Totalt jävla mörker….

” Totalt jävla mörker” är ett bandnamn där man kan ana hur det låter. Det händer väl då och då att man känner sig som just det bandnamnet. Men, just denna morgon var det INTE en sån morgon, i alla fall inte emotionellt. Däremot var den visuella upplevelsen just precis så. Totalt jävla mörker! Omskakande upplevelse. När hände det? Jag har hämtat tidningen samma tid varje vardagsmorgon och har inte märkt nåt, inte förrän idag. Plötsligt var det höst, mörker, nästan vinter och tankarna går oundvikligen till juletiden. Fast det är ju 2 månader dit. Det kommer bara att bli värre och värre fram tills dess. Hur ska det sluta…..

Trots återkommande sköna grejer som att SD-konton blivit hackade, Khaddaffis död och friande av barnläkaren (som för övrigt avslöjade vilket totalt jävla mörker som råder hos den genomsura rättsapparaten som helt gränslöst kan få spendera extrema mängder skattepengar utan annat syfte än gödsla enstaka advokaters prestige), så tränger sig mörkret på. Obehagligt.

Ett annat totalt jävla mörker är förstås den pinsamma Sofia Arkelstens som har sin egen version av historien om hur Sverige fick kvinnlig rösträtt.  Men det bloggar halva Sverige om idag så jag lämnar det tills vidare.

Valdebatten blir politikens självmord

Årets valdebatt tycks nå allt högre tramsnivå. Jag har redan för två månader sedan börjat få epilepsiliknande ryckningar av ”alla har fel utom jag som har rätt” och ” alla utom jag är dumma”. Ett tivoli för de redan frälsta och invigda. Innan september kommer jag att bli en allt mer övertygad röststrejkare.

Gårdagens artikel på DN debatt var något av det klokaste och klarsyntaste jag läst på länge. Politikens retoriska förolämpning av medborgarna som orsakar blockpolitikens död. Det blir så självklart.

Ingelsta (kalkonriket), inkl illustr

Mobilkameran krabbade så jag fick inte in den illustrativa bilden till förra inlägget. Nu är det komplett!

Reseberättelse och kändishets

En kort redogörelse av dagens bilfärd till Blekinge: I dagsljus visade det sig att den nytvättade bilen var superskitig. Inuti. Eftersom det alltid är mörkt så här års så har jag inte sett att det är choklad på sätet, kexsmulor överallt och en mysko kladdig sak som är nerklämd brevid sätet. Bara att bita ihop. Vi kom iväg skapligt, ca halv tolv. Dax för McD (ja, jag vet, jag är ett offer för imperialismens infiltration och kontroll över den vanliga människan osv) Där kommer Stina gående. Ni vet, Dabrowski. Hon var ute och gick med sin hund. Hon hälsade faktiskt lite diskret. Senare satt hon och maken och mumsade strax intill oss. Tillsammans rullade vi ut på E4:an, Dabowskis i en jätteLexus och vi i en liten Mini…. En sekund kände jag ett behov av att visa att ”jag kan också, fast min bil är liten”  och körde om Lexusen. Sen kröp jag in i högerfilen och blev osynlig, jag hade liksom gjort mitt och lät Lexusen försvinna i diset. 

Strax innan Ödeshög körde Tommy Nilsson om i en Volvo ”cross the world 4000”, (eller om det kankse var en simpel XC 90). Kunde naturligtvis inte känna igen honom, han är nog medveten om sin mediokra stjärnstatus så han har tydligt märkt upp bilen med sitt namn.

Körde INTE vilse i Växjö, men nåt märkligt är det alltid där. Idag var det bilkö. På 2 ställen!! Fanns fler bilar på ett ställe än man trodde det fanns i hela Småland.

Ute ur stan och bara sista etappen kvar, andades ut och kände lugnet i Ingelsta, ni vet, kalkonriket.

Sen var det bara hästriket Tingsryd kvar. Är nu hemma i Blekinge, i lugnet.

Inte cykla idag, heller!

Bilden måste klickas!

-5 grader är plötsligt som rena vårbrisen.

Julafton, med glädje

Då var det dags igen, att susa söderut. Julen är ett bra tillfälle att se om de nära och kära. Så blev det. Fick en tidig julklapp innan avfärd; CD-boxen med ”Hemma hos” med Kjell Alinge och Janne Forsell. För er lite yngre kan jag berätta att det var ett legendariskt radioprogram på 70-talet. Vi andra minns ju väl, eller hur? (hur jag nu kan göra det med min ringa ålder, alltså den ringa ålder jag hade på 70-talet undrar ni förstås. Har själv inte det riktigt klart för mig, möjligen suggerering in i det omedvetna, på nåt vis)  Delar är väl återutgivet tidigare, men nu, på 7 CD´sar. Stora doser är aldrig bra av alltför goda saker så jag greppade skiva 1, en termos kaffe, iPod och en banan och så iväg. 06.30. Halvbråttom eftersom lutfisken skulle serveras kl 12. Det är 50 mil och med lite risk för halvslirig vägbana var det ändå läge för försiktighet.

Så iväg, med nya vinterdäck på Mini´n kände jag mig trygg. Morgonpasset i p3 var ovanligt roligt att lyssna på och jag skrattade högt flera gånger. Mötte 2 bilar de första 7 milen. Drack upp sista kaffet vid Norrköping. Sjöng och skrålade till alla möjliga låtar på iPoden, och kan fö rekommendera ”Bat for lashes” Sleep alone, bra sväng. Känns lesbiskt och bra. Närmar mig Jönköping. Kom att tänka på Mian Lodalen som kommer just från Jönköping som förra året intervjuades på radio just när jag åkte förbi Jönköping. Suggestivt. Gillar Mian. Respekt!

