Kent was here

Nu har de varit här. Kent på hemmaplan. Det är nåt visst med det. Kent har en mycket hög position i Eskilstuna. Högt respekterade även bland de som inte fattar popmusik över huvudtaget, älskade av alla som har ett hum om pop och de avgudas av en stor skara unga människor. I hela stan har det vajat orangefärgade flaggor med Kent-reklam i flera veckor. Lokalpressen gräver i arkiv och är lyriska. Det blir en folkfest. Man går ur huse. Det är fint på nåt sätt.

Det var så dax, igår kväll kl 21 på stora scenen i Parken Zoo. Ungefär samtidigt öppnar sig himlen, efter flera veckors total torka. Det fullständigt ösregnar från första stund till sista ackordet har tonat bort. Då kom solen igen. Märkligt.

Kanske ännu märkligare är att se vad de ställer till med, Kent. Förutom att folk ställer upp, går man ur huse i vilket väder som helst, så har jag sällan sett en så extatisk publik. Alla kan ALLA texter, det är allsång och känslorna svämmar över, männen kysser varandra och kvinnorna dansar ringdans. Äkta kärlek.

Det glittrar i regnet

 

Dagen: Tvivel, pessimism, och en godbit

Blev inte bjuden på så värst höga glädjetoppar idag. Jobbet präglas av pessimism. Det knakar och knarrar. Gott var att jag hittade en annan cykelväg i morse. Det var motvind och benen sega, fast skogsvägen är ändå alltid ljuvlig så här års. Pollenallergin har läkt ut sedan flera år och det har verkligen gjort denna årstiden ännu trevligare.

Sista biten in till city präglas av halsbrytande upplevelser av halvfärdiga cykelbanor som slutar i ett stup eller i ett absolut ingenting. Fullständigt obegripligt ogenomtänt. Biltrafiken prioriterad till 110%. Men som sagt, en godbit blev det när jag hittade jag en ny väg, kanske till och med genare men framför allt färre dödsfällor. 12 ”goa” km. Svettig och troligen ganska illaluktande. Klädskåpet på jobbet stinker. Smärre chockartad upplevelse att öppna en sen eftermiddag. Gymmande på hemvägen och införskaffade ett nytt årskort. Vinden hann inte mojna så det blev medvind hem. Ganska flitigt faktiskt, känner mig spenstig men är kroniskt hungrig av all aktivitet.

Missade det mesta av pre-schlagern ikväll. Kände mig dock uppiggad av Moldaviens folkmusikdisco, matchade min höftvickarsmak och gick märkligt nog vidare till final.

För att pigga upp har jag på allvar funderat att gå på popfestival, Stockholmskalaset med det lite slöa namnet: ”Where the action is” bjuder på alla möjliga hits med tilltalande gäster. Fever Ray, Jenny Wilson, Pixies!, Nick Cave. Alltså lika spretig som min musiksmak fn. (Önskeartister: NIN, Lily Allen, Johnossi, Amadou & Mariam och Pascal) Festivalen erbjuder nästan det näst bästa. MEN, hur ska det gå, brukar längta hem efter nån dag i stan. 2 heldagar bland tusentals….. det var ju så kul förr. Fast, det är klart, är man full hela tiden kan det funka. Fast, nej, tvekar. Hoppas biljetterna tar slut snart så jag slipper välja.

Vårstolta ! Det glittrar i Eskilstuna

Vi har idag kommit fram till den stora folkfestdagen i årets pridekalas. Sol på torget och inte en grisgubbe syns till. Regnbågsflaggor högt och lågt. Tillresta transdansare, uppklädda i neonnylon till tänderna minar till discodängor på scenen och publiken gapar förvånat och tanterna fnissar förtjust. Härligt och helt ofarligt! Alla etablerade politiska partier (utom den kristna högern förstås) är gayvänligare än någonsin. Och så förstås parad.

 

 

 

 

Avslutet.

Ägnat största delen av eftermiddagen och kvällen åt att packa. Tänkte att det inte var så mycket, att det skulle gå ganska fort. Ner med alla böcker i kartonger, sortera papper, det mesta kan kastas, resten sorteras och så lite småplock som ska ner i kartonger. 2 flyttkartonger måste räcka. Tänkte från början att 1 räcker, men anade snart att, ja ni vet, det blir ofta mer än det kan verka från början.

