Avslutet.

Ägnat största delen av eftermiddagen och kvällen åt att packa. Tänkte att det inte var så mycket, att det skulle gå ganska fort. Ner med alla böcker i kartonger, sortera papper, det mesta kan kastas, resten sorteras och så lite småplock som ska ner i kartonger. 2 flyttkartonger måste räcka. Tänkte från början att 1 räcker, men anade snart att, ja ni vet, det blir ofta mer än det kan verka från början.

19:30; 2 fullpackade flyttkartonger med böcker väger grymt mycket. Gick ju knappt att få ut ur rummet. Hittade en vagn att köra kartongerna på. Självklart spack den ena när jag lyfte upp den. Blev trött och märkte att jag var kolossalt hungrig. Och allt som inte fick plats, hade behövt minst 2 kartonger till. Lite sorgsen lämnar jag mottagningsrummet 19:55 i en enda röra. Massor kvar att packa, sortera och slänga. I morgon ska jag säga hej då till alla. Några har jag slagits med i 8 år. Är mentalt väldigt förberedd för avslutet, har gett upp alla ambitioner för det gamla jobbet för länge sen. Försvann samtidigt som jag bestämde mig för att byta jobb. Sista tiden har till och med varit riktigt plågsamt, vill bara att det ska ta slut. Det är nog bara separationsångest som ter sig lite märkligt. Eller bara avsaknad av engagemang som plågar. Fast nu har jag höga tankar om mig själv, det handlar nog mest om att det är jobbigt att behöva säga för hundrafemtiofemte gången att; nästa gång får du träffa någon annan för att jag ska sluta. Eller få svara på; varför ska du sluta? Vem ska vända mig till nu?

Det är en hel drös med människor som jag lärt känna genom åren. Känner deras familjer, sjukdomar och det är lätt att möta dem igen, att snabbt hamna i ”rätt tonläge”. Familjeläkare, jag tycker det låter fint och jag tycker det har sin poäng. Men kontinuitet har blivit helt omodernt. Även medicinsk kompetens är sekundärt. Ledordet är tillgänglighet, även om det är lite på väg ut nu när valfriheten seglar in som den nya frälsaren. Lite konstigt hur det varierar. För inte så många år sedan var det viktigaste att man hade ”sin läkare”. Läste idag i lokaltidiningen att jag ska ägna mig åt att avlasta akutmottagningen, för att väntetiderna där är alldeles för långa. Jag som trodde att jag skulle ta hand om befolkningen med deras sjukdomar och besvär. Så tokigt, jag som missade administrationskursen på läkarutbildningen. Tänkte nog inte på att jag i framtiden ska ägna mig ått att lösa akutmottagningens problem istället för sjukvård. Jaja. Det är bara att anpassa sig. Det är många som vet hur distriktsläkare bör jobba och vad de ska ägna sig åt. Vi ska också jobba mer på kvällstid för att öka tillgängligheten. Va bra. På min nya arbetsplats kommer jag att var den enda anställda läkaren, av 8 tjänster. Om jag jobbar både dagtid och kvällstid, blir ni nöjda då? Rekrytera fler? Jo, det jobbar man också med. Någon, någonstans. Brukar alltid handla om att göra rekryteringsresor till Polen, Grekland eller Spanien. Konstigt att man aldrig på riktigt har försökt rekrytera de unga läkarna som redan finns på plats och redan kan svenska. Varför inte försöka göra primärvården så attraktiv att läkare frivilligt vill ta anställning och utbilda sig till distriktsläkare?

Skitenkelt. Då måste man låta primärvården få sköta sitt jobb. Det går ju inte, det måste alltid finnas någon som ska avlasta den ”riktiga” sjukvården på sjukhuset och någon som alltid ska stå till tjänst och på något underligt vis alltid vara uppdaterad med den senaste kunskapen utan att behöva avsätta tid för fortbildning.   

Hyrläkare är lösningen. Jobbar hur mycket som helst (tar förstås väldigt bra betalt), ingen bryr sig om deras kompetens (så länge inget går fel). Dyrt, tja, de kan ju till och med jobba för 2. Så det kan nog gå ganska jämnt ut. Inte tjatar de om arbetsmiljö, fortbildning eller svårigheter att nå medicinska mål. Kontinuitet, kvalitet och bemötande blir underordnat tillgänglighet. 

Fiffigt.

Lediga jobb

40 % av distriktsläkartjänsterna i Södermanland är vakanta. Många vakanser tillsätts av inhyrda läkare, sälvklart med varierade kompetens. Så dyra i drift att de förväntas prestera mer än de ordinarie doktorerna. Kanske rimligt, troligast inte. Problemet kvarstår, alla dessa vakanser. På nån vårdcentral ska nästan alla pensioneras inom 2 år. Det innebär att man skulle behöva anställa massor av unga läkare som ska utbildas till specialister i allmänmedicin (minsta utbildningstid 5 år). Men att tänka 5 år framåt är ju omöjlig, då hinner man passera en mandatperiod. Ska man valfiska ska man ha lite snabbare resultat.

Trots att vakanserna har ökat konstant de senaste 5 åren har inte fler läkare rekryterats. Snart finns så få ordinarie specialister på vårdcentralerna att man inte kan erbjuda handledning åt utbildningsläkare, då finns det inte längre några möjligheter att vända spriralen.

Nyligen kom nya direktiv för fortbildning, endast utbildning som arrangeras av läkemedelsfirman Astra-Zenica tillåts! Lanstinget är helt neutrala gentemot läkemedelsindustrin…….morsning!

Sökes:

Unga nyutbildade, kunskapshungrande läkare som vill arbeta i en verksamhet där man inte kan erbjuda handledning.  All fortbildning är sponsrad av ETT läkemedelsföretag. De ordinarie läkarna har slutat. Tjänstemännen vet hur du ska sköta ditt arbete och sjukhusläkarna vet hur du ska sköta ditt arbete. Du själv som inte vet vilket arbete du utför. Sannolikt kan inte du inte heller utföra det.

Märk ansökan ”MAKULERAS”