Jag är alltså på mycket gott humör som ni märker. Anar man ugglor?? Nej, gör inte det. I Lammhult kom jag ihåg ”Hemma hos-CD´n” . Redan på spår ett drar det igång. Jag skrattade galet, högt, skrek och applåderade i bilen (undrar fö hur många som såg det??). Kom till spår 5 och kunde konstara att jag var en fullständig trafikfara. Jag hade nästan legat på golvet, (i Växjö körde jag fö fel och fick vända) av skratt. Det dög inte. Lite mer uppmärksamhet måste lägga på trafiken.

Hur som helst så kom jag fram i tid, hel och ren men lätt svettig. 

Nu är julafton slut, ligger i sängen, mätt och belåten. Försöker läsa, blogga, surfa men det är nåt som ligger och stör. Det vill sig inte riktigt. Efter att ha lyssnat på ” i Blomsteraffären” (spår 2) en gång till. Infinner sig sakta lugnet, kommer nu att sova skönt. Skinkan och revbenen får smältas vidare. Kommer nog att drömma om Mians smulsystrar….

Sjukvård, del 14; ur väsentlighetens dagbok

Fick en plötslig lust att vara lite eftertänksam. Har inte haft tid till för sånt på sistonde. Nu på söndagkvällen sitter jag här och funder över det stundande vårdvalet. I årsskiftet införs det ett nytt ersättningssystem för primärvården på många håll i landet. Det blir lag på valfrihet i primärvården och att vårdgivare ska ersättas efter hur mycket de presterar. I grund och botten en mycket lockande tanke, men ack så svår att genomföra på ett någorlunda rättvist sätt. En uppsjö av viljor vill vara med och påverka. Framför allt politikers viljor. Ju fler politiska uttalanden om vårdvalet jag läser destå mer övertygad blir jag; Sjukvård ska inte styras av prestigefyllda politiker som dels saknar grundläggande kunskap om sjukvård och som alltid har en dold agenda bakom varje agerande. Vårdvalet i Stockholm har ju fått nackhåret att resa sig. Sjukvård som en shoppingprodukt som ska erbjudas till alla, alltid, närhelst du önskar. De med allvarligare sjukdomar får stå tillbaka i masskonsumtionen. Snabbt in och snabbt ut. Antibiotikaförbrukningen ökar och ökar. Detta borde vara en politisk angelägen fråga, men icke. Sjukvården skulle kunna bedrivas billigare, effektivare och mer evidensbaserad om huvudmannen var en politisk obunden myndighet som fördelade resurserna.

Så, nu känns det bättre.

I morse ringde min gode vän. Han befann sig i en hydda i Goa, Indien. Dagen innan hade han rekommenderat 2 st asperin till en ryss. Denne ryss bränt sig i solen till en nyans av välmogen tomat, trots denna befarande katastrof  var han dagen efter, med 2 asperin i kroppen, åter lika blek som den intagna asperinen och var glad och nöjd. De hade dock hamnat i osämja som berodde på vilken mekanismen som åstadkom asperinens ”anti-bränn-effekt”. Hjälpte min vän genom att redogöra för dessa mekanismer samtidigt som jag var i full färd med att gräva fram bilen ur snömassorna. Livets väsentligheter kan verkligen variera från plats till annan.

Olycksfågeln Bertil Ivan William Klingborn i Upsala.

Fick SvD istället för DN idag. Jag är ett vanedjur. I vissa fall ialla fall. Morgontidningen är ett sådant fall. Det värsta är att bli utan tidning, det näst värsta är att få fel tidning. Fick nöjet att läsa SvD´s skivrecensioner istället. Tyckte till min förvåning att de var minst lika bra som DN´s. Nu är DN och SvD snarlika i det stora hela. Layouten och en marginell skillnad i den politiska vinklingen på ledaren är nog den enda egentliga skillnaden.

Nu till saken. Här hemma har vi haft storutrensning av en gammal antik byrå och där hittades en gammal ärveduk, broderad av min gammelfaster Ellen. Hon bodde större delen av sitt yrkesverksamma liv under 50- o 60-talet i Upsala. Duken var virad runt ett 53 år gammmal ex av Upsala Nya Tidning. Lätt gulnad med fö i nyskick.

Det räcker med en snabb koll på förstasidan för att konstatera att mediarapporteringen har förändrats. Om nån tänkte att ”förr hängde man ju aldrig ut enskilda personer….” så var det fel, helt fel.

Man kan fundera över vilket allmänintresse det fanns av att få veta den olycksdrabbade Herr Klingborns adress och yrke?

 

 

Ranking full stop, eskilstuna

Jag tänker inte skriva nåt nytt inlägg. Jag vill att blomsterprakten ska vara kvar på förstasidan ett tag till.

Egentligen vill jag skiva om rankingen av Sveriges bästa kommun, Eskilstuna hanmnade på 264:e plats av 290 möjliga!! Många parameterar inblandade. Hmm….dåligt…..det är väl inte utan att det märks. Men jag tänker inte skriva om den. Lyssnar på Drunken Gnome med Titiyo istället

Fri företagsamhet

Smaken är som baken. Lite nyfiken på klientelet.

Girighet eller ansvarslöshet?

Vill skriva om Wanja L-W. Snacka om att hamna i hetluften. Med all rätt. Obegripligt antal styrelseuppdrag och samtidigt ordförande (på heltid ?) för LO.  Måste vara lättsamt jobb att vara LO-boss. LO-folket måste känna sig blåsta. Arbetarrörelsens hjälte på motståndarsidan.  

Nej, vill inte prata mer om det, det har andra gjort så bra.

Tips: Lägg kollekten i annan påse!