Stairway to heaven

Onsdag. 3:dje dagen på min lediga vecka. Det har regnat, ösregnat faktiskt. Ställde in de flesta uteaktiviterna och ägnade mig åt ingenjörskonst istället.  Ska bygga en trappa till terassen. Inte så märkvärdigt om det inte vore för att jag bestämt att den ska var vinklad åt flera håll och att allt lutar. Översta trappsteget ska vara 2 meter bred, det nedersta 1 meter. Avsmalnande med andra ord. Kommer att bli snyggt, i alla är det som är tanken. Synd att jag nästan behöver en hel ledig vecka bara för att komma på själva konstruktionen. Klockan 13.10 kom jag på det. Bilden är beviset. Firade med gympass och ett seminarium om det aktuella antibiotikaläget och det senaste om resistensläget blad de små bacillerna.

I morgon blir det snickra. Det kan regna, snöa, hagla, vara EU-val eller vad som helst. Inget kan stoppa mig. Bildbevis i morgonkväll.

Appropå mitt nyväckta intresse för EU-politik så såg jag idag kristdemokraterskan Maria nånting på torget i Eskilstuna när jag var i full gas på väg till mitt älskade Clas Ohlson. Hon var ganska ensam. Upprepade mantrat ”Vi i KD är emot fusket i EU” . Kontroversiellt.

Resistens i vårdvalet

Nu kommer det ta skruv, det gör det alltid när det mediapådrag,  DN´s förstasida ger extra ”skruvpoäng”. Äntligen om ni frågar mig. Har länge velat diskutera medicinsk kvalitet och få med vilka förutsättningar det finns att bedriva kvalitativt utvecklingsarbete i de olika vårdvalsmodellerna. Det har alltid varit svårt att få gehör för den frågan. Antibiotikaförskrivningen är verkligen en kvalitetsfråga. Kvalitet innebär att rätt patient får rätt behandling, dvs de med potentiellt farliga infektioner ska ha antibiotikabehandling i rätt dos under rätt tid, de andra kan behandlas symtomatiskt med smärtstillande o.dyl.

Tyvärr har det inte varit någon prioriterad fråga den senaste tiden. Tillgänglighet är det aktuella ledordet. Om alla ska få komma till doktorn, alltid och när det passar ”kunden” betyder det fler konsultationer per tidsenhet eftersom antalet doktorer inte blir fler. Då måste man effektivisera och ändå behålla medicinsk säkerhet. Enklast: ge de flesta antibiotika så blir man inte fälld i ansvarsnämnden, dvs man bibehåller den medicinska säkerheten men ger avkall på kvalitet som inte alltid är samma sak. Det går snabbare att skriva recept på antibiotika än föklara och motivera varför man inte behöver behandla. Man missar dessutom ingen potentiell farlig infektion. Dessvärre blir troligen flest nöjda med att få behandling, även om det är helt i onödan, och väljer därför den vårdenheten i framtiden. Klirr i kassan alltså. Mycket enkel ekvation. I de områden där läkartätheten och konkurrensen om patienterna är störst skrivs det mest antibiotika (ex Sthlm´s innestad och Kävlinge). Sörmland ligger ganska bra till i statistisken, och har den näst lägsta läkartätheten i Sverige. Då kan man tro att det blir mer kvalitet i vården ju färre läkare det finns…men väljer vi att ha stenhårda ekonomiska vinstkrav utan kvalitetskrav i vården så får man betala för det resultatet.

Det är upp de de styrande att bestämma riktningen.

Antibiotikaproblemet, igen.

Allt som oftast kan man läsa kloka artiklar av Karin Bojs på DN´s vetenskapsredaktion. Det klokaste på länge publicerades för några dagar sedan, med en uppmaning till allmänheten att sluta kräva antibiotika vid banala infektioner. Att det sker en överanvändning av antibiotika i Sverige är de flesta överens om, även om vi är bättre än de flesta länder. Till viss del sker detta på ”begäran” av patienter. Som enskild läkare kan det vara lätt att tillfredställa och skriva ett recept på tveksam indikation och slippa ta en diskussion. Resistens mot antibiotika bara ökar, snabbare och snabbare. Det finns bara ett sätt att minska hastigheten på resistensutvecklingen mot all antibiotika; att totala förbrukningen minskar, snabbt. När Sverige nu allt mer går över i en marknadsanpassad sjukvård där tillgänglighet till jourmottagningar och framför allt varje enskilds fria val blir varje vårdcentral allt mer beroende av att locka till sig patienter. Att vara generös med antibiotika kan vara ett bra sätt att locka till sig patienter, ffa från den stressade medelklassen som inte har tid att vara sjuka och inte törs låta sin barn ha feber i något dygn.

