egendomligt seg konsistens med obehaglig smak av något som passerat bäst före datum. Man förväntar sig nästan att hitta nåt med päls på tandbortsen. När jag kollade mig i spegeln blev jag alldeles förskräckt, jag minns inte hur jag hade fått de två präktiga blåklockorna under ögonen. Jag måste varit uppe i natt, gått i sömnen och slagit emot någonstans….. Det tog ett tag att få bort allt grus ur ögonen och få synen att klarna. Till sist stod det klart att det inte var blåtiror utan bara vanliga ödem, eller påsar (i mitt fall snarare sopsäckar) under ögonen. Trycker man in dom så på putar det ut någon annanstans. Ja ja. Det går ju över, och det är ju bara söndag en gång i veckan och Pride en gång om året.

Tankar om medicinska komplikationer susar förbi, pancreatit, neuropati, leversteatos och vanlig skrumplever. Lägg sen till de vanliga ålderskrämporna som prostataförstoring, underbenssvullnad, ledvärk, yrsel och dimsyn så förstår ni att det är tur att jag har kvar 2 veckors semester för återhämtning. Dessutom är det mindre än 2 veckor kvar till midnattsloppet, då ska man vara i en annan typ av form.  Det är visst fest ikväll igen….

Igår var det parad med tjusiga ekipage. Massor av glada och stolta människor.

    

 

 

 

I sammanhänget var det kanske inte så konstigt att Fi fick den största uppmärksamheten av alla politiker.

Årets Prideanekdot:

Vid ingången till Pridefestivalens område i går kväll gick två poliser förbi. De kom uppenbarligen inifrån festområdet och de diskuterade bekymrat ”ikväll är det mycket relationsdramatik utanför bajamajorna…..”

Pride

Sörmland och Eskilstuna fortsätter att profilera sig som HBT-vänliga. Kul. Liksom tidigare år har distriktet ett eget tält mitt Pridecirkusen med representanter från landsting, kommun och polisen. I år tror jag att Etuna/Sörmland var ganska ensamma att representera sin region i Prideparken.

Jag har ju länge undrat över den stora HBT-satsningen som landstinget talar så mycket om, var den har tagit vägen. I minst 2 år har det pratas. Nu vet jag att Sesammottagningen har HBT-cetrifierats via ”HBT-satsningen”. Sen kan man misstänka att det har pågått utbildning på chefsnivåer. Jag frågade förra året, just på Pride om hur verksamheterna skulle få del av denna satsning. Vore logisk följd av ”satsningen” kan man tycka. ”Jo, det är på gång” hette det då. Inget har hänt.

Passade på att ställa samma fråga i år igen. Nu var självaste Landstingsdirren, Karin Welin och så Fredrik Pettersson, ordförande för HBT politiska arbetsgruppen närvarande. Sörmland har fixat till ett HBT-policydokument. 30-sidig skrift om hur diskriminering ska motverkas. Ambitiöst och bra, men man kan fundera över hur mycket arbete som läggs ner på att formulera och väga varenda ord? Ska alla 20-nånting landsting göra samma sak? Varför görs det inte nationellt, eller är det bara i Sörmland man vill motverka diskriminering av HBT-personer? Offentlig verksamhet i nötskal!

Skam den som ger sig. Så på igen: ”Hur ska verksamheterna (som träffar de patienter som det berör) få del av den stora HBT-satsningen?? Fick nu till svar att ”vi letar efter en verksamhet som är intresserade….”  

Nu har Karin Velin, som inte har ”måste-vinna-valet-hybris” personligen lovat att kontakta mig i höst för att diskutera HBT-certifiering av vår vårdcentral, och nu vet ni det också. Viljan verkar finnas.

Vad annars finns att rapporera från Pride? Nja, det är som vanligt. Kan nog skönja att gränsen mellan vi och dom, dvs de i VIP-området och vi i Prideparken är annu tydligare. Politikerna är nog väl representerade, i VIP-området.  Väl skyddade från sina väljare.