19:30; 2 fullpackade flyttkartonger med böcker väger grymt mycket. Gick ju knappt att få ut ur rummet. Hittade en vagn att köra kartongerna på. Självklart spack den ena när jag lyfte upp den. Blev trött och märkte att jag var kolossalt hungrig. Och allt som inte fick plats, hade behövt minst 2 kartonger till. Lite sorgsen lämnar jag mottagningsrummet 19:55 i en enda röra. Massor kvar att packa, sortera och slänga. I morgon ska jag säga hej då till alla. Några har jag slagits med i 8 år. Är mentalt väldigt förberedd för avslutet, har gett upp alla ambitioner för det gamla jobbet för länge sen. Försvann samtidigt som jag bestämde mig för att byta jobb. Sista tiden har till och med varit riktigt plågsamt, vill bara att det ska ta slut. Det är nog bara separationsångest som ter sig lite märkligt. Eller bara avsaknad av engagemang som plågar. Fast nu har jag höga tankar om mig själv, det handlar nog mest om att det är jobbigt att behöva säga för hundrafemtiofemte gången att; nästa gång får du träffa någon annan för att jag ska sluta. Eller få svara på; varför ska du sluta? Vem ska vända mig till nu?

Det är en hel drös med människor som jag lärt känna genom åren. Känner deras familjer, sjukdomar och det är lätt att möta dem igen, att snabbt hamna i ”rätt tonläge”. Familjeläkare, jag tycker det låter fint och jag tycker det har sin poäng. Men kontinuitet har blivit helt omodernt. Även medicinsk kompetens är sekundärt. Ledordet är tillgänglighet, även om det är lite på väg ut nu när valfriheten seglar in som den nya frälsaren. Lite konstigt hur det varierar. För inte så många år sedan var det viktigaste att man hade ”sin läkare”. Läste idag i lokaltidiningen att jag ska ägna mig åt att avlasta akutmottagningen, för att väntetiderna där är alldeles för långa. Jag som trodde att jag skulle ta hand om befolkningen med deras sjukdomar och besvär. Så tokigt, jag som missade administrationskursen på läkarutbildningen. Tänkte nog inte på att jag i framtiden ska ägna mig ått att lösa akutmottagningens problem istället för sjukvård. Jaja. Det är bara att anpassa sig. Det är många som vet hur distriktsläkare bör jobba och vad de ska ägna sig åt. Vi ska också jobba mer på kvällstid för att öka tillgängligheten. Va bra. På min nya arbetsplats kommer jag att var den enda anställda läkaren, av 8 tjänster. Om jag jobbar både dagtid och kvällstid, blir ni nöjda då? Rekrytera fler? Jo, det jobbar man också med. Någon, någonstans. Brukar alltid handla om att göra rekryteringsresor till Polen, Grekland eller Spanien. Konstigt att man aldrig på riktigt har försökt rekrytera de unga läkarna som redan finns på plats och redan kan svenska. Varför inte försöka göra primärvården så attraktiv att läkare frivilligt vill ta anställning och utbilda sig till distriktsläkare?

Skitenkelt. Då måste man låta primärvården få sköta sitt jobb. Det går ju inte, det måste alltid finnas någon som ska avlasta den ”riktiga” sjukvården på sjukhuset och någon som alltid ska stå till tjänst och på något underligt vis alltid vara uppdaterad med den senaste kunskapen utan att behöva avsätta tid för fortbildning.   

Hyrläkare är lösningen. Jobbar hur mycket som helst (tar förstås väldigt bra betalt), ingen bryr sig om deras kompetens (så länge inget går fel). Dyrt, tja, de kan ju till och med jobba för 2. Så det kan nog gå ganska jämnt ut. Inte tjatar de om arbetsmiljö, fortbildning eller svårigheter att nå medicinska mål. Kontinuitet, kvalitet och bemötande blir underordnat tillgänglighet. 

Fiffigt.

Nazister i Eskilstuna ska väck!

Vi måste göra något åt de stolliga nassarnas uppvisning på  Eskilstunas torg, vad jag förstår så har de demonstrerat 2 lördagar i rad, olagligt. Polisen valt att vara passiv. 