Antibiotikaanvändningen är en stor del av det ekologiska systemet och diskussioner måste föras som i allt annat miljöarbete. Risken är att det utvecklas till en miljöförstöring som det går att tjäna bra kosing på att underhålla. Tåls att fundera över.

Fortbildning och fyrkantsknapp

Har varit i Stockholm på fortbildning. Så fort jag kom hem fick jag läsa en upprörd insändare i lokala kuriren om hur hemskt det varit för en småbarnspappa som inte fick sin antibiotika till sitt febriga barn redan på förmiddagen. Tur att det var just fortbildning jag ägnat min frånvaro åt. Jag har bl.a. just åter fått det bekräftat att vi öser ut antibiotika till befolkningen, ffa till barnen. Vi har dock blivit lite bättre de senaste åren. Bakterieresistensen ökar. Till viss del förstås pga av att vi inte står ut med att våra barn får feber och att man måste behandla med penicillin ”för säkerhets skull”, trots att vi vet att de flesta inte behöver nån medicin, de blir bra lika snabbt utan. Naturligtvis ett pedagogiskt jätteproblem, för oss doktorer. Man har tydligen lyckats lära befolkningen i Jönköping detta, de senaste 10 åren har ”host-besöken” minskat, nu har man bara en 3:dje del så många som söker för hosta som inte behöver behandling. Intressant är att 45% av dessa ”hostbesök” får antibiotika. Då som nu.   Alltså, bättre att lära befolkningen än doktorerna!

Å så fler erfarenheter från storstan:

Var i går eftermiddag på stan, ”tjuvlyssnade” på 2 tonårskillar. (för er som missat detta fenomen, det är ju så man får reda på allt, tonåringar pratar inte med 40+´are om man inte är deras förälder eller lärare) 

Tonåring 1: Vad ska vi se för film ikväll?

Tonåring 2: Vet inte, den där Patrik 15 kanske?

Tonåring 1: 15? Tror den heter en och enhalv, typ. Fast det är ju en BÖGFILM.

Tonåring 2: Usch, nej fan, vi tar nån annan.

Tonåring 1´s mobil ringer: ”Tja” ”bla bla bla…” ”Vi tänkte gå på bio.” ”Va, har du sett den!” ”Jaha, Ok. Å fan”

Tonåring 1: (till Tonåring 2): Han hade sett Patrik-filmen, han sa den va bra!

Tonåring 2: Jaha, ska vi ta den då?

Tonåring 1: Ok.

 

Sen gick fyrkantknappen sönder på min nya mobil. Knappen lossnade.

Telefonen var ju i och för sig flera veckor gammal… Trogna läsare känner till detta. Nya hänvisar jag hit.

Nu är det nån dag sen, man kan lära sig att leva utan fyrkantsknapp också. Lite svårt att SMSa och svårt att få upp knapplåset. Man jag kan fortfarande svara om nån skulle ringa.

På Phone-house sa dom att det tar 2 veckor att limma dit den knappen. Like it or not. 

Hemma å helt slutkörd.

1-0 till stan

Alvedon, mot all tillfällig feber och värk ?

Återigen en onyanserad forskarrapport. Denna gång får barn astma av paracetamol. Barn under 1 år som får t.ex. Alvedon löper större risk att utveckla astma i 6-7 års ålder. Den svenska vården har rekommenderat paracetamol till feber och smärta hos barn som förstahandsmedel i alla år, eftersom det funnits så få risker. Hur gör man nu. Barnen får ju astma, eller…

Ingenstans framgår hur mycket vanligare det är att paracetamolbarnen får astma. Risken kanske ökar från 1 till 2 av hundra ,tusen eller tiotusen. Det kanske är de barnen som redan från födsel har en ökad benägenhet att utveckla astma och eksem, sk atopiker, som oftare fått paracetamol. Är det fritt fram för barn över 1 år?

Brasklappen är: man ska inte avstå från paracetamol till barn med smärta och hög feber, men inte ge rutinmässigt! Är inte det att nedgradera småbarnsföräldrar? Eller är det vanligt att barnen får en Alvedon till frukost ”för säkerhets skull” ? Tror inte det.

Det går bra även i fortsättningen att ge paracetamol mot öronvärk istället för att ge antibiotika i de flesta fall. I alla fall rapporterar DN i samma tidning om resistensutvecklingen mot antibiotika och den stora risk detta innebär. Överförbrukningen av antibiotika är betydligt farligare än att ge paracetamol till barn som har ont!