Sjukdom och värk

Ni vaksamma har märkt att det händer saker här. ”Hällbergaspionen” har avlagt delrapport i fallet med Dr Mental. Jag är mycket förtjust och full av förhoppning. Av någon anledning blev jag inte förvånad att Torshälla var inblandad som ägare. Utdömda industrilokaler och skumma bilverkstäder hör liksom Torshälla till.

Dagens ämne har jag tänkt ska handla om sjukdom. Jag känner mig faktiskt ganska sjuk. Inte allvarligt och står naturligtvis inte i proportion till riktigt sjuka människor, men jag har en släng av lite av varje, KOL/astma, hjärtarytmi, giftstruma och nu senast ryggont. Det mesta går tydligen att fixa till eller är så lindrigt att det går bra att leva med. Fast jag tycker att ryggvärken är lite märklig. Jag har ju träffat många människor med ryggvärk av lite olika slag i arbetet men min värker annorlunda. I flera veckor har jag haft ont på en punkt, till höger om svanskotan, ömmar i skinnet, svider på nåt sätt. Obestämbart. Haft bältros också förresten, kändes lite så här. Fast det är mer på djupet nu. Sen kommer det huggsmärta i ländryggen titt som tätt, i vissa lägen. Känner mig helt orörlig när det är som värst. Sen går alltihop över när jag tränar. Både löpträning och styrketräning verkar vara bra. Fast ibland blir det värre ändå . Ingen logik alls. Fast idag har jag varit nästan helt bra hela dagen.  

Precis där gör det ont.

Sjukdomsfall

Måste väl krypa fram..

Var på en bra restaurang i fredags kväll. Nyöppnade Bistro Bar på Drottningg i Eskilstuna. Riktigt bra mat, lamm och gös, riktigt gott, bra vin.

 

Skulle inte ha gått vidare sen.

Glädjande att några (Wågströms, förstås) gjorde det jag också skulle ha gjort. Det inträffade ett sjukdomfall. Gjorde mycket tappra försök, men akut påkommet illamående hindrade mig. Tro nu inte att restaurangen var orsaken. Ingen sur sallad där inte.

Inga stollga nassegrisar fanns på plats, som väl var.

Nå, vi ses på lördag, är då fit. Lovar.

Socialstyrelsen botar fler än den bästa doktorn

Sedan 1979 är inte jag inte längre sjuk, tack SoS. Måste säga att jag känner mig ganska frisk. Vid årskiftet blir en massa fler kamrater friska. SoS botar fler än de bästa doktorer.

Andra tillstånd som heller inte kassas som sjukdom: Graviditet, heterosexualitet, bakfylla, stornästhet, snålhet, fellatio, idioti. Ni förstår andemeningen. Andra tillstånd som skadar andra eller bygger på utnyttjande av andra, ex pedofeli, råder andra regler. Distinktionen är och förblir självfallet glasklar.

Jag har tidigare funderat över begreppet personlighetsstörning och huruvida personligheten någonsin kan kallas sjukdom. Appropå dagens nyhet om friskhetsförklaring av bl.a. transvestism, så har jag läst på. Personlighetsstöring klassas inte heller som en sjukdom , ex. borderline, om det inte ger ett så stort lidande att det kan komma att falla under ett handikappande tillstånd och därmed blir en sjukdom. Fast och andra sidan måste det finnas ett stort lidande för att det ska kallas personlighetsstörning. Suck. Undrar om det kan vara samma sak med transvestism, om man lider tillräckligt över tillståndet kan man bli sjuk. Tror att man kan bli sjuk av all slags längtan.

Bota själen?

Nuför tiden är det sällan någon som pratar om själen. Då menar jag inte i religösa sammanhang (som annars är det ett vanligt område där just själen dryftas). Tycker att det var mer populärt förr. Ni vet uttryck som ” det sitter djupt rotat i själen” och ”har så dåligt samvete att det värker i hela själen”. Klassiska uttryck som har gått lite ur tiden på något sätt. Eftersom jag nu plötsligt funderar över detta kom jag åter in på grundfrågan; vad är egentligen ens själ?

Denna återupptäckta existensiella förtvivlan grundar sig över förstås på det aktuella ämnet ”borderline”. DN´s nya atikelserie. Borderline, eller personlighetsstörningar som man mer korrekt säger i dag är även ämnet för allmänläkardagarna i Sörmland, där första tillfället går av stapeln denna vecka. Undertecknad har en liten fot med i den tillställningen och har funderat en del om den frågan sista tiden. Det finns förstås en massa olika personlighetsstöringar där bordeline är en, antisocial personlighetsstörning (mer känd som psykopati) en annan. Det handlar om psykologiska svårigheter av olika slag, bl.a. i relationer och nyanser i känslolivet. Detta anses inte riktigt som en sjukdom, det hörs på namnet att handlar om ens personlighet. Man kan ha en störd personlighet. Vad är egentligen en personlighet? Jag har egentligen svårt att förstå detta. Har förstås läst mycket om detta i skolan, diskuterat med psykologer osv, ändå har lite svårt att förstå. Är nog för mycket naturvetare och för lite filosof. Vill att det ska vara konkret och fyrkantigt tydligt! Avgränsbart och definierbart. Är det inte så att det själen är iblandad i personligheten? Nu börjar det hetta till (och kortslutningarna osar). Känns djupt. Man har hittat en terapiform som fungerar mot borderlinestörningar. Som alltså ändrar ens personlighet. Själen sitter väl i personligheten. Hur blir det då?

I min värld får man definiera om problemet, personlighetsstörning blir en sjukdom, som andra psykiska sjukdomar. Finns egentligen inget som emotsäger detta, då besvären som man lider av vid dessa tillstånd är av svår karaktär och ger ett ansenligt lidande. Då kan man bota, för är det en sjukdom kan man bota, eller lindra eller åtminstonde trösta. At bota själen känns inte riktigt bra.