Julafton, med glädje

Då var det dags igen, att susa söderut. Julen är ett bra tillfälle att se om de nära och kära. Så blev det. Fick en tidig julklapp innan avfärd; CD-boxen med ”Hemma hos” med Kjell Alinge och Janne Forsell. För er lite yngre kan jag berätta att det var ett legendariskt radioprogram på 70-talet. Vi andra minns ju väl, eller hur? (hur jag nu kan göra det med min ringa ålder, alltså den ringa ålder jag hade på 70-talet undrar ni förstås. Har själv inte det riktigt klart för mig, möjligen suggerering in i det omedvetna, på nåt vis)  Delar är väl återutgivet tidigare, men nu, på 7 CD´sar. Stora doser är aldrig bra av alltför goda saker så jag greppade skiva 1, en termos kaffe, iPod och en banan och så iväg. 06.30. Halvbråttom eftersom lutfisken skulle serveras kl 12. Det är 50 mil och med lite risk för halvslirig vägbana var det ändå läge för försiktighet.

Så iväg, med nya vinterdäck på Mini´n kände jag mig trygg. Morgonpasset i p3 var ovanligt roligt att lyssna på och jag skrattade högt flera gånger. Mötte 2 bilar de första 7 milen. Drack upp sista kaffet vid Norrköping. Sjöng och skrålade till alla möjliga låtar på iPoden, och kan fö rekommendera ”Bat for lashes” Sleep alone, bra sväng. Känns lesbiskt och bra. Närmar mig Jönköping. Kom att tänka på Mian Lodalen som kommer just från Jönköping som förra året intervjuades på radio just när jag åkte förbi Jönköping. Suggestivt. Gillar Mian. Respekt!

Jag är alltså på mycket gott humör som ni märker. Anar man ugglor?? Nej, gör inte det. I Lammhult kom jag ihåg ”Hemma hos-CD´n” . Redan på spår ett drar det igång. Jag skrattade galet, högt, skrek och applåderade i bilen (undrar fö hur många som såg det??). Kom till spår 5 och kunde konstara att jag var en fullständig trafikfara. Jag hade nästan legat på golvet, (i Växjö körde jag fö fel och fick vända) av skratt. Det dög inte. Lite mer uppmärksamhet måste lägga på trafiken.

Hur som helst så kom jag fram i tid, hel och ren men lätt svettig. 

Nu är julafton slut, ligger i sängen, mätt och belåten. Försöker läsa, blogga, surfa men det är nåt som ligger och stör. Det vill sig inte riktigt. Efter att ha lyssnat på ” i Blomsteraffären” (spår 2) en gång till. Infinner sig sakta lugnet, kommer nu att sova skönt. Skinkan och revbenen får smältas vidare. Kommer nog att drömma om Mians smulsystrar….

Julhälsning

Så här till jul brukar det bli mest julhälsningar. Det första från mig själv.

Den andra är en repris från förra året, från självaste Bagge, Laila Bagge (06001 à la Provencale ?)

 

click to enlarge (vissa görs sig bäst i fullformat)

Själv njuter jag av årets bästa köttbullar, Håkans hemmagjorda på älgfärs, lokalproducerad. Ett fint jultips till er alla!

Hemma igen och slutet gott

Då har man skakat av sig de sista paljetterna och glittret, kissat ur sig sista metaboliten av champangen och långsamt nyktrat till. Men känner mig fortfarande stolt. De sista dagarnas bloggfrånvaro beror på att allt inte alltid skall publiceras. Sen har jag inte heller haft tid. (på Plymens och Evapevas bloggar finns ledtådar)

Kom hem till Stentorp på eftermiddagen, kände mig faktiskt ganska pigg. Doften av nyslaget hö var påtaglig.  

