Minus 13

Kallt så de svider i skinnet. det tar bara några minuter att hämta tidningen så det är knappt mödan värt att klä på sig. Fast det är i slutet av februari så är det just nu 13 minusgrader och vårsol. Naturromantiskt. Den tunna jackan värmer inte alls.
  

Livet på landet, bland förenande päron och älgar

Fick häromdagen veta av grannen att man i grannskapet har beslutat om älgjaktsförbud i 2 år, p.g.a. älgundertskott! Just nu pågår år 2. Under hela sommaren har det huserat en älgfamilj kring Stentorp. Mamma, pappa och 2 barn. Med andra ord älgko, älgtjur och 2 älgkalvar. I perioder har de i lugnan ro betat på de kringliggande åkrarna och varit synliga nästan varje dag. Flera gånger skrämt slag på mig när de kommer brakande i backen bakom huset.

En dag var de bara 3 (ko, tjur och 1 kalv), en hade lämnat flocken. Vi vet inte mer om den saken, naturen har sin gång. Under tidig höst var de inte så synliga, så det är svårt att säga riktigt när, men en dag var de bara två, ko (troligen) och kalv.

Fick häromdagen höra att en älgtjur blivit påkörd bortmot Ärla, nån mil bort. Så då förstår men varför familjen minimerats. Att en kalv lämnar när tiden är inne hör ju till. Men, tja, lite sorgligt kändes det med tjurstackarn. Det är lite märkvärdigt att ha älgar utanför fönstet.

Det finns ett gigatiskt päronträd på Stentorp. Bär alltid massor av frukt, tyvärr helt oätliga. För människa. Inte för älg. Ko med kalv har gästat oss flitigt nu sedan frukten fallit. Så, igår var de åter tre. Antigen har kossan skaffat ny eller så var det inte vår tjur som blivit påkörd, utan valde att komma tillbaka. Mumsiga päron är förenande!

 

   Ursäkta bildkvaliteten. Har ännu inte kommit till kapitlet om konsten att fotografera vilda djur….