Lördag. Dags för bröllop!

Fick ett härligt erbjudande appropå vildsvinen i trädgården. Det finns en sägen som säger att de vill inte gå så nära om de känner ”människolukt”. Vad kan lukta mer människa än pink.

En hel busslast besökare från ölfestivalen, jo man tackar.

Undrar om man nånsin kan få nog?

Ska på bröllop idag. Ska bli riktigt roligt. En kvinna från forna Jugoslavien och en engelsman. Med deras släkt förstås. Känner bara brudparet, ingen annan på kalaset. Jag kommer förmodligen att känna mig helt udda, ungefär som vanligt då, säger den kvicktänkte genast. Jaja, men den sociala kompetensen får sättas på prov.

Eftersom jag haft lite engagemang i läkemedel, Risperdal, äldre osv, så vill kommentera en liten sak, Eskilstuna-kuriren låter meddela: Sörmland har en av landets lägsta förskrivning av läkemedel till äldre personer. Nu är inte alltid få läkemedel ett mål i sig, men tyder på att det inte skrivs ut mediciner slentrianmäsigt och behovet utvärderas. Det är en liten hjärtefråga, fast man kan förstås fundera över om en av orsakerna är den låga läkarbemannignen i Sörmland (faktiskt näst lägst i Sverige). Få läkare, få läkemedel, låter logiskt. Sen kanske några av oss gör ett bra jobb. Får man hoppas.

Packåsna, katolikmoral och Risperdal

Vill berätta om min vän som flyttar från sina fina cityvåning till ett gammalt trähus långt ute på landet. Har hjälpt henne att bära soffor, skänkar, hyllor och kartonger i omgångar, senaste vändan gjorde vi idag. Släpkärra på vår nästan nya famlijebil, combo och allt, fullpackad å hej å hå. Hon ska bo där med sina två minsta barn, ca 7-10 årsåldern. Man har borrat för bergvärme, tyvärr inte inkopplat än, ev kyla inomhus får motas med vedspis tills vidare. Hon har en fin gammal duett som blev packåsna. Fångade bara baken efter parkering i det inte helt moderna garaget.        

                                                

 

Fick SvD istället för DN i morse. Blev lite konstigt. Finns fördelar med den tidingen också, (är inte politiskt opragmatisk i det avseendet heller), det är mest ovant och det går inte att hitta. Missade sådeles fredagssodukot, det svåra på fredagar är svårt och bra. Missade också hotet att komikern Sabina Guzzanti riskerar åtal i Italien för att ha skojat om påven. Ett halvtaskigt homoskämt. I Italien kan man tydligen lagstadga allt möjligt, förbud mot förtal av påvar och ministrar, att ministrar inte får bli åtalade och att samma minister får äga och kontrollera hela TV-kanaler osv. Här gapas det (med all rätt) om Filippa som ledamot i SvD´s ägarstiftelse och får möjlighet att påverka utnämning av chefredaktör. I propotion till Italien känns det futtigt. Sverige är Sverige och Italien är på sitt sätt, jag är i det avseendet glad att vara svensk och slipper i alla fall brottas med moralöverbelastade katoliker hela tiden (då o då kan jag leva med).

Skönt vara också att DN valt att nyansera sin beskrivning av behandling av dementa genom att ge tips (inte direktlänk) till läkemedelsverkets rekommendationer om behandling av orostillstånd och aggressivitet med läga doser Risperdal.

Risperdal, journalistik och verklighet

DN braskar idag på med hur de gamla blir nerdrogade på äldreboenden med mediciner, i första hand Risperdal, som är avsedda att anvädas till psykotiska personer, t.ex. med schitzofreni. I det allra lägsta doserna har det funnits rekommendationer och positiv erfarenhet att just Riperdal ska kunna användas som lugnande med hos äldre personer med demenssjukdom. Demenssjukdom ger ibland ett orostillstånd som är svårbemästrat, ofta kan aggressivitet kan vara dominerande. Aggressivt tillstånd kan omöjliggöra social samvaro, som t.ex.  sitta vid samma bord som de andra boende vid måltider. Personalens resurser är begränsade, både till antal personer och till mental uthållighet. En enstaka person kan torpedera en hel avdelnings personalresurser på bekostnad av de andra boende. Jag anser som ni nu förstår att ibland är just Risperdal tiil och med en bra symtomlindrande behandling, om den används med yttersta försiktighet och om effekten utvärderas kontinuerligt.

Gick den sedvanliga veckoronden på äldreboende i eftermiddag. Risperdal kom på tapeten när det gällde en gammal dam med demensjuskdom och mycket oro. För personalen är en viss användning av Risperdal ofta en nödvändighet utifrån de förutsättningarna som finns på boendet. Jag kände en instinktiv motvilja att använda Risperdal idag trots att damen sannolikt skulle dra nytta av den medicinen under en begränsad tid. Motviljan byggde naturligvis på den förväntade kontakten med anhöriga som funnit anledning att vara kritiska till denna medicinering efter DN´s framställning, där man helt onyanserat valt att intervjua motståndare, både läkare, professorer och anhöriga, till läkemedel av typen Risperdal. Sveriges största morgontidning har en viss impact, so to say. Kommer jag att orka argumentera med anhöriga den kommande veckan? Kommer personalen att orka argumentera? Enklast är att vänta med medicinering några veckor tills artikeln har fallit i glömska.

Vem ska behandlas? Patienten, anhöriga eller personalen, eller till och med medpatienterna. Faktum är att personalresurserna som sagt är begränsade.

I dagens fall fanns det ett alternativ till lågdosbehandling med Risperdal som vi nu provar i ett par veckor. Vi var naturligvis nöjda med det.