Neej! Inte nu igen…

Rekordkyla, nu igen. Det är förstås Hällberga som står för det rekordet. På ”vanliga” ställen var det ca 20 minus, medan Hällberga slår på stort som vanligt, som alltid när det gäller kyla.

I kylan lät jag mig förvandlas till en snöängel. Kändes som en naturlig process faktiskt. Har ju varit snögubbe i samband med tidigare köldknäppar (knäppar…!), det var inte lika….hm, kändes som personligheten blev inlåst och mindre rörlig, inte riktigt jag.

Vad gör man då som snöängel? Äh, för mig var det ingen större skillnad. Kände mig mest lite luddigare i kanterna och kanske något yvigare. Rent emotionellet fanns ingen skillnad. Nu ikväll är jag återuppvärmd och fått i mig 2 glas rödvin och mumsar nu på St Agur och jordgubbskompott. Vingarna har svält i stugvärmen liksom hela den vita skruden. Har änglar gloria förresten?

snösnösnösnösnösnöööööö

Till slut har jag landat mjukt, i soffan. Nästan rena turen. Jösses så mycket snö. Ägnat några mil på vägarna ikväll. Möte i Torshälla, ”a pickup” i Fröslunda och möte om ”kvalitet i primärvården” i Strängnäs. Stan var slirig redan under eftermiddagen, nu ikväll var motorvägen till Strängnäs rena äventyret. På hemvägen hade det lugnat ner med nederbörden och plogbilen hade varit före mig på flera ställen. Fick dock ta sats för att komma fram sista biten. Fastnade till slut lite i en snödriva, fast då var jag redan hemma och det gick lätt att skotta fram Minin. Nu har jag skottat gångar till olika platser här på Stentorp. Till och med en liten gång som går till altanen……för Svenne! Han kissar och bajsar därunder och han riskerar att drukna i all snö på väg dit. Nu går till och med Svenne säkert.

PS: Såg just att till och med Ullared fått snö, 20 cm. DS.

För oss lite äldre…..kalenderbitare

Det blir gärna lite mycket text, så jag tänkte att en bild säger så mycket. Jag har nämligen varit i Karlshamn och i världens absolut bästa antikvariat. Att säga att man har fyndat känns fjuttigt underdrivet.

Om någon undrar hur många Smash Hits-låtar Bee Gees hade i heta högen, eller hur länge Chris Spedding´s Pogo Dancing fanns med är det bara att fråga, numer vet jag allt sånt!

Kalaset!

Det var stort kalas igår. Min systers fördelsedagskalas med ca 60 personer. Mat och vin, allsång, toastmaster, tal och telegram. Allt med imponerande precision. Jag har aldrig klarat av pardans, eller sk styrdans, inte heller igår. Fast apropå det så fick jag uppleva något mycket märkligt i dansväg. Polonäs, lär visst även kallas evighetspolkan. Till en början verkade det som en lite mer avancerad ringdans. Efter några varv brakade det lös alldeles. De bildade olika formationer på helt obergipligt sätt. 60 personer som slaviskt följde löpande instruktioner. Som utflyttad och allmänt avvikande så blev det en kulturchock!! Det vara bara halta och lytta som inte behövde delta och jag kände omedelbart att jag tillhörde den befriade gruppen, av psykiska skäl. Det var bra det, jag njöt mer av att vara åskådare och fotograf till ett aldrig skådat skådespel. Av redaktionella orsaker och allmän sekretess kan inga bilder publiceras.

Fick även fina möjligheter att snattra med kusiner och andra jag inte sett på 20-30 år.

Tur det var vilodag idag och hemfärd först i morgon.

Ingelsta (kalkonriket), inkl illustr

Mobilkameran krabbade så jag fick inte in den illustrativa bilden till förra inlägget. Nu är det komplett!

Reseberättelse och kändishets

En kort redogörelse av dagens bilfärd till Blekinge: I dagsljus visade det sig att den nytvättade bilen var superskitig. Inuti. Eftersom det alltid är mörkt så här års så har jag inte sett att det är choklad på sätet, kexsmulor överallt och en mysko kladdig sak som är nerklämd brevid sätet. Bara att bita ihop. Vi kom iväg skapligt, ca halv tolv. Dax för McD (ja, jag vet, jag är ett offer för imperialismens infiltration och kontroll över den vanliga människan osv) Där kommer Stina gående. Ni vet, Dabrowski. Hon var ute och gick med sin hund. Hon hälsade faktiskt lite diskret. Senare satt hon och maken och mumsade strax intill oss. Tillsammans rullade vi ut på E4:an, Dabowskis i en jätteLexus och vi i en liten Mini…. En sekund kände jag ett behov av att visa att ”jag kan också, fast min bil är liten”  och körde om Lexusen. Sen kröp jag in i högerfilen och blev osynlig, jag hade liksom gjort mitt och lät Lexusen försvinna i diset. 

Strax innan Ödeshög körde Tommy Nilsson om i en Volvo ”cross the world 4000”, (eller om det kankse var en simpel XC 90). Kunde naturligtvis inte känna igen honom, han är nog medveten om sin mediokra stjärnstatus så han har tydligt märkt upp bilen med sitt namn.

Körde INTE vilse i Växjö, men nåt märkligt är det alltid där. Idag var det bilkö. På 2 ställen!! Fanns fler bilar på ett ställe än man trodde det fanns i hela Småland.

Ute ur stan och bara sista etappen kvar, andades ut och kände lugnet i Ingelsta, ni vet, kalkonriket.

Sen var det bara hästriket Tingsryd kvar. Är nu hemma i Blekinge, i lugnet.

Skjut doktorn om patienten inte är tillräckligt sjuk. Myndighetsansvar?

I mitt yrke så ägnas stor möda och tid åt intyg av varierande slag. Framför allt till olika myndigheter och sjukkassan allra mest. Sjukskrivningsreformen har förvisso minskat antalet sjukskrivningar ganska radikalt. Delvis beroende på att färre intyg om nedsatt funktionsförmåga skrivs, men också på grund av att allt fler får avslag på sin begäran om sjukersättning och sjukintygen underkänns av Försäkringskassan. Detta är ju synnerligen välkänt. De olika politiska lägren diskuterar ju vad som är rimlig nivå för sjukersättning osv. Blandar mig nästan inte in i den debatten, har fullt sjå att hälla mig uppdaterad i de nya intygsformulär, regelverk och ersättningsformer som jag ska ta ställning till. Oftast är det högsta prioritet att hålla rätt på myndigheternas nycker och kovändningar i regelsystem och den medicinska kvalitetsutvecklingen får stå tillbaka.

Bortsett från allt byråkratiska hårklyveri som tar allt mer resurser från sjukvården bli jag irriterad över myndigheters sätt att använda intygen emot mig. Försäkringskassan ska avgöra om någon är tillräckligt sjuk för att kunna arbeta eller inte. En person upplever sig för sjuk för att arbeta. Jag skriver ett intyg som beskriver aktuell funktionsförmåga (vilket verkligen inte är lätt på de 15 min man har att bedömma en person). Sen ska FK ta beslut om ersättning. Om de avslår så skyller man på doktorn för att intyget är för dåligt skrivet!! Inte för att vedebörande inte är tillräckligt sjuk. Dessutom är handläggaren på FK anonym och tel-nr går bara till en växel. Myndighetsansvar?  Alltså: det är doktorns fel att en person inte är tillräckligt sjuk för att få sjukersättning. Det är så man effektivt sabbar en förtroenderelation som ofta är en förutsättning för få till stånd en framgångsrik behandling och snabbt tillfrisknande. Istället för att gå vidare med effetiv rehab ägnas ännu mer tid åt intygsskrivande eftersom FK vill ha förtydligande osv. Effektivt ?? Sjukvård??

Kan bara tillägga att de knäppa arbetsgivare som ägnar sig åt att kräva förstadagasintyg för sina anställda får alltid, per automatik sjukskrivning i en vecka. Utan intygskrav hade de sannolikt gått till jobbet efter 2 dagar men blir hemma i en vecka istället och arbetsgivare får betala. Hi hi.

Hälsoråd och hälsoråd, ger journalistisk klasskillnad ett ansikte

Igår eftermiddag tog jag blien mot stora Stockholm. E20, mestadels motorväg och maxhastighet 120 km/h. Nånstans halvvägs ser jag i backspegeln en rosa liten bil i ytterfil, sekunden efter susar en knallrosa Renault Clio förbi i gissningsvis 150 knyck (jo, jag gjorde en löjligt lite försök att hänga på. Ja, jag vet tramsigt… brukar annars ha koll på testot). Hann notera loggan på sidodörren och förarinnan. Jo, men visst, självaste Zarah! Ni vet kanske inte vem hon är, men i Eskilstuna har hon skaffat sig ett välförtjänt rykte som den lokala förvillaren. Som en löjlig ”hälsocoach” har hon fått fullt utrymme i den lokala tidningen. Jag har skrivit om henne förr (kolloidalt silver och andra stolligheter). Hon surrar om en massa medicinska påstående och ger en käcka tips på ”vardagsmotion”. Uppenbart sponsrad av de ljusskygga naturpreparattillverkarna.

I gårdagens DN finns en alldeles vettig, lättbegriplig och troligen vetenskapligt underbyggt artikel som ger sopar mattan med tramsiga Zarah. Läsvärd. 

Som vanligt, tack DN.

Supervinter

Nu på söndag kväll, när resterna av helgens fester ligger som en dovt tryck över pannan och koncentrationsförmågan ännu inte återgått till full kapacitet, så……….har jag inte mer att säga om den saken. Jag känner mig lite sjuk bara. Beror inte på festerna, jag kan ha fått ett virus. Får väl se hur det kommer att arta sig.

Samtidigt har den hysteriska kylan lugnat sig och man kan börja gå ut igen. Det har ju varit ett besynneligt vinterväder hela veckan, rimfrosten har suttit som limmad på hela naturen. Det har väl hänt förr och brukar alltid vara imponerande. Strax blir det mildväder och allt töar bort, eller så börjar det blåsa så snön från grenarna faller ner. Dock inte denna gång.  Dramatiskt landskap som ett julkort från förr när ”det var riktiga vintrar” i en vecka. Igår var nog trots allt sista dagen. Det mesta har nu ramlat ner och nu är allt normalt snötäckt.

  

 

På andra sidan Atlanten är livet precis tvärtom, på Haiti finns det sannolikt ingenting som kan liknas vid livet här. Så fullständigt vansinnigt hemskt liv kan skiljas åt.

Äntligen fredag !

Kan härligt nog konstatera att den kommande helgen ser mer än lovande ut. Förhållningsregeln till kvällens bjudning är att ta med eget champangeglas! Sällskapet, maten och drycken kommer tveklöst vara av hög kvalitet. Är redan hungrig. Lovat mig själv en mil spå löpbandet i morgon. Därefter 40-årsfest. Sist söndag, vilodag med rock´n´rollrepetitioner. Är glad att låtskrivarkamraterna talang vaknat ur sitt fleråriga slummer så repertoaren kan förnyas med enstaka ickecover. Roligt och uppiggande.

Fö så anade jag ett svagt ljus i morse i samband med tidningshämtandet. Jag tror det var solljuset som alltså kan alltså vara på väg åter. En antydd vårkänsla väcktes till. Dessutom bara -1 grad och skitslask och obefintlig sikt på vägen. Härligt med vårtecken.

Klematis är en blomma

som på vinter fryser till is…….

I mina trakter har det varit en helt enastående rimfrost de senaste 2 dagarna. Känner mig lite moloken för att jag har jobbat alla de ljusa stunderna och inte fått möjlighet att plumsa runt med kameran.

Tog därför en bild på klematisväxten som står på yttertrappan, den skulle för övrigt egentligen skulle varit nerklippt till marknivå. Tyckte den blev lite fin i blixtskenet. Men som jag sagt till många nu och som blir uppenbart; det är dax att skaffa en riktig blixt, den inbyggda skuggas av objektivet i närbilder. Tids nog så blir jag nog klar till det………

Inte cykla idag, heller!

Bilden måste klickas!

-5 grader är plötsligt som rena vårbrisen.

Filofil?

När alla andra analyserar och gör djupdykningar i omvärldens händelser så ägnar jag mig åt att organisera och backupar. Ska vara ordning och reda. Kan sitta i timmar för att få den ordningen jag vill ha. Förr vad det mer fysiskt, plocka bland skivorna, ställa de i bokstavsordning osv. Nu ska man ordna bland filer. Imaginär ordning. Ordentlig backup är ångestlindrande. Gäller som väl är inte mer än musik, och kanske foton. Böcker och annat spelar ingen roll. En hörna med ordning mitt i kaoset, typ.

Fick en liten lust att psykoanalysera denna läggning, eller, nej, nog bäst att låta bli. Kan bara ana i vilken fas man har fastnat i . Det är nog bäst som det är. Står ut med ordna och lägga i bokstavsordning.

Existentiella frågor, eller i alla fall flera varför!

Har idag tendens till existentiella funderingar. Jag som har inte ens sett Triers Antikrist men undrar hur det skulle förända min situation.

Jag har INTE gjort mig förtjänt av min lön ikväll. Träffade 2 stackare som sökte jourmottagningen (en 3:dje var bokad men ångrade sig). Brukar vara 12-15 st en vanlig vardag. Ett troligt ”antirekord”. Varför? Har H1N1, julen och allt nyårsfestande tagit bort alla behov av jourläkarbesök? Läste idag att Sverige har halkat efter internationellt när det gäler sjukvårdsstandard. Det är lika lång väntetid till läkare i Sverige som i Albanien (som har långa väntetider kan man tro). Det gällde inte i Eskilstuna ikväll.  Sanningen kanske är att de flesta inte längre tycker det är viktigt att gå till doktorn, det går bra ändå. Dessutom är det alldeles för kallt för att gå till doktorn. Döden måste vara hotande nära för att man ska bylta på sig dubbla termooveraller och ge sig ut. Det anser jag tyder på hög intellektuell nivå hos befolkningen! Det har börjat dyka upp misstankar om att vårdcentraler i Stockholm fuskar och registrerar ”luftpatienter”. Gäller inte jourmottagningen i Eskilstuna.

Annars är det bara Schlagerfestivaler som orsakar tomma jourmottagningar. (besitter Carola Häggkvist en botande och helande kraft månne??)

Köldrapporterna rasar omkring oss. Kinnekulletågen har slutat gå eftersom det är för kallt för att kylsystemet ska fungera!! Ska ringa och tipsa om kupévärmare. Elpriset slår alla rekord (bara för att jag för första gången har rörligt elpris sedan årsskiftet). Folk blir så torra i skinnet av all stugvärme att eksem och andra hudsjukdomar frodas. TV´n visar bara reklam om solresor…

Nej, måste verkligen börja tänka på nåt annat.

Fast jag borde knyta an till Antikristusfilmen igen för att göra nånting begripligt. Det var med den min existentiella fundering tog sin början tidigare idag. Det var några vänner som sett filmen och beskrev filmupplevelsen som stark och de förmedlade omvälvningen med en sån tydlighet att jag har burit känslan av oro, meningslöshet och andra känslor som brukar förknippas med existentiellt ifrågasättande. (Fick ta några extra betablockare efter lunch) Frågan är vad som skulle hända om jag såg filmen? Bot eller sot? Troligen sot. Skiter i vilket ikväll. Ska sova på saken.

 

Illustrerar med en helt irrelevant bild från fyren i Kovalam

Nu får det vara nog!!

Kan bara bistert konstatera att nu stannar jag inne ett tag. Hoppas bara att vildsvinen fryser ihjäl också.