 

Plockade lite kantareller och konstaterade att både gräset och ogräset vuxit. Framåt kvällen tittade en älgtjur fram vid åkerkanten. Kroppen har ju fått utstå kemisk misshandel och allmän vanskötsel under alltför många dagar och eftersom det är mindre än 2 veckor kvar till Midnattsloppet så kändes det nödvändigt att plåga sig ytterligare. Blev bara 6 km, 31min är nästan årsbästa! Verkligen oväntad kapacitet. Kanske det berodde på en påtagligt lång och intensiv kolhydratladdning…..

Social chock?

Ska äntligen, för första gången övningsköra med min kära guddotter. Ska strax åka till Kista och möte henne när hon slutar sitt arbete. Det med omtanke till henne som jag lämnade den nya bilen hemma….

Premiärpride igår gav lite lätt huvudvärk. Det var inte pga Dusty Springfield-tributen som var alldeles ljuvlig (även om låtvalet kunde varit något bättre). Det berodde förstås på den sociala chocken med allt för mycket IRL på en gång för en äkta lantisbloggare som är van att umgås digitalt. För att mildra effekten något så går jag dit lite senare ikväll.

Dag 2

Funderade ganska länge över var ”raggarundan” går i Eskilstuna. I små städer och byar är det oftast en självklarhet. Blev nog aldrig klok över vilken runda som gäller, kommer inte att leta mer. Det var en engångsföreteelse, men bilen är ju bara ny en gång. Håkan och jag körde mest runt med Minin och letade efter parkering. Ville fika och stå bra till….

Det blev till slut kaffe på Sylvia och parkering utanför på gatan. Efter några vändor på grusvägen så är nya bilen skitig, har faktiskt tvättat bakluckan lite, var väl egentligen mest damm.

Nå, livet pågår ändå, trots ny Mini. Har t.ex. övat inför Midnattsloppet, dryga milen på 56 min, bra för att vara jag. Ska banne mig inte bli sist.

I morgon blir det Pride, Dusty Springfield-tribute första dagen. Hennes röst berör verkligen, kanske därför alla covers av hennes låtar.  Hoppas att det blir bra.

Vill passa på att visa Stentorps fina EAN-kod. Känns digitalt och modärnt…

Avhämtning och målgång

Inte helt oväntat vigs dagens inlägg helt åt den första dagen med den nästan mytomspunna Minin. Känsliga läsare varnas, för idag blir det onani för hela slanten.

Det var alltså avhämtning idag. Lite spännande med tanke på tidigare fadäser.

 

När jag först såg den nya bilen så blev jag lite sur. Hade det blivit fel igen? Den skulle vara röd!

Men så kom den, upp från garaget. First impression….

 

last…

 

 

 Parkerad i stan, alltid inom synhåll

  

Så till sist hemma på Stentorp.

Å så omdömmet: BMW klarade dagens uppgift med glans, korrekta och tillmötesgående, FÖRUTOM så ännu inga utlovade T-shirts!

BMW hämtade upp rejält på slutet lyckas  inte slå Toyotas dryga arrogans.

Normalt väder?

Som jag berättat om tidigare är jag en väderfetichist. Alltså väderprognosfetichist. I love SMHI och numer även yr.no. Saknar bara statistiken.

Normaltemeraturen!

Jag vill veta om det är normalt väder!

Har varit en vecka i Bleckinge med massor av regn och ganska kallt. Även här hemma regnar det ju hela tiden. Man säger ju samma sak varje år så rimligtvis borde det vara normalt just nu. Fast jag vill ha statistik!  Bevis! Som sann naturvetare vill man ju inte gå på känn, det är det så många andra som gör.

Eftersom det vankas partajande senare denna vecka är det mer intressant än vanligt vilket väder som väntas.

Går på Pridefestival år efter år, glam för alla homsisar med vänner. I år inget undantag. Man blir dock lite bekvämare med åren så eventuellet regn och annat som hör dåligt väder till är ovälkommet.

För övrigt skall den nya Mini Coopern vara leveransklar i morgon. Kl 11. Återkommer om resultatet.