Vi måste göra en Nyköping, fram med nyckelknipporna!!

Ses på lördag!

Eskilstuna v/s miljö

Tänker idag bara gnälla. Känner mig sur, har inte på hela helgen inte kunnat släppa tanken på min kommuns miljöstrategi (Eskilstuna Energi och Miljö, förkortas EEM). Några särskilt seriösa ansträningar har man inte gjort sig känd för. Man ligger ljusår efter många andra kommuner, utom när det gäller självberömmelse.
För inte så länge sedan kom man med ett appropå att alla som bor på landet ska bygga om sina avlopp efter kommunens önskemål, ska vara med sk kvävefälla. Kostnad ca 2-300 000kr/avlopp (de flesta har enskilt avlopp). How come? Stentorps avlopp är godkänt och byggt enligt konstens alla regler, fast för snart 20 år sedan. Då duger det inte längre. Fick en karta där man kan visa att alla avlopp läcker kväve till diken och bäckar, som blir större bäckar osv. Flera mil senare rinner detta övergödda avlopp ut i Eskilstunaån. Sannolikt kommer en mindre del av kvävet i Eskilstunaån från hushållsavlopp, det mesta kommer förstås från jordbruk och industrier. Men man vill ju ta i med hårdhandskarna för att visa medborgarna vilka handlingskraftiga ledare vi har i kommunen. Det blir lite löjligt. Miljövinsten minimal, några få invånare får betala en massa pengar för ett politiskt jippo. LRF förstod. Man erbjöds att ta itu med jordbrukets kväveläckage på villkor att man låter enskilda hushåll vara i fred. Fn är det lungt på den fronten.
Nu vill man börja med sopsortering! Vågat.
Förpackningar ska hämtas ”grindnära” inom något år. Det var inte alls länge sedan man tog bort miljöstationen i det närliggande villaområdet, var inte lönsamt. Istället för 3 km, har jag nu 13 km. Eftersom jag inte vill ha stinkande returglas liggande hela dagen i bilen kör jag glatt 20 km extra för att bli av med skiten (hört att vissa gräver ner glas, papper och batterier iställer för att konka till stan, hoppas att det är ett dåligt rykte).
Som lantis är kompostering självklart, allt matavfall går till tunnan. Resultatet används som gödning (bidrar föstås till övergödningen). Nu ska sophämtningsavgiften höjas eftersom ett nytt system för att ta hand om allt matavfall ska köpas in. Alla ska erbjudas ”grindhäntning” av matavfall.
Hm, känns som en galet valfiske.
Ja, jag vet, dagens inlägg var skittråkigt, men även denna sida av lantlivet måste belysas.
Sensmoral: Skit ska med skit besegras. Typ…

Sjukvård ?

Dagens  lokaltidning, Eskilstuna Kuriren, skriver stort om två tjejer som ansåg sig blivit dogade av någon okänd drog på krogen, fram för allt den ena tjejen kändes sig konstig, svimmat av, visserligen hade hon 2,2 promille alkohol i blodbanan. Sökte sjukhuset med önskan att få  göra ”drogtestning” pga en övertygande känsla av att ”berusningen” inte enbart kunde bero på alkohol utan måste beror på att någon på krogen delat med sig av sina illegala droger. Att man i det läget kan bete sig lite irrationellt är inte avvikande. Vad som däremot är avvikande är att den lokala tidningen (http://ekuriren.se/ekuriren/standard_artikel.php?id=712758&avdelning_1=102&avdelning_2=369) anser nyheten vara förstasiderubrik är avvikande. man har till och med ringt till en rättsmedicinsk utbildad person för att få historien bekräftad, dvs kvinnan har sannolikt blivit dorgad av okänd person. Läkaren på akuten vägrar testa henne, med all rätt.

Vem skulle ta hand om svaret, t.ex om det vore positivt för amfetamin, inget brott har begåtts men akutläkaren måste ta ställning om detta måste anmälas till körkortsenheten på Länsstyrelsen, undersöka om personen har allvarliga drogproblem osv. Orimligt.

Sjulvården kan naturligtvis inte vara en instans dit man påfyllan kan gå och beägra kvalitetsgranskning av berusningen! Polisen är instansen för brottsutredning, sjukvården bedriver med alltför knappa resurser sjukvård.