Vill, vill inte, vill, vill inte

Ska börja jobba i morgon. Väldigt ambivalent till det fenomenet. Hade precis fattat att jag inte behövde gå till jobbet. Det är precis samma sak i slutet av varje sommar.
Har en del förhoppningar inför hösten. Ny chef från 1/9 som jag har höga förväntningar av. Massor med administrativa förändringar som jag tänker dra fördel av. Tänker fortsätta gapa mig hes om behovet av fortbildning och utvecklingsarbete. Jag hoppas på nya, kanske till och med fast anställda kollegor. Den tyngre biten är att min bästa kompis ska ju sluta (dö Falk, dö… 🙂 och flytta till Småland, det är ju bra för honom men INTE för mig. Han kommer att få det bättre och trivas som fisken, det är han värd. Han fattar precis, hur det är liksom. Det kommer att ta ett bra tag att hitta en ny vän som fattar på samma sätt.

 
Som avslutning på sommarlovet så gjorde jag personbästa på 6 km med 29,36. Länge haft målet att komma under 30 min. Berodde säkert på mina nya fina joggskor från löplabbet. Proffsfolk på det stället.

Dessutom har pappa och jag byggt ny dörr till friggeboden/vävstugan. Nöjd med det också.

Vi hörs.

Att cykla på 2 ben

Har idag haft en trevlig stund då jag repeterat funkionell anatomi. Det handlar alltså om energiåtgång vid gång respektive löpning. Ni med känslig mage kan sluta läsa här.

En gångcykel är rörelsen från tidpunkten då den ena foten får kontakt med underlaget tills samma fot återigen får kontakt med detta. En cykel är alltså 2 steg! Säger sig självt (om man nu inte tror att en cykel är något på 2 hjul). Hastigheten som produceras vid en gångcykel är produkten av steglängd och antal steg per timme. Vid normal gång 4-6 km/h.

Energiåtgången när man går en viss sträcka i normalt tempo är endast hälften av när man springer samma sträcka.

Däremot ökas energiåtgången betydligt vid snabb gång (7-8 km/h), det är mer energimässigt lönsamt att springa i detta tempo än att promenera.  Det beror främst på att det pendlande benet snabbt bromsas upp till hastigheten 0 innan det träffar underlaget vid gång, vid löpning bromsas inte benet upp i samma utsträckning vilket resulterar i mindre energiåtgång. Vid ökat tempo går det åt mer energi.

Alltså. Om man nu vill göra av med energi, vilket är den vanligaste orsaken till motionering på icke elitnivå, går det åt mer energi att springa 10 km snabbare än 8 km/h än att promenera samma sträcka med högsta hastighet ca 6 km/h. Men, och nu blir det svårt, det går åt mer energi att promenera 10km med en hastighet av 7 km/h än att springa med samma fart.

OK. Äntligen finns ett vettigt användningsområde för hastighetsmätaren i GPS´en (förra årets julklapp och finns inbyggt i Nokias 6220).

Frågan är om detta var en nyhet, det är som vanligt, ju snabbbare desto bättre.