Sommar med mininjutning, minifadäs och miniminimini…

Jag får alltid en känsla av ”flow” på sommaren. De övriga årstidernas bekymmer är inte riktigt lika påträngande. De bekymmer som dyker upp blir lite lättare att hantera, inget blir riktigt på allvar och framför allt; den goda känslan av glädje, förtjusning och njutning finns påtagligt nära och lättväckt i sinnet. Dricker pilsner i trädgården varje fin kväll. Inger lustkänsla.  Stötte på Wågströms vid lunch och fick matsällskap, njutfullt värre. Hela stan såg på något vis leende ut.  

Höll på att säga att jag njuter av tystnaden, upptäckte just i detta ögonblick kan jag urskilja: Klingande finlandsvenska från Levengood på TV´n i huset, Stockholmståget, ett brakande i backen bakom garaget (älg, vildsvin ellar en paparazzi??), motorvrål från grusvägen en bit bort. Det är royal födelsedagsfest på TV. Kan inte riktigt hålla mig fär skratt när jag ser Vickans PV på TV, ni vet gymägaren med dysfunktionella njurar från Ockelbo. Han ser ju ut som en fläskkotlettfigur från parodiprogrammet Hey baburiba. Är säkert trevlig. Hoppas han ändrar frisyr innan hårsvallet börjar tunna ur…

Kuriosa från dagen: den fantastiskt efterlängtade nya bilen skulle levereras i morgon. Den kära gamla diskokulan (Nissan micra) är redan såld. Problemet har varit att få Miniförsäljarna att bekräfta att den är klar för avhämtning. Eller snarare; det har inte gått att nå någon Miniförsäljare överhuvudtaget senaste veckan. Anar ni ugglor. Borde man. Under sen eftermiddag så stod det klart: Det finns ingen bil att hämta i morgon. ”Det har skett ett missförstånd” fick en ny betydelse. Bilen är ca en vecka försenad. Miniförsening?? Minifadäs?? Jag har vetat hela tiden att det är helt orationellt att köpa en dyr designad bil. Men va faan!

Får en lånebil fram tills den nya är leveransklar. Är det en acceptabel kompromiss?? Osäker men jag godtog den. Hoppas den går att åka på semester med. Tur att det är sommar…….

Dsicokulans sista kväll på Stentorp, hejdå!

In the name of god- säg att det inte är sant

Har funderat över denna tvetydiga blogg under en tid.  Jag uppfattade författaren som en skojig ironiker med knäpp humor. Övedriven övertydlighet. Plötsligt började jag tveka.  Herregud, menar de allvar. Är det på riktigt. I så fall, det är riktiga kristna nassar. Säg att det är på skoj….

Trött, jobb, TV

Fruktansvärt trött efter heldag med BVC, möten, handledning och sedan kvällsmottagning. Lätt konfusorisk, motoriskt och mentalt instabil. Grumlat sensorium ?? Omdömmesgill? Men ändå, tycks aldrig få nog. 

Igår blev jag arg på TV´n, idag blev jag glad och uppspelt. Av melodifestivalen. Inte av alla bidrag utan för en enastående TV-produktion, fantasktisk scenografi och ljussättning. En del skojiga inslag också. Palestinsk och Israelisk duett, en jättemanskör i militärutstyrsel som sjöng playback!! Turkisk schlagerpop som alltid får mig att vilja vicka på höften…  Nu är det resultatredovisning…..Sverige, Turkiet, Israel vidare… å  allt, är som vanligt.

Vårstolta ! Det glittrar i Eskilstuna

Vi har idag kommit fram till den stora folkfestdagen i årets pridekalas. Sol på torget och inte en grisgubbe syns till. Regnbågsflaggor högt och lågt. Tillresta transdansare, uppklädda i neonnylon till tänderna minar till discodängor på scenen och publiken gapar förvånat och tanterna fnissar förtjust. Härligt och helt ofarligt! Alla etablerade politiska partier (utom den kristna högern förstås) är gayvänligare än någonsin. Och så förstås parad.