Postpartymood

Söndag morgon. Postpartymood. Att det kan smaka så konstigt i munnen. Saliven har en egendomligt seg konsistens med obehaglig smak av något som passerat bäst före datum. Man förväntar sig nästan att hitta nåt med päls på tandbortsen. När jag kollade mig i spegeln blev jag alldeles förskräckt, jag minns inte hur jag hade fått de två präktiga blåklockorna under ögonen. Jag måste varit uppe i natt, gått i sömnen och slagit emot någonstans….. Det tog ett tag att få bort allt grus ur ögonen och få synen att klarna. Till sist stod det klart att det inte var blåtiror utan bara vanliga ödem, eller påsar (i mitt fall snarare sopsäckar) under ögonen. Trycker man in dom så på putar det ut någon annanstans. Ja ja. Det går ju över, och det är ju bara söndag en gång i veckan och Pride en gång om året.

Tankar om medicinska komplikationer susar förbi, pancreatit, neuropati, leversteatos och vanlig skrumplever. Lägg sen till de vanliga ålderskrämporna som prostataförstoring, underbenssvullnad, ledvärk, yrsel och dimsyn så förstår ni att det är tur att jag har kvar 2 veckors semester för återhämtning. Dessutom är det mindre än 2 veckor kvar till midnattsloppet, då ska man vara i en annan typ av form.  Det är visst fest ikväll igen….

Igår var det parad med tjusiga ekipage. Massor av glada och stolta människor.

    

 

 

 

I sammanhänget var det kanske inte så konstigt att Fi fick den största uppmärksamheten av alla politiker.

Årets Prideanekdot:

Vid ingången till Pridefestivalens område i går kväll gick två poliser förbi. De kom uppenbarligen inifrån festområdet och de diskuterade bekymrat ”ikväll är det mycket relationsdramatik utanför bajamajorna…..”

Full färgskala

Är som bedövad av den mängd gröna nyanser som allt regn för med sig. Taskigt för de färgblinda kan man tycka. De har ju ha lite svårt med rött o grönt (eller hur det nu var med färgerna), undrar om det mest blir blurr av allt det gröna.  Det är ju i huvudsak en killsak det där med färgblindhet, färre än en på 20 är tjejer. Det är den där förbannade x-kromosomen igen, män envisas med att både ha y och x. Då går det som det går. Enligt de färgblindas forum finns 300 000 svenska som är färgblinda. Just nu debatteras huruvida de blir bra poliser ändå, trots färgseendedefekt. Tror nog att det skulle gå lika bra med färgblinda poliser, så länge de inte är helblinda. Färgglada skulle naturligvis vara bäst.

Det är klart värre med Hammarby fans som kräver att Hammarby fotboll inte ska delta i Prideparaden, liknande röster höjs visst även i gnaget-klubben. Jag som på allvar började tro att Prideparader mest var ett spektakel (kul sådant förstås) utan nån egentligen politisk betydelse längre. Ju vet jag bättre.

I år ska jag heja mig hes på Hammarby i Prideparaden(skulle aldrig falla mig in att heja på Hammarby  i något annat sammanhang).

Eftersom det är söndag och livet på lugna landet fortsätter att inspirera vill jag ge er:

en skumbadande nattfjäril

 

de för dagen nyinköpta platorna som ska ner i jorden

Springpride/Golden Pride

Eskilstuna slår åter på stort och firar Springpride. Tror det är 3:dje året, blir allt mer etablerat, välorganiserat och politiskt korrekt. Nu vill alla vara med. Bra förstås. Bra för Eskilstuna som knappast är kända för att vara tolerant sinnade i största allmänhet. Det ändras sakta. Springpride är en del av denna förändring.

I år invigs Springpride idag. Kvällens första ”party-happening” snodde café Sylvia. Kunde inte låta bli att kika in och äta kvällsmat efter jouren. Alla ville vara lite gay ikväll, ialla fall lite glittergayiga. De hade tjusigt anslag med guldglittriga barbiträden och några coola Sthlm´s gäster. Tyvärr för lite folk tills vi gick hem.

Kände att en utsökt Golden Pride fick symbolisera SpringPride.

Prylar, prylar, I love prylar

Väl hemkommen från Pride, alltför mycket alkohol har dunklat tillvaron under flera dagar, men är idag nykter ”färdigpridad” för i år och åter på banan(en). Fö mycket roligt. Fick en 70 cm hög rosa trädgårdsflammingo i plast av min man. Han är älskvärd i vanlig ordning. Jag bar denna fantastiska pippi under armen under en hel dag i Prideparken. ”Flemme” skapade fler kontakter än en hundvalp av ovanlig ras. T.o.m. fotograftilldragande, finns förevigad (troligen under några få korta dagar, men ändå) på www.QX.se.  

Jag har inte varit helt främmande för tekniska prylar, men egentligen bara gillat grejer som förenklar världen och min egen tillvaro. Som de flesta tycker jag att manualer, eller instruktionsböcker (uråldrigt ord för en samlad instruktion, ffa avsett en teknisk apparat) är ett oytg. Man ska kunna allt på en gång. En ny pryl är en ny pryl som ska användas. Nu. Trial and error. Om och om och om igen. Denna inlärningstekniknik har blivit allt mer tilltalande sedan översättningsprogrammen omvandlade svenska språket till en programmerbar parameter med grammatiska buggar och obegripliga syftningar, men med total frånvaro av stavfel. Dessvärre är även den engelska versionen i sin tur automatöversatt från korianska (ursprungligen från japanska). Kolsyrafria läskeblasken Festis har gjort en festlig variant på viskleken. Ofta en häpnadsväckande skojig lek (utom instruktionsboksvarianten förstås).

Men jag vill ha en iPhone! Ursäkta men jag gilar inte Apple annars, men jävlar var kul iPod touch är. Min har bara 8 GB, finns nu med 32 GB. Just i detta fall kan jag leva med att bara ha en liten en. Gränssnitt har fått betydelse. iTunes (programmet som hanterar innehållet i iPod från datorn) är inte väldsbäst om man är van att använda PC, men går att leva med, men det vore svårt utan iPod touch. Kärlek.

iPod har brister, inte mycket att prata om, bara sånt oväsentligt som att volymen i hörlurarna, trots maxvolym alltsom oftast är så låg att gymhögtalarna överröstar och jag vet inte om min iPod är på eller inte. Vet oxå att detta beror på att Apple har försett iTunes med ruskigt dåligt rip-program. Detta har som väl är piratbyrån löst åt mig. Jag laddar hem illegala Mp3-filer som jag redan har betalt för.

Är fö helt övertygad om att iPod är helt ekologisk. Svanenmärkning onödig, pga sin självklarhet….

Pride !

Firade ikväll första ”pridekvällen”. Alla tiders kan man säga. Ett Australienskt Abba-tributeband sjöng Abba så det rungade i tantoparken. Träffade några gamla kompisar. Alla tiders…Drack öl och glömde varför Pride finns. Det kändes om en stor fest (tyvärr utan riktigt bra musik enligt min smak), jag var glad, de flesta verkade glada, allt var ungefär som det brukar på Pride, fast i är det Europride. Ska väl vara lite mer än vanligt. Såg inte mycket av det, kanske inte letade heller.

Min kamrat Thomas har pratat mycket om att i år finns räddningstjänsten med, en brandbil kommar att vara med i paraden och allt vad detta innebär för räddningstjänsten. Då kom jag på varför Pride finns.

Det finns fortfarande en massa homosar som inte törs komma ut. Alltså inte ens vågat berätta för sina arbetskamrater att de lever med en parter av samma kön, kanske inte ens deras föräldrar vet. Det är viktigt att veta. Det kan vara så fast alla medier pratar om HBT-frågor hela tiden, alla verkar upplysta och så basala saker som att det fortfarande finns de som inte vågar berätta för de närmaste, gör att all politik om HBT är viktig och spelar fortfarande stor roll.

Nåra homosar som är brandmän har man inte sett till. Nu gör staten en satsning på att få homosar till räddningsyrket och oxå homosar i deras garderob att komma ut. Staten ordar med detta… Inte riktigt som i våra grannländer kring Östersjön. Världen är olika.

Like it here…

